Krävs det en syndabock?
Patrik Andersson är på väg in i MFF-organisationen.
Varför måste det ske på Hasse Borgs bekostnad?
Två före detta stora MFF-spelare kan förmodligen bidra samtidigt med sina olika kvaliteter till organisationens bästa. Vilka titlar de får kan kvitta.
Jag har aldrig riktigt förstått gnället på Borg och ordföranden Bengt Madsen.
Madsen kan vara bufflig och ibland glappa med käften fortare än han tänker men han har ändå basat under en period då MFF varit nere och vänt i superettan, vunnit SM-guld för första gången på en herrans massa år och rott i land ett modernt arenabygge.
Hasse Borg har under samma tid bidragit med jätteförsäljningarna av Zlatan Ibrahimovic, Markus Rosenberg och Afonso Alves.
Inte så illa pinkat av någon av dem.
Tycker jag.
Andra tycker avgå. Avgå någon eller avgå alla. Kravet är att någon med en titel – ordförande, sportchef, premiärminister, kung eller kejsare – tar på sig den officiella syndabocksrollen för fyra års sportsligt fiasko och drar dit pepparn växer.
Att fiaskot ytterst orsakats av för dåliga spelare spelar ofta mindre roll för supportern som vill leva i en så förenklad värld som möjligt. Spelarna är laget och laget älskar man tills flopparna gjort det omöjligt.
Föreningens toppar är däremot de som på pappret ska bestämma och därför blir topparna ansvariga oavsett om de verkligen haft möjlighet att påverka de sista avgörande händelserna på planerna eller inte.
Inte ensam ansvarig
Hasse Borg har förmodligen gjort en del stora misstag på sin post. Men jag tror inte att han varit ensam i sina misstag. En sportchef i MFF bestämmer inte enväldigt när det kommer till viktiga beslut som köp och försäljningar av spelare.
Inte nu längre.
MFF har inte värvat bra de senaste åren men inköpen har inte varit en enmansshow av Hasse Borg. Men tidigare var detta just enmansbeslut i MFF. Den legendariske ordföranden Eric Persson såg sig själv som en upplyst despot, en envåldshärskare, trots att hela hans filosofi var att hylla demokratin.
Men det var demokrati utanför idrottsföreningens ledarskap. Inom idrotten fungerade det så mycket bättre när beslutsvägen var en nanosnabb förflyttning genom en vindling av ordförandens hjärna.
Misslyckad värvare
Hasse Borg har lyckats som försäljare och förmodligen även misslyckats en aning som köpare av nya spelare, men i det sammanhanget har han inte varit ensam ansvarig. Ett råd med bland annat tränaren som tung representant har gjort de viktigaste analyserna av vilka spelare som behövts för att bredda truppen.
Flopparna blir därför mångas börda men det är bara Borg och Madsen som sågas därför att de stuckit ut genom åren. Sticka ut är bra – men bara så länge man vinner.
Det är mycket möjligt att Patrik Andersson kan ge MFF en stabilitet, typ den hans säkra lugn skänkte det svenska fotbollslandslagets försvarslinje i exempelvis VM 1994.
Patrik Andersson är en naturlig ledare. Jag har de senaste åren träffat MFF-intresserade som styrkta av absolut säkra källors bekännelser placerat Patrik Andersson både på ordförandeposten eller som spelare några år till eller som bara velat förklara varför Bjärred sa nej tack till att bli tränare för MFF:s allsvenska A-laget redan före sommaren.
Behövs en hel del tur
Oavsett hur det blir pågår en ständig förändring, och förhoppningsvis förbättring, i Malmö FF:s organisation. Den nye verkställande direktören Pelle Svensson är van att basa för och ändra i organisationer som inte fungerar som de ska. Men oavsett hur Malmö FF:s organisation än stöps om kommer det i slutändan att handla om scouting, individuellt utvecklade spelare och en hel del tur.
När alla de pusselbitarna faller på plats kommer ingen begära någons avgång mer.