Hyllningen: Glömmer bort hur ont det gör
Publicerad 2015-02-23
Prisar publiken efter silvret
Hur tiotusentals fans låter går kanske att föreställa sig.
Hur de känns behöver vi en silvermedaljör för att förstå.
– När de skanderar ens namn glömmer man bort hur ont det gör, säger Ida Ingemarsdotter.
Råkar du flyga över Falun vid rätt tidpunkt ser Lugnet ut som en färgglad myrstack. Rödblå fläckar rör sig i en större gulblå massa.
I rena besökssiffror kanske inte Falun kan matcha skid-VM 2011 i Oslo. Men i Holmenkollen stod merparten av publiken ute i skogen, på Lugnet är stadion tätare och ljudnivån möjligen högre. 44 300 personer på lördag följdes upp av 24 700 på sprintstafetterna.
Deras ljudnivå var nog för att få bronsmedaljören Justyna Kowalczyk, Polen, att utbrista "amazing!".
Det är ändå inget mot kärleken som Ida Ingemarsdotter och Stina Nilsson riktar mot alla fans. 21-åringen Nilsson kände att åskådarna hjälpte henne att göra rycket från fjärde till andra plats.
”Roligare än jag trott”
– Jag tror att jag inte hade kunnat göra det här själv. Jag hade inte fått till det där i ett spår i Östersund, säger Stina Nilsson och fortsätter:
– Det är roligare än jag trodde att ha ett VM på hemmaplan. Jag hade inte föreställt mig att så många skulle känna igen mitt namn och ropa "Stina, Stina". De ropar verkligen på mig.
Ingemarsdotter gör i Falun sitt sjunde stora mästerskap, men tävlar för första gången om ädla medaljer på hemmaplan.
– Deras rop gör en slitsam tävling lite lindrigare, säger hon.
Northug hyllar
– De hjälper en, helt klart. Man känner publikens stöd. När de börjar skandera ens namn när man är på väg upp för backen så glömmer man bort hur ont det gör och hur styv i benen man är.
Till och med norrmannen Petter Northug, som i går tog sitt andra VM-guld i Falun, har bara varma ord till övers för publiken.
Men vad säger svenskarna till honom?
– Det hör jag inte, jag hör bara det norska. Men 95 procent är stöttande.