Ros analys: Svenska spelare är för lata och bekväma

Tomas Ros

Unga svenska hockeyspelare bryter ihop och åker hem för enkelt från Nordamerika.

Senast är Dick Axelsson, 22, som smög hem från USA.

Jag kan inte förstå varför Dick ratar Detroits organisation för Karlstad?

Som att ge upp ett maratonlopp 100 meter från målet.

Sportbladets reporter Daniel Grefves avslöjande skakar om Färjestad och Dick Axelsson. Detroit Red Wings har gått i taket efter att Axelsson smugit ut från Grand Rapids och i hemlighet bokat en resa till Sverige.

Tyvärr tillhör det vanligheterna 2009 att svenska hockeyspelare ger upp för lätt i Nordamerika. De skriver treårskontrakt med en NHL-klubb och får en signing-bonus på cirka en halv miljon kronor. När de sedan inte får spela i NHL tycker de att livet är fruktansvärt orättvist och obarmhärtigt.

För bra i elitserien

Carl Söderberg, tidigare i St Louis, var fullständigt desperat i USA och ringde och bönade att Malmö skulle hämta honom med privatflyg.

Samma sak kan skrivas om Johan Ryno, som hellre spelar i AIK och möter Oskarshamn och Troja än tillhör en NHL-organisation.

Jag fattar ingenting.

Så hemskt är det inte i Nordamerika även fast man spelar i farmarligan.

Jag förstår att Detroit och vice general manager Jim Nill är rasande. De har satsat pengar, kunskap och resurser på Axelsson. De har heller inte så många unga talanger på grund av topp-placeringarna i NHL senaste säsongerna.

Svenska hockeyspelare, som Dick Axelsson, är för lata och för bekväma. De har det även för bra i elitserien med stigande löner och stjärnstatus.

Ska talangerna nå till NHL är det nästan en regel att man ska härdas i AHL. Jonathan Ericsson var tre år i Grand Rapids och Niclas Bergfors lika länge i Lowell och Albany. I dag är de firade stjärnor i NHL.

Nylander är motsatsen

Det som förvånar mig ännu mer med Dick Axelsson och hans flykt till Sverige är att han är van att byta miljö och att byta hockeyklubb. Han är också van att ha det kämpigt i hockeylivet eftersom Huddinge jäklades med honom 06/07 när de vägrade godkänna hans övergång till Djurgården. Då blev han nästintill ettårsfall och nu är han där igen eftersom Detroit inte tillåter att han spelar någon annanstans.

Det bästa Dick Axelsson kan göra att svälja stoltheten, åka tillbaka till Grand Rapids och be om ursäkt till lagkamrater och lagledning. Sedan kan han göra en deal med klubbledningen att han ska ge järnet hela säsongen och efter säsongen kan Detroit och Axelsson utvärdera vad de ska göra i framtiden.

Raka motsatsen till Axelsson är Michael Nylander. Han väljer Grand Rapids före Stockholm, där han har sin stora familj.

Nylander vill spela ishockey i Nordamerika till vilket pris som helst och en lång hemresa i buss från Abbotsford är inget som stör 37-åringen.