Var hamnar Sebastian Larsson?
LONDON. Sven-Göran Eriksson är på väg bort. Sebastian Larsson är på väg ur. Martin Olsson är på väg in. Fredrik Ljungberg är på väg tillbaka. Olof Mellberg är på väg till ett nytt liv.
Manchester United är på väg mot guld. Fulham är på väg mot ett mirakel.
Alla är på väg nånstans numera.
Det är den tiden på året då de gröna korridorskyltarna med texten WAY OUT kan ge vilken manager som helst en whiplash-skada när han går förbi, det står så mycket på spel, det handlar om så mycket pengar, det är champagne eller spolarvätska, hjältegloria eller en spark i ni-vet-vad.
Nån räknade ut att 26 klubbar i de fyra engelska ligadivisionerna var inblandade i direkt avgörande matcher, uppflyttning, nedflyttning eller kvalspel, inför den här helgen. Däribland många gamla klassiker som vi minns från Tipsextra-tiden. Från platser där fotbollen betyder mer än vi svenskar kanske förstår.
Håller vi oss till fotbollens huvudstad i världen så kan det förefalla ointressant huruvida Fulham klarar sig kvar eller icke, det är knappast nåt som påverkar London i stort.
Men säg det till de Fulham-fans jag vandrade med genom Bishop’s Park till Craven Cottage i går. Människor som lever och dör för klubben i sydvästra London och som plötsligt fått nytt hopp om Premier League nästa år. Säg det till de tillresta svenska Fulham-fans som viftade med flaggor och skrek ”we will stay up” utanför arenan. För dem var mötet med Birmingham i går årets match. Ja, kanske den viktigaste matchen nånsin.
440 miljoner för en plats i PL
Vi pratar inte bara om ära och stolthet här.
Vi pratar om 35 miljoner brittiska pund.
Det är cirka 440 miljoner svenska kronor. Det är vad det kostar att åka ur Premier League i missade inkomster.
Utdömt, borträknat, chanslöst för bara några omgångar sen ... efter 2–0 igår är plötsligt Roy Hodgsons gäng över nedflyttningsstrecket för första gången efter nyår – och har en bra chans att hålla sig kvar.
Det står rimligtvis mellan Fulham, Reading och Birmingham. Två av dem åker. Reading har fördel av att möta Derby hemma i sista omgången. Fulham har Portsmouth borta. Vinner båda kan Fulham klara sig på bättre målskillnad. Tappar båda poäng är det läge för Birmingham, som har Blackburn hemma.
Sebastian Larssons Birmingham har dock ett bedrövligt läge. The Blues åker ur på söndag, och det känns lite onödigt. Laget är bättre än så. Återstår att se var ”Bissen” hamnar nästa säsong.
Roy Hodgson kan bli en legend i Fulham om laget klarar sig kvar. Han gick omkring som en presidentkandidat efter slutsignalen i går och log och skakade hand med alla, det var ärevarv ihop med ägaren Mohamed El-Fayed (i tidernas gräsligaste skjorta, har han köpt den på Harrod’s?) och därbakom gick Fulhams spelare med sina barn på axlarna och alla var som en lycklig familj.
Simma över Themsen
Två av de gladaste var norrmän: mittbacksjätten Brede Hangeland och inhopparen Erik Nevland.
I halvtid sa min norske kollega från Dagbladet att ”nu kommer Nevland in och gör mål”.
”Då simmar jag över Themsen på hemvägen”, sa jag.
Självfallet gjorde Nevland 2–0 och fick det redan fanatiska, hysteriska Craven Cottage att gå bananas fullständigt. Jag trodde Dagbladet hade glömt, men det kom förstås efter slutsignalen:
– Da blir det Themsen, da.
Jag sa ju det:
Vi är alla på väg nånstans numera.
Var Svennis hamnar återstår förstås att se. Hela fotbolls-England tycker synd om honom nu, till och med alla hans gamla antagonister i pressdrevet. Den siste jag trodde skulle ställa sig på Svennis sida var Howard från The Sun, men han knackade mig på axeln:
– För första gången håller jag på Sven. Shinawatras agerande är en skandal.
Manchester Citys fans demonstrerar för fullt, det blir mycket blågult på Anfield i eftermiddag, och om ryktena i natt talar sanning så kan Shinawatra ”tänka sig” att behålla Svennis. På nåder.
I så fall tycker jag Eriksson ska be honom ta sig i brasan.
Den röda sidan av Manchester har det roligare. Efter 4–1 mot West Ham är det bara Wigan kvar på programmet, sen har United försvarat titeln. Ronaldo gjorde två nya mål, det är 30 i ligan och 40 totalt nu, men det som jag minns av matchen var Sir Alex uttalande efter Nanis utvisning:
”Det finns inga ursäkter. Det var omoget. Vi ska ta tag i detta”.
Va!? En manager som inte försökte blunda, förklara bort eller skylla på domaren?
Chockerande.