Svensk besvikelse i storslalomen: ”Passivt”
Publicerad 2017-02-16
ST MORITZ/STOCKHOLM. Förhandsfavoriten Tessa Worley satte riktningen när hon startade med ett superåk som håller henne som nummer ett inför andra åket i storslalom.
Hur gick det för svenskorna?
Sara Hector 14, Frida Hansdotter 21, Maria PH 24, Kajsa Kling 27.
– Är det sådant här solsken är det så klart att det händer grejer, säger Maria Pietilä Holmner.
Brant, halt och ett soligt St Moritz bjöd på bra start för favoriterna. Tessa Worley imponerade och inför det andra åket är hon i ledning med 48 hundradelar före tvåan Sofia Goggia, och Mikaela Schiffrin som hamnade 72 hundradelar efter ledaren i dagens tävling.
Svenskorna, med senare startnummer, hamnade långt efter i första åket.
Bästa svenska
Sara Hector är bästa svensk efter första åket med en 14:e plats.
– Jag är inte jättebesviken men lite är jag. Det var ett passivt åk av mig, rörde inte mig som jag skulle och det är svåranalyserat, säger hon.
Övriga svenskor hamnade långt efter. Kajsa Kling slutade på 27:a, Maria PH strax före på 24:e och Frida Hansdotter på 21:a plats.
– Det var lite trixigt. Jag fick bra banrapport av tränarna att det bara var att söka fart, att det var ganska segt. Jag var ändå positivt överraskad att det kändes så hårt när vi besiktigade, men samtidigt hade de spärrat av så att vi inte fick vara nära käpparna och det är alltid ett tecken på att det kanske inte brukar hålla superbra. Det gjorde det, men vissa käppar var lite is och andra var lite tvål, så man tappade stödet. Det gjorde mig ganska osäker, säger PH.
”Jag som bestämmer”
Solen värmde upp snön under det första åket och det var svårt för åkarna med senare startnummer att göra något.
– Är det sådant här solsken är det så klart att det händer grejer. Kollar man upp här, det är nästan inte ett spår. Det är inte det som stör, det är mer att den här ytan blir annorlunda från att man har besiktigat till att man åker, men jag tycker inte att det är orättvist säger Pietilä Holmner som tror att det kan bli svårare i andra.
– Det blir tufft med underlaget och lite spårigt så vi får hoppas att det kommer in några före mig så att jag får starta bland de första. Så får jag släppa en bomb och bara köra som ett rinnande vatten.
Trots att Hansdotter var långt efter kände hon självförtroendet.
– Jag tycker ändå att det var godkänt och en härlig känsla att hoppa ut till startgrinden. Jag tycker att jag åker med ett bättre självförtroende och det är jag som bestämmer, men ja, sen blir det misstag på vägen men inställningen är rätt, säger Frida Hansdotter.