Vännerna pikar Frida efter dråpliga vurpor
Publicerad 2023-09-23
LIVIGNO. Frida Karlsson ville ha medlidande.
Vännerna skrattade.
– Hon är så rolig, för hon tycker ofta synd om sig själv, säger Moa Ilar.
Det mesta är frid och fröjd på höghöjdslägret i italienska Livigno, men Frida Karlsson svarar snabbt på frågan om vad som varit sämst.
– Jag har ju ramlat två gånger, konstaterar hon.
Att ramla på asfalt med rullskidor är inte skönt.
– Det har varit riktigt töntiga vurpor och jag har skrapat upp båda knäna och lite här och var och tyckt synd om mig själv, säger Karlsson.
Pikas av vännerna
Läge för sympati från landslagsvännerna?
Knappast, om vi frågar Moa Ilar. Hon skrattar högt när Karlssons vurpor kommer på tal.
– Jag vet inte vad hon håller på med? Hur svårt kan det vara att stå på fötterna? säger Ilar.
Linn Svahn fyller i:
– Den första vurpan var sån att man inte snackar om den för att den var så pass dålig. Den andra var lite värre.
”Fick noll tillbaka”
Ilar beskriver Karlssons ”töntiga” vurpa.
– Vi åkte utför. Hon plogade för att vi skulle vända. Hon stod typ still och åkte på en liten sten och det tog liksom stopp så att hon bara ramlade. Hon är så rolig, för hon tycker ofta synd om sig själv. Hon tittade upp på mig och fick noll tillbaka. Det gick ju bra, så då kunde man skratta. På den andra skrattade jag inte, för då såg det ut att göra ont, säger hon.
Svahn har lärt sig att ofta inte fråga hur Karlsson mår.
– När man börjar fråga Frida hur det är, då är det liksom befogat att det kan vara den värsta vurpan. Annars brukar man inte behöva fråga hur läget är. Man brukar märka att det är ganska bra, säger hon.
Föll på mållinjen
Karlsson själv har poserat blodig på Instagram och köper att hon fortfarande kallas för ”dramaqueen”.
– Jag har fått den stämpeln nu, säger hon.
Karlsson tycker också att den allvarliga vurpan var mödan värd. För den gjorde att hon noterades för sin bästa tid under ett test.
– Jag var riktigt taggad och gjorde en jättefällning innan mållinjen. På rullskidor är man inte lika stabil. Så då offrade jag mig och gjorde en riktig vurpa. Men det var det värt.