Kalla vann direkt i tävlingscomebacken
Publicerad 2016-12-10
Kroppen stum men hjärtat väl fungerande: Det var inga höga pulsslag
Lillehammer. Charlotte Kalla är tillbaka som en vinnare.
Och mest glädjande: pulsmätaren som stjärnan bar visade inte på någon ovanlig aktivitet under loppet.
– Hjärtat kändes normalt, säger hon.
Fem kilometer fristil är en ovanlig distans. Men så har Charlotte Kalla också haft en ovanlig säsongsöppning.
Hon ställde in den tänkta premiären i Bruksvallarna och drabbades av hjärtproblem i sitt första distanslopp. Förra veckan fick hon diagnosen förmaksflimmer och sedan dess har hon tränat för att komma i god åkform.
"Inte den vackraste åkningen..."
Att döma av loppet i Skandinaviska cupen verkar hon vara på väg. Charlotte Kalla vann med 15 sekunders marginal till Ebba Andersson.
– Det är jätteskönt att få känna att åkningen stämmer bitvis, men det är kanske inte den vackraste åkningen man bjuder på där i långbacken just på slutet, säger Kalla.
Resultatet var på sätt och vis sekundärt. Viktigare var två frågor: hur kändes musklerna – och hur mådde hjärtat?
På den första frågan svarar Kalla "stum".
– Det var som jag hade förväntat mig: det gick att bli rejält trött.
På den andra räcker det att hänvisa till pulsmätaren som Charlotte Kalla alltid åker med.
– Du ser exakt varje sekund vilken puls du ligger på och den här gången var det inga konstigheter. Det har gått enligt plan, säger läkaren Åsa Thelaus.
"Först var det obehagligt"
Charlotte Kalla hade koll på sin puls under det korta och ansträngande loppet. Trots att hon blev trött betedde sig hjärtat fullt normalt.
– Det var inga höga pulsslag, säger hon och minns känslan från loppet i Kuusamo.
– Det var en frustration över att det inte fanns några krafter. I och med att jag inte har upplevt det här tidigare förstod jag inte riktigt att det kunde hända mig.
Fel på hjärtat låter lite skrämmande. Hur reagerade du först på diagnosen?
– Ja, först kändes det obehagligt. Sedan har jag haft så bra stöttning runtomkring mig och har fått prata med specialister som jobbar med det varje dag. Det är inte ovanligt att idrottare någon gång i livet kan drabbas av sånt här.
Om folk där hemma är orolig över att det ska drabba dig igen, vad kan du säga till dem?
– Jag har inte känt någonting före loppet i Kuusamo och inte efter att jag har gått i mål heller. Det är otroligt skönt att känna att det var just där och då. Sedan har jag inte märkt av det mer än att jag har varit lite mer sliten normalt efter en tävling.