Wennerholm: Turkiet förstör friidrotts-EM
AMSTERDAM. Herrarnas 10 000 meter här i EM såg plötsligt ut som kenyanska mästerskapen.
Och allt är Turkiets fel.
De har importerat så många toppnamn från Afrika att konkurrenterna tröttnat.
Och plötsligt toppar Turkiet medaljliga i EM - efter att ha varit 23:a och absolut sist i Zürich för två år sedan.
Herrarnas 10 000 meter blev inte ens spännande då Ali Kaya och Polat Kemboi Arikan drog ifrån direkt och sedan aldrig var hotade.
Ali Kaya som hette Stanley Kiprotich Mukche fram till den 5 juni 2013 då han tävlade för sitt tidigare hemland Kenya.
Polat Kemboi Arikan hette Paul Kipkosgei Kemboi innan han han hamnade i Turkiet 2011.
Och en kort stund efter dubbelsegern på 10 000 stormade en annan kenyan in på silverplats på 3000 hinder. Aras Kaya som hette Amos Kibitok fram till så sent som för två veckor sedan.
17 har ”värvats”
EM:s första dag vann Yasemin Can damernas 10 000 meter helt överlägset på årets bästa tid i Europa i år - 31:12.86. Yasemin Can som hette Vivian Jemutai för lite drygt ett år sedan då hon fortfarande var kenyanska.
Så där går det på i den turkiska EM-truppen, där 17 aktiva startat sina karriärer med en annan nationalitet.
Det har skapat en ny stormakt bara på de två år som gått sedan senaste EM i Zürich.
Då blev det ett brons och en sistaplats i medaljligan.
Nu är de i topp tillsammans med stornationer som Storbritannien, Tyskland och Frankrike.
Medaljerna bara rasar in.
Jag förstår att framförallt Norge reagerat mot den turkiska metoden att köpa sig framgång, eftersom de drabbats mer än Sverige. För det är ingen tvekan om att de flesta av de turkiska importerna har flyttat till Turkiet av ekonomiska skäl. Enligt mina källor är ett EM-guld värt motsvarande 600 000 kronor, skyhögt över vad andra landslag ger sina aktiva i bonus.
Blivit ett problem
Det är ingen tvekan om att det blivit ett problem som Europeiska Friidrottsförbundet måste ta tag i att granska.
Annars vet jag inte hur det ska se ut nästa gång i EM i Berlin två år.
Det här är inte ens roligt.
För svensk del blev det en ganska mörk dag, där Melker Svärd Jacobsson tvingades ställa in en stavfinal han till och med kunnat vinna.
Efter storfavoriten Renaud Lavillenies vansinniga taktik där han stod över ända till 5.75 - och rev ut sig - räckte det med 5.60 för att ta EM-guld.
Och vad Johan Wissman sysslade med i semifinalen på 200 meter har jag svårt att förstå.
Han bara reste sig ur blocken och gick ut från arenan. Utan att springa en meter.
Han ville spara sig till stafetten tydligen.
Khaddi Sagnia gjorde däremot en fullt godkänd längdfinal, även om hon inte fick till några superhopp.
Men 6.57 och en sjätteplats är godkänt för henne. Det saknade bara sex centimeter till bronset.
Den här EM-kvällen slutade med det största som kommer att hända här i Amsterdam den här veckan.
Det finns inget tak som kan lyfta över den här arenan, men hade det funnits det hade det garanterat flugit iväg och landat i någon av kanalerna runt arenan.
Nya nationalidolen
Hemmafavoriten Dafne Schippers är på god väg att bli en ny nationalidol här i Nederländerna.
Nu krossade hon allt och alla när hon vann på 10.90 i svag motvind.
Jag tror att Dafne Schippers kan bli damernas svar på Usain Bolt i OS i Rio.
Hon är en sagolik talang och satsningen på sprint har bara pågått i två år, sedan VM-bronset i sjukamp i Moskva 2013.
Nu håller 24-åringen absolut världsklass på 100 och är ännu bättre på 200.