Varningen: Se upp för Norge
Wennerholm: Det är våra grannar vi ska frukta – det är där det luktar torsk
MOSKVA. Pär Mårts och Tre Kronor verkar oroa sig inför kvällens match mot Kazakstan.
Men jag tror det finns allvarligare saker att oroa sig för i detta VM.
Som Norge.
Mats Zuccarello, Ole-Kristian Tollefsen & Co vill inget hellre än att tvåla dit Sverige i ett VM till.
Norge körde över detta Kazakstan som alla svenskar verkar så rädda inför, när de vann matchen med 4–2 och skotten med 43–19.
Jag tror det kan vara ett av de bästa norska VM-lagen någonsin. Dessutom med uppdraget att ta ett värdigt avsked av sin förbundskapten Roy Johansen efter femton rekordlånga år i båset.
Jag minns chocken i slovakiska Kosice 2011 då norrmännen slog Sverige för första gången i VM-sammanhang när de vann med 5–4 efter straffar.
En seger som tvingade mig att infria ett löfte jag helst hade sluppit. Det slutade med att jag fick bära en alltmer illaluktande lusekofta i fjorton stekande dagar i Slovakien, där alla kunde slänga ytterkläderna utom jag.
Men det var då det. I dag skulle jag inte våga lova någonting inför en VM-match mot Norge. Inte ens ta en tesked fiskleverolja varje morgon. Trots att jag vet att det är nyttigt.
Tröttkört Kazakstan
Nej, det är Norge vi ska frukta som det lag som kan sluta före Sverige i gruppspelet.
Det är där det luktar torsk.
Inte av ett tröttkört Kazakstan.
De har inte samma relation till Sverige, de har mindre än 24 timmars återhämtning till en match där svenskarna fått vila 48 och det kommer inte att bli någon chock.
Sverige har bara mött Kazakstan en gång tidigare i hockeyhistorien. Då satt jag på läktaren i Turin och såg öppningsmatchen i det OS som slutade med ett svenskt guld.
Den matchen var över på sexton minuter. Då ledde Sverige med 3–0 efter mål av Daniel Tjärnqvist, Daniel Alfredsson och Henrik Sedin.
Det blev 7–2 till slut och Kazakstan var precis det blåbär alla trodde.
Nu är de inte samma blåbär, men ändå tror jag svenskarna vinner nästan lika enkelt i kväll.
Det är Norge jag oroar mig för.
Jag skrev att matchen mot Tjeckien i måndags var märklig, då svenskarna totalkollapsade i andra perioden och förvandlades till rundningsmärken.
Men hela VM kan svänga ännu snabbare. Och vara ännu märkligare. Från fiasko till succé, från succé till fiasko.
Men jag ser hellre ett dåligt gruppspel än ett uselt slutspel.
Trots allt bara förlorat en match
Jag har inte någon större tro på det här svenska laget eller att Pär Mårts får sitt välförtjänta avskedsparty som förbundskapten.
Hans resa har bara börjat mot det där berget han alltid vill bestiga med sina lag, men den här gången har starten på den resan mer påmint om Andrées katastrofala ballongfärd mot Nordpolen.
Det har inte velat lyfta någon gång.
Men eftersom jag varit med under alla Pär Mårts år som förbundskapten, så kan jag inte blunda för en historia som ofta sett likadan ut.
Ja, till och med värre.
Svenskarna har trots allt bara förlorat en match så här långt i gruppspelet.
De enda gånger de förlorat två gruppspelsmatcher med Mårts som ansvarig i båset var 2011 och 2013.
Båda gångerna slutade det i VM-final.
Det är alltid en tröst.