En spark i skrevet på de som vinner grundserien
Men jag hade inte velat vara utan de här matcherna
TINGSRYD. Att ha en hockeyallsvensk final är ju egentligen en spark i skrevet på det lag som vinner grundserien.
Tvåan får en andra chans. Ingen slås ut.
Där håller jag med Roger Melin.
Den kan vara dötrist och långtråkig och...alldeles, alldeles underbar.
Därför älskar jag just den här hockeyallsvenska finalen mellan AIK och Tingsryd.
Den är som den askungesaga jag snott citatet från här ovan.
Det är två från början nederlagstippade lag som kämpat sig genom fyra stenhårda matcher utan att kunnat skiljas åt.
Därför möts de i en femte och helt avgörande match på onsdag.
Jag hade inte velat vara utan de här matcherna.
Jag hade inte velat vara utan två utsålda hus i Nelson Garden Arena i Tingsryd och fått känna på stämningen och hockeykulturen som sitter i väggarna.
En ort som andas hockey och har gjort det sedan 1948.
Jag hade inte velat vara utan två nästan utsålda hus på Hovet, där publiken hittat tillbaka efter att det unga AIK gjort en bragdsäsong och där Roger Melin och Anders Gozzi gjort succécomeback i båset.
Och jag hade inte velat vara utan den dramatik de här lagen bjudit på, där de varit nästan omöjliga att skilja åt.
Men samtidigt kan jag undra över den sportsliga rättvisan i att vinna serien efter 52 omgångar och inte gå direkt till ett SHL-kval.
Jag tycker till och med att det lag som vinner HockeyAllsvenskan ska gå direkt upp och SHL:s jumbo ska flyttas ner.
Det vore den yttersta sportsliga rättvisan.
Men hockeyn har hamnat i något sorts play off-hysteri, där de styrande verkar tycka att det aldrig ska ta slut.
Rena skrivbordskonstruktioner för att skapa så många play off-matcher som möjligt. Jag vet inte vad de ska hitta på nästa gång.
Nu har vi inte bara en HockeyAllsvensk final och en slutspelsserie. SHL har sitt PlayIn, där även lag 9 och 10 i sluttabellen får chansen att vinna SM-guld.
Konstruktioner som nästan helt urholkar värdet av vad du hamnar i grundserien efter 52 spelade omgångar.
Ta bara Västerås som vann HockeyAllsvenskan i fjol.
De förlorade den allsvenskan finalen mot Karlskrona och orkade inte ladda om till ett nytt play off mot Rögle som vann slutspelsserien.
Trots att de vann HockeyAllsvenskan, blev de fjolårssäsongens stora förlorare.
Ett år senare är det en klubb i spillror med konkurshot vilande över sig.
Det märkligaste med den HockeyAllsvenskan finalen är att den inte har någon förlorare.
Båda lagen får spela vidare.
Det gör den unik i seriesystemet.
Vinnaren får spela ett direkt SHL-kval mot Karlskrona, medan förloraren möter segraren i slutspelsserien i bäst av tre.
I den potten finns ett SHL-kval mot Modo.
Men det finns en sportslig orättvisa även här. Det är oerhört svårt att ladda om efter att ha förlorat en HockeyAllsvensk final och sedan ställas mot ett lag som kommer i medvind och med en vinnande trend underifrån.
Jag vet att många spelare i Västerås kände så efter förlusten mot Karlskrona i fjol. Den matchserien sög så mycket mental kraft, att de inte orkade ladda om mot Rögle.
Nu blir det en femte och avgörande match mellan AIK och Tingsryd.
Det har varit så jämnt mellan de här två lagen, att det är logiskt att allt avgörs på mållinjen.
Men det är fördel AIK.
De har en sjätte utespelare på läktarna på Hovet på onsdag
Det är det jag tror kommer att väga över till sist i en matchserie där lagen vunnit båda sina matcher hemma, där det står 2-2 efter fyra spelade matcher och 7-7 i gjorda mål.
Roger Melin coachar i alla fall så det står härliga till. Först byter han målvakt efter bara 54 sekunder och 0-2 i mål.
Sedan plockar han ut ersättaren Robin Rahm med nästan tre minuter kvar i jakten på kvittering vid ställningen 2-3.
Sånt gillar jag.
Jag har sagt det tidigare.
Båda de här lagen är värda att gå vidare.
Jag har sällan sett en sådan kamp mellan två lag som båda redan skrällt så mycket i grundserien.
De vill fortsätta skrälla.
Jag vill helst inte se en förlorare, men på onsdag på Hovet är det ofrånkomligt.