I dag hyllar jag Wåge, 50, och de andra 4 047 på läktarna...

VÄSTERÅS

Fem gånger under första halvlek hör vi genom regnets smatter rösten i Rocklundas högtalare:

- Wåge Lundén, din fru har ringt. Du ska bege dej hem, gästerna väntar. Grattis på 50-årsdagen!

Det här är bandykvällen då Sandviken imponerar med 7-1 mot Falun, då Hammarby imponerar med 5-3 mot svenska mästarna, men där det mest imponerande ändå är publiksiffran i spöregnet i Västerås: 4 048.

En av de 4 048 var till och med där på sin 50-årsdag.

En bandykrönika behöver inte alltid hylla hjältarna på isen med sina krokiga klubbor.

Den kan någon gång också få vara en hyllning till det tappra folket på läktarna, ty att gå på bandy är inte som att gå på annan vinteridrott; att bara sjunka ner i en läktarstol i en varm och ombonad hall.

I Västerås hade det regnat hela dagen. Som värst timmarna före matchstart, och medan spelet pågick övergick regnet till snöblandat regn för att sluta i ett ymnigt snöfall.

En regnruskig dag som denna - då man i samma stad tvingas ställa in fotbollsmatcher - drar VSK-Bajen vinterns största publik i Västerås.

4 048 är sjuhundra fler än när samma lag möttes i elitserien (3 352) och 32 personer fler än vinterns dittills högsta siffra mot Sandviken (4 016).

Som Hammarbys Stefan Karlsson konstaterade:

- Imponerande!

Stefans Hammarby hade flyt den här kvällen, till skillnad mot i söndags.

Annars började Västerås bäst i 10-15 minuter, men efter några lyckominuter i mitten av första halvlek kontrollerade Hammarby matchen.

Urkraften Patrick Sandell, som verkade trivas allra bäst i ruskvädret och på den knottriga isen, gjorde ett storverk på mittplan och klippte dessutom in en kort högerhörna till 1-0. Tre minuter senare kunde Rickard Koch turligt styra in 2-0 efter en jättemiss av VSK-Östling.

Riktigt vackert var 3-0-målet, då Jonas Claesson trampade igenom till vänster och från kortlinjen passade snett-inåt-bakåt till samme Koch, årets Bajen-fynd, som i fjol påstås ha blivit så misshandlad i Sandviken. Men det är en annan historia, berättad härintill av Stefan Holm.

Efter 3-0 gick Wåge Lundén. Han lydde högtalarn och for hem till Husknutsvägen, till de väntande gästerna och fru Carina - som förresten svär sig fri från att ha ringt till Rocklunda.

Det är i hemmet vi hittar Wåge, får provsmaka hans egeninlagda sill och lyssna till förklaringen hur VSK kunde förlora:

- Alla har bestämt sig för att Hammarby ska till final. Förbundet, domarna och ni journalister! Alla!

Saik är en hemmamatch från final

Nåja. I det läget är det svårt att tro, att den före detta polisen och numera pappersarbetaren Wåge Lundén faktiskt var stockholmare, innan han 1977 flyttade till Västerås, under tio år var ungdomstränare i VSK och numera en VSK-fantast som inte missar en match.

Möjligen en halvlek den dag han fyller 50"

Tio dagar kvar nu till SM-finalen. Sandviken är bara en hemmamatch från ena biljetten, och Hammarby har åter tagit greppet på sin egen "plantskola" Västerås.

För att tala med Wåge Lundén: vi får nog vår drömfinal, vi journalister och alla andra sammansvurna.

Till sist ett hedersomnämnande: till VSK. Inte till klubben utan till företaget Västerås SystemKonsult där jag hamnade, sen jag chansat på att VSK:s hemsida hade adressen "www.vsk.se" - vilket den alltså inte hade.

I stället hamnade jag hos detta företag som sin sida hade denna hänvisning: "Har du kommit fel? Här är länken till Sportklubben".

Snyggt jobbat, VSK!