Wennerholm: Jobbigt att se mästarlaget...
TORONTO. Sitter i Toronto och ser vårens finallag Skellefteå och Frölunda spela SHL-hockey.
Men jag ser ingenting som pekar mot en repris nästa vår.
Det var nästan jobbigt att se mästarna Frölunda bli överkörda av Brynäs i en match de förlorade med 7-2.
Och hur bra är Brynäs efter den här chockstarten?
Jag såg Frölunda fira SM-guldet i Skellefteå Kraft Arena för bara fem månader sedan.
Nu finns bara hälften av de champagnedrickande grabbarna kvar.
Alla lag har en enorm spelaromsättning numera, men Frölunda drabbades extremt hårt efter SM-guldet i våras.
Tolv spelare försvann och bland backarna är Henrik Tömmernes den enda som är kvar.
Och det har verkar ha varit tomt i fyndkorgen den här gången.
Efter två spelade matcher är Frölunda plötsligt i andra ändan av tabellen, sist tillsammans med Linköping.
Så kommer det naturligtvis inte att se ut när grundserien är över.
Sistaplatsen är redan bokad av Leksand och både Frölunda och Linköping kommer att klättra till övre halvan.
Men jag tvivlar på att Roger Rönnberg kommer att kunna bygga ett nytt guldlag av det material han har idag. Det finns för stora hål att fylla och framförallt på backsidan.
Skrällvarning på Brynäs
Samtidigt ska jag inte ta ifrån Brynäs någonting. Jag visste att de var bra och klart bättre än i fjol, men den här rivstarten hade jag aldrig räknat med.
Nye kanadensaren Kevin Clark värvades för att göra mål och började med att göra två.
Nej, det är skrällvarning på Brynäs i vinter. Jag hade redan sett potentialen innan den här premiären var spelad.
Och den här kvällen såg det ut som om det var de som var de regerande mästarna och inte tvärtom.
Det ser ut att bli en rolig hockey-vinter i Gävle.
Att Skellefteå kommer att klara ännu en massflykt är jag däremot helt övertygad om. De har fyllt på med kvalitet och hemvändare som Jocke Lindström och Oscar Möller. Nu var inte Möller med mot Luleå men här talar vi två givna VM-spelare.
Och Jocke Lindström kommer att göra fler mål som det som gav 1-0 mot Luleå, då han snärtade upp 1-0 i Joel Lassinanttis vänstra kryss.
Det var också Skellefteå som vann till slut som de brukar göra mot Luleå, även om det dröjde till en straffläggning i denna målsnåla match (2-1).
Det var också norrlandsderbyt jag tittade mest på den här eftermiddagen i Toronto, där matcherna startade 13.00 på eftermiddagen lokal tid. Ja, nu blev det lite väntan på grund av en bengal där uppe i Luleå, men det gav mig chansen att se det mesta av båda matcherna.
Men det var ett utsålt Coop Norrbotten Arena (6.300) och samma härliga drag som alltid när de här lagen möts.
Skilda världar
Det kändes ändå lite konstigt att sitta i mångmiljonstaden Toronto och se på SHL-hockey.
Jag är ju lite miljöskadad just nu efter att ha gått och trängts med världens absolut bästa spelare i ett par veckor.
Bara tjugo minuter innan matchstart stod jag och lyssnade på Sidney Crosby efter kanadensarnas träning. Spelare som han, Alexander Ovechkin eller Connor McDavid kommer vi aldrig att få se i SHL. Inte heller några drygt 19.000 på läktarna som det är i Air Canada Centre när Kanada spelar här i World Cup.
Så när jag slog på datorn och tryckte igång Luleå och Skellefteå blev det som att kliva ner i en skum källare. Det tog lite tid att anpassa sig till ljuset, tempot och den stora isen.
Arto Blomsten stod där i CMore och pratade om den fantastiska hockey han fått se.
Det visar hur relativt allting är. Einstein ler i sin himmel.
Luleås back Jan Sandström spelade sin 888:e SHL-match. Nytt SHL-rekord. Det är mäktigt. Det är respekt. Och kommer det någonsin att slås? Jag har svårt att se det i dagens klimat där trotjänare av den typen kan räknas på ena handens fingrar.