Så blev Ingo vår store champ

I morgon fyller Ingemar Johansson 70 år - sportbladets Lasse Sandlin minns den heta midsommar- natten 1959

I morgon är det 70 år sedan Jens Ingemar Johansson föddes på Göteborgs BB som andra barnet till byggnadsarbetare Jens Johansson och hans fru Ebba - 22 september 1932.

Matchvikt: 4,05 kilo.

I morgon har det också gått 43 år, två månader och 26 dagar sedan Ingos största ögonblick som boxare - 26 juni 1959.

Matchvikt: 88,90 kilo.

Den natten minns jag som i går.

Hemma i Sverige var det lördag morgon 27 juni, i New York fredag kväll 26 juni.

I New York är natten ångande het, och den fuktiga värmen hänger fortfarande kvar efter det skyfall, som kvällen innan dränkt basebollarenan Yankee Stadium i Bronx och tvingat arrangörerna att flytta fram VM-matchen en dag.

Tidernas första VM-fight med en svensk boxare som utmanare. Ingemar Johansson vs Floyd Patterson. En Midsommarnattsdröm?

Timmarna innan match drar fortfarande väldiga blygrå regnmoln in över stadion och promotorn "Gråtande Bill" Rosensohn är faktiskt inne på att flytta matchen än en gång.

I ett brukssamhälle i Gästrikland sover en 15-åring ovetande om vädrets dramatik. Hans pappa har klockan på ringning, och vid tretiden ska sonen väckas för det är ju han som vet att hitta rätt bland utländska radiostationer.

Halv fyra på midsommardagens morgon börjar så matchen, och då är vi två miljoner svenskar som följer den via Radio Luxemburg, på 208 meter mellanvåg eller på 49,26 meter kortvåg.

En station annars mest känd för sin engelska popmusik men som nu blivit sportradio sen Sveriges Radio vägrat sända direkt och Philips gått in och ordnat en sändning med Lars-Henrik Ottosson och Göteborgs-Postens sportchef Lennart Crusner vid ringside.

Tre minuter över halv elva kommer Ingo i täten för sina medhjälpare - tränarna Nisse Blomberg och Whitey Bimstein, läkaren Gösta Karlsson plus Edwin Ahlqvist.

Minuten efteråt kommer Floyd, mästaren, följd av managern Cus D"Amato och den lille tränaren Dan Florio. Sån är tågordningen.

Ringdomare är Ruby Goldstein, för 35 år sen en av världens bästa fjäderviktare.

Klockan 22.39 ljuder gonggongen. Matchen kan börja, nio minuter försenad. Här är den, rond för rond, som en hyllning till morgondagens 70-åring:

Första ronden:

Ingo avancerar, slår en oavbruten serie med raka vänster. Inga offensiva vänsterstötar, mera defensiva för att hålla Patterson på avstånd. Snabba korta stötar utan egentlig tyngd - totalt 106 i första ronden.

Det dröjer över en minut till Floyds första slag, en ofarlig vänsterkrok som snuddar Ingemars överläpp. I slutsekunderna knäar Floyd för en vänster-höger-kombination.

Ronden till Ingemar.

Andra ronden:

Patterson kommer ut med bister min, fast besluten att göra slag i saken. Träffar med en vänsterhook i solar plexus men Ingemar fortsätter sitt envisa vänsterjabbande (97 vänsterstötar i andra).

Floyd försöker med några snabba vänsterkrokar mot levern, men Ingo glider undan precis den decimeter som behövs för att ta udden av världsmästarens mest fruktade vapen.

En blixtrande slagväxling i närkamp - oavgjord - avslutas med två massiva högerslag från Ingo som träffar högt upp på käken.

Ronden knappt till Floyd.

Tredje ronden:

"Slå mot magen, Floyd!" lyder D"Amatos sista råd. Floyd gör sig redo, lutar sig framåt, drar ned vänsternäven men kommer inte förbi Ingemars vänster-försvar.

Klockan är 22.47.27 när Ingemar fintar en vänster och bråkdelen av en sekund senare slår in en lätt, lång vänsterhook och snabbt följer efter med högernäven.

Den här gången träffar den Floyds näsrot, och han dimper i golvet, platt på rygg. Den oslagbare världsmästare ligger där hjälplös i hartsdammet.

De följande 96 sekunderna är världshistoriska.

Floyd kravlar sig mödosamt upp på "nio", och Goldstein ger honom några extra sekunder genom att torka av handskarna mot sin skjorta, innan han ger Ingemar tecken att fortsätta.

En lång vänsterhook följd av en rak höger, som träffar i nacken (!), tvingar Floyd i golvet. Med hjälp av repen är mästaren uppe på "nio".

En vänster och en höger - men på "sex" är Floyd uppe igen.

En vänster följd av en höger uppercut sänder Floyd i golvet för fjärde gången.

En rak höger mot vänster öga sju-åtta sekunder senare.

En darrande Floyd kommer upp ännu en gång men tumlar omedelbart omkull för tre nya slag, det sista en höger mot ansiktet. Han reser sig på "sju". Ska Floyd räddas av gonggongen?

En vanlig nybörjarkombination vänster-höger golvar så Floyd för sjunde gången och nu fattar äntligen Ruby Goldstein att han ska bryta matchen.

På de sista 96 sekunderna har Ingo delat ut mer stryk än vad som någonsin registrerats i tungviktsboxningens mästerskapshistoria sen den gången 1919, då Jack Dempsey slog ned jätten Jess Willard sju gånger i första ronden.

Och via Radio Luxemburg hörs högtalarbeskedet ända hem till lilla Hofors:

"Winner and New Heavyweight Champion of the World: Ingemar Johansson, Sweden".

Den dagen, lördagen den 27 juni 1959, sätter Aftonbladet ett ökningsrekord som, antar jag, står sig än i dag: ett plus på 218 000 exemplar och en dagsupplaga nära halvmiljonen.

Det historiska ögonblicket: fredag 26 juni 1959, klockan 22.47.27 (New York-tid) - lördag 03.47.27 (svensk tid).

I morgon fyller mannen bakom ögonblicket 70, och i en 70-årings liv finns det naturligtvis många milstolpar att minnas - som:

De tre fruarna (Barbro Abrahamsson som han gifte sig med 1950, Birgit Lundgren som han gifte sig med 1962 och den nuvarande Edna Alsterlind);

De fem barnen Jean, Anne, Thomas, Patrik och Maria;

Första skoldagen i Landalaskolan 1939;

Första boxningsmatchen som 15-årig amatör i Redbergslids BK 17 februari 1948, knock i första ronden mot den sju år äldre Uno Jacobsson, Defence, som väl knappast anade att han därmed faktiskt gick till boxningshistorien;

OS-finalen mot Ed Sanders i Helsingfors 1952 där Ingo diskades men fick sin heder återupprättad trettio år senare;

Proffsdebuten samma år mot den rutinerade fransmannen Robert Masson, vars sekond slängde in handduken i fjärde ronden;

EM-titeln i Bologna 1956, knock på Italiens egen Francesco Cavicchi 1.16 in i 13:e ronden inför 35 000 åskådare i Bologna;

Blixtknocken på Nya Ullevi i Göteborg söndagen den 14 september 1958 då de 53 614 åskådarna knappt hunnit sätta sig tillrätta, innan Ingo i en våldsam massaker efter två minuter och 16 sekunder försatt världstvåan Eddie Machen ur stridbart skick;

Hans första Stockholm Marathon i augusti 1981. Matchvikt den gången: 112 kilo. Sluttid: 4.40. Publikrekord.

Dagen efter träffade jag en mycket ledbruten Ingemar på sitt hotell. Aftonbladet var medarrangör, och jag skulle betala Ingemar för hans utlägg; flygbiljetten från USA alltså.

Men inte hittade han den i det röriga och släktingfyllda rummet, så jag fick vackert skriva ut min 5 000-kronorscheck utan någon verifikation tillbaka.

Trots alla milstolpar är det naturligtvis ändå de tre VM-matcherna som är Ingos livsverk, och det är därför även denna artikel till största delen handlat om 26 juni 1959.

20 juni 1960 misslyckades Ingo med att försvara titeln. Förlorade till Floyd, knock i femte ronden.

13 mars 1961 lyckades han inte heller ta tillbaka titeln. Förlorade till Floyd, knock i sjätte ronden.

Sedan gick Ingo ytterligare fyra matcher, den sista 21 april 1963 mot Brian London på Johanneshovs Isstadion.

I tolv ronder gick de båda runt utan att något hände mer än att Ingo skaffade sig ett ordentligt poängövertag. Då, med sex-sju sekunder kvar, smällde det.

Ett slumpslag från Brian London träffade Ingemar som gick i golvet men räddades av gonggongen, och på Dagens Nyheters sportredaktion inspirerades Nic Åslund, senare i många år Aftonbladets sportchef, till den klassiska löpsedeln:

"Vakna Ingo! Du vann".

Totalt gick Ingo 99 matcher, 71 som amatör och 28 som proffs.

Han förlorade bara tolv, varav tio som amatör, och Floyd Patterson är den ende som slagit honom i en proffsring. Dessutom den ende som knockat honom; i båda fallen två gånger.

Till sist en gullig episod Sigurd Glans skriver om i sin bok "Tungviktaren" och som jag hört Ingemar själv berätta.

Händelsen utspelar sig på restaurang i Genève där den grekiske pälshandlaren Sistovaris, som Ingemar kände, kommer fram till Ingos bord och artigt frågar, om inte hans svärfar också kan få komma fram och hälsa på världsmästaren.

Han är så boxningsintresserad, svärfadern.

- Visst, kan han väl få, säger Ingemar.

Och fram till bordet kommer Charlie Chaplin, och efter ett långt boxningssnack slutar det med att filmens störste ber boxningens störste om en autograf.

Grattis Ingo, 70!

Jag har inte din autograf, men du fick ju i alla fall min den där augustisöndagen 1981.

Därför blev Ingo bäst i världen

Här är Ingemar Johansson alla matcher

Lasse Sandlin