Makalöst, Markström
Wennerholm: Totalt utspelade av Finland – men vi hade den bäste någonsin i målet
REGINA. Det är ingen tvekan om vem som är Sveriges nya målvaktsmonster.
Jag har aldrig sett ett bättre målvaktsspel av en 19-åring än det Jacob Markström visade mot Finland.
Han är så bra att han kan vinna två matcher till åt Sverige. Hur utspelade Småkronorna än blir.
Gör han det blir JVM-guld.
Jag har heller aldrig sett ett svenskt hockeylandslag bli så fullständigt utspelat som Sverige blev i första perioden i går. Det skulle i så fall vara någon match där Damkronorna mötte Kanada just när damhockeyn kommit i gång i Sverige.
Eller någon match med Tre Kronor mot ”The Big Red Machine” – gamla Sovjetunionen – på 80-talet.
Men Jacob Markström gjorde allt rätt.
Han skar av skottvinklar, han fällde ut sina benskydd som två gigantiska portar som stoppade varenda skott finländarna sköt.
Han var lika reaktionssnabb i plocken som J-O Waldner var med ett pingisracket.
Han är bättre än Henke
Två gånger tände måldomarna den röda lampan i en ren reflex. Förmodligen för att de redan trodde att den pucken skulle ingen målvakt i världen ta.
Nej, Markström är precis den målvakt som spelar hem ett JVM-guld till sig och lagkompisarna.
Den enda jag kan jämföra med talangmässigt är Henrik Lundqvist och alla vet ju vad han går för.
Och Pelle Lindbergh.
Men det är svårt att jämföra så olika stilar. På Pelles tid stod man mest upp som målvakt och ”butterfly” betydde fjäril på engelska och ingenting annat.
Jacob Markström är bättre än Henke i motsvarande ålder och alla vet ju vad Henrik Lundqvist står i dag.
Dessutom har brynäsaren hjälp av
ytterligare en decimeter i längd och medföljande räckvidd.
Det blev 26–3 i skott till finländarna i första perioden.
Men 1–0 till Sverige i mål.
Jag säger som Pär Mårts.
Det är inte bara tur och tillfälligheter.
Det här svenska laget har lärt sig att ta tillvara målchanserna lika bra som kanadensare.
Det är ingen slump.
Svenskarna har tränat på målskyttet, tränat på att skjuta och skymma och gå på returer.
Tedenbys mål gav ett långvarigt flin
På de nio första skotten svenskarna sköt gjorde de tre mål. På det totalt 28 skotten i matchen gjorde man sju.
Det är mål på vart fjärde skott.
Jag vet inte hur många matcher jag sett i mina dagar, där svenska landslag legat på och vunnit skotten så klart som finländarna gjorde i går.
Men ändå förlorat.
Effektiviteten har varit usel.
Nu är det bara Kanada som är snäppet effektivare än Sverige här i JVM.
Mattias Tedenbys 3–0 är ett sådant där mål som nästan bara han kan göra.
Utmana backen, ta sig förbi, lura ner målvakten och skicka upp pucken i krysset med en backhand.
Klockrent.
Jag sitter fortfarande med ett saligt flin i hela ansiktet.
Junior-VM har två saker som inget senior-VM kan konkurrera med.
Det öppna spelet, den fantastiska hockeyn där världens största talanger för sista gången kan spela ut i full frihet (nåja, men nästan i alla fall).
Mårts söker och hittar nya vägar
Den taktiska tvångtröjan har inte riktigt åkt på än.
Jag har sagt det förr: Jag älskar det.
Den andra saken är att i stort sett alla världens bästa hockeyspelare finns här. Det finns ett tiotal juniorer som inte släppts av sina NHL-klubbar, men senior-VM kommer aldrig att få så många av världens bästa spelare som junior-VM kan skryta med.
Jag måste hylla Pär Mårts också.
Man kan ju ha kommit till åren till tränare, men man behöver inte tillhöra den ”gamla” generationen.
Han har ett driv att förnya både sig och hockeyn och söka nya vägar.
Ett lysande exempel är den hockey ni ser svenskarna spela här i JVM.