Flydde Ukraina – kan vinna SM-guld i volleyboll
Uppdaterad 2023-04-20 | Publicerad 2023-04-18
Yelyzaveta Lazurenko, 22, flydde från Ukraina efter Rysslands invasion.
Nu spelar hon SM-final i Elitserien med Hylte/Halmstad.
– När jag ser Ukrainas flagga blir jag påmind om att jag måste vara modig, säger Lazurenko.
När Ryssland invaderade Ukraina befann sig Yelyzaveta Lazurenko i sin hemstad Orilka. Samma dag tog hon tåget till Lviv.
Två månader senare började kriget närma sig Yelyzaveta Lazurenko, och det blev svårt att bland annat få ut pengar från bankautomaterna.
Då flydde volleybollstjärnan till Tyskland med sin mamma Oksana och lillasyster Katja.
– Det var svårt för mig. När jag lämnade visste jag inte om jag skulle kunna återvända hem eller inte. Många av mina vänner har förlorat sina hem, vissa har förlorat delar av sina familjer.
– Jag visste att jag behövde göra något och hjälpa min familj från min sida, för det är en svår situation. Det var inte lätt, och det är fortfarande inte lätt att vara här, säger Yelyzaveta Lazurenko.
Väntade på kontrakt
I Tyskland spelade hon i ett lag längre ner i divisionerna, samtidigt som hon väntade på att få ett bättre erbjudande.
– Det gick så långsamt för mig, jag hade ett kontrakt med mitt förra lag (universitetslaget VK Dobrodiy-Meduniversity-SHVSM från Vinnytsia) och de sa att jag fick lämna, men bara om den nya klubben betalar för mig, säger Yelyzaveta Lazurenko.
Det gick hon med på.
Efter fyra månader i Tyskland fick en agent nys om Yelyzaveta Lazurenko, och kopplade ihop henne med Hylte/Halmstad.
Familjen har återvänt
22-åringen skickade då en highlightsvideo till klubben.
– Och de sa ”okej, du kan komma, vi får se, vi kan testa”. Det var så jag kom hit. Jag väntade på erbjudandet – och jag fick det, berättar Yelyzaveta Lazurenko.
Storasyster Anastasia bor i Tyskland, men Oksana och Katja har återvänt till Ukraina.
Pappa Alexander har varit kvar i landet sedan invasionen, män som kan kriga får inte lämna landet.
Men han har än så länge sluppit att rycka in som soldat.
Ser hennes matcher från Ukraina
Yelyzaveta Lazurenko har inte träffat sin pappa sen hon lämnade Ukraina för över ett år sedan.
– Jag tror det är första gången som jag inte varit hemma på så här lång tid. På nästan ett och ett halvt år har jag inte varit hemma, och jag har inte träffat min pappa på länge.
Familjen hemma i Ukraina brukar kolla på Lazurenkos och Hylte/Halmstads matcher på tv.
– De är så glada för min skull. Jag är så glad att jag kan få dem att le, jag vet att de hejar på mig hela tiden och kollar på mina matcher. De brukar skriva till mig ”du var bäst av alla!”. Så jag är glad att jag kan dela mina känslor och glädje med dem när jag vinner matcher.
”Ibland har de inte elektricitet”
Familjen befinner sig i ett icke krigsdrabbat område, där det är relativt lugnt. Men det finns alltid en risk.
– Jag kan inte förklara mina känslor. Jag är så långt bort och ibland oroar jag mig för min familj. Vi vet alltid att det finns någon del som befinner sig i en riktigt svår situation. Vi måste stötta alla våra soldater, vår armé och vårt land.
– Allt är okej med min familj. Jag kan ringa dem, jag kan se dem, men inte i verkligheten, och det är jobbigt. Jag önskar att de kunde se mina matcher i verkligheten, som tur är kan de se matcherna på tv. Jag saknar dem mycket... Jag är glad att de är i säkerhet, säger Lazurenko och tar ett djupt andetag.
Hon försöker att ringa sin familj varje dag.
– Men ibland kan de vara trötta, ibland har de inte elektricitet, då kan jag inte ringa dem. Men vi håller kontakten så ofta vi kan.
Ska återvända till Ukraina
Trots allt som pågår i hemlandet har Lazurenko inte svårt att fokusera på sitt spel.
– Jag tror det snarare motiverar mig, jag kan inte inte vara modig. När jag ser Ukrainas flagga blir jag påmind om att jag måste vara modig, eftersom det finns en militär som slåss för vår frihet och dör för vårt land.
Det är två veckor kvar av volleybollsäsongen i Sverige. Efter det ska Lazurenko återvända till Ukraina för att spela några matcher för sitt universitetslag.
”Jag vill träffa min familj”
Sen bär det av hem till familjen.
– Jag vet inte hur länge jag blir kvar där, men jag vet att jag vill slappna av med familjen, och slappna av mentalt. De bor inte så nära striderna, det är lugnt där. Men man vet aldrig vad som kan hända i morgon.
– Det är farligt att åka hem. Det är en jättelång resa, jag kan inte flyga dit eftersom luftrummet är stängt. Så jag behöver åka buss eller tåg. Men ändå, jag vill träffa min familj efter säsongen och jag kommer utan tvivel att åka hem. Men det är en farlig situation, varje dag, eftersom vanliga människor dör nästan varje dag... Jag vet inte.
Förlorade första matchen i finalen
Innan återkomsten till Ukraina väntar finalspel med Hylte/Halmstad.
Den första matchen (av fem) slutade 3–0 till motståndarna Engelholm.
– Vi gjorde inte vad vi skulle, vad vi hade pratat om, därför förlorade vi. Men det är bara första matchen. Och jag säger det, det är slutet av säsongen, alla är trötta, vi spelar två gånger i veckan, så det är svårt både fysiskt och psykiskt. Men såklart vill vi vara här (i final). Det är sport, det kommer alltid vara svårt. Vi behöver bara göra vårt jobb, ha tålamod, så får vi se hur vi kan avsluta säsongen.
Vad behöver ni göra för att vinna nästa match och finalspelet?
– Ha tålamod, ibland kan det bli några galna bollar och vi kan bli övertända för att vi så gärna vill vinna. Och vi försöker hjälpa varandra när det inte behövs. Vi måste följa vår plan som vi har, och göra vårt bästa förstås.
– Vi måste spela tillsammans som ett lag, ibland är vi för mycket i våra huvuden. Men vi kan inte vinna ensamma, vi kan bara vinna som ett lag. Allt kommer bli bra.
”Vi känner ingen press”
Inför säsongen var Hylte/Halmstad favorittippade att vinna ligan.
Är det mycket press att vara favoriter?
– Nej, vi är mer taggade, vi känner ingen press. Jag tror att vi är för avslappnade. Jag vet att det är finalen och allt, men vi har nått den här nivån och nu är stunden kommen där vi måste förbli sanna mot oss själva. Alla är trötta, vissa spelare är skadade, det är svårt. Det är stunden där du måste vara modig och stark. Det är viktigt i slutet av säsongen, vi behöver alla steppa upp och köra, det är därför vi är här.