Lär känna världens märkligaste klubbnamn
Uppdaterad 2018-04-16 | Publicerad 2009-03-25
Speedwayklubbarna har identiteter som inga andra
Varför välja mellan elitidrott och fablernas värld när det finns en sport där metanolpåverkade indianer jagar ylande vargar?
Det handlar om speedway – och världens märkligaste klubbnamn.
1947 var året då Marstand härjades av brand, Karin Kock blev vårt första kvinnliga statsråd, lottförfalskaren Kalle Rask rymde från Långholmens fängelse, Henry Ford gick ur tiden, Winston Churchill gifte bort sin yngsta dotter Mary och prins Carl Gustaf fyllde ett år.
Samtidigt, i det tysta, åkte Arne ”Vargfar” Bergström och blivande FIM-delegaten Carl-Gustav ”Pompe” Ringblom till England för att studera speedway.
De kom hem med ett seriekoncept och bestämde sig för ge lagspeedwayen en chans i Sverige.
Sagt och gjort.
Den 3 oktober 1947, i ”Vargfars” älskade Norrköping, slog Stockholm övriga Sverige med 41-31 i det som blev den första lagmatchen på svensk mark.
Allting sig likt
Det brukar heta att sedan den dagen är inget sig likt, men det är just vad det är. Jämför man testserien som infördes året därpå med årets elitserie är likheterna större än skillnaderna.
Klubbar som Indianerna och Vargarna finns med nu som då och det är just de klassiska namnen som har gjort sporten så speciell.
– När de var i England såg de klubbar som Wembley Lions och Wolverhampton Wolves. Inspirationen kom därifrån, säger Åke Bergström, son till ”Vargfar”.
– Ja, England var föregångare och hade redan före andra världskriget lag med olika namn. Kändast var Wembley Lions, som tidigt var dominanter i England, säger Roine Lundström i Speedwayhistoriska föreningen.
Sedan 1948 är det bara tre svenska lagmästare – Vetlanda Motorsällskap, Stockholm United och Västervik – som den oinvigde kan placera på kartan.
Filbyterna, Vargarna, Getingarna, Monarkerna, Dackarna, Kaparna, Bysarna, Smederna, Njudungarna, Indianerna, Örnarna, Rospiggarna, Valsarna, Masarna, VMS Elit och Lejonen har tagit hand om de andra titlarna.
Förvirrande?
Nej, namnen är i de flesta fall valda med omsorg.
”Många skrattar åt speedwaynamnen, men för mig är de klassiska”
Dackarna, Rospiggarna, Smederna, Lejonen, Vargarna och Piraterna har – hur märkligt det än låter – lokal förankring.
– Om man kan sin historia behöver man inte fundera på vad ett lag som Smederna kommer ifrån och de här namnen har ju använts sedan speedwayens barndom. Redan på 1930-talet var det ganska mycket diskussioner om att dra igång en serie efter brittiskt mönster, men inget hände förrän ”Vargfar” tog tag i det. Namnprincipen kommer från England, där seriespeedwayen startade 1929, säger Rolf Nordin, som sedan 1999 har forskat kring klubbnamnen och dess historia.
Majoriteten av klubbarna i speedway-Sverige har valt att behålla sina klassiska namn, men det finns undantag. Njudungarna blev Elit Vetlanda och Skepparna försvann 1993 till förmån för Västervik Speedway.
Andra lagsporter, som hockey och basket, har tagit efter det här med artistnamn. Nu finns det till exempel indianer både i Göteborg och Sannahed utanför Kumla.
– Men till skillnaden från speedwayen har inte hockeyn alls brytt sig om anknytningen till hemstaden. Det är tråkigt. Många skrattar åt speedwaynamnen, men för mig är de klassiska, säger Roine Lundström.