”Är inget speciellt på träning, men sen...”
Uppdaterad 2017-08-31 | Publicerad 2017-08-28
GÖTEBORG. Han var 53 hundradelar från OS-guldet för ett år sedan.
Sedan dess har Peder Fredricson haft siktet inställt på EM, och revansch.
– Jag är så glad att jag lyckats hålla fokus hela vägen. Hade en bom ramlat så hade jag blivit femma. Och då hade jag inte varit så glad kan jag säga…
Redan när han såg honom första gången visste Peder Fredricson att det var något speciellt med All In. Efter att 2013 ha kollat in honom på VM för unghästar så köpte svensken loss sin stjärnhäst från den dåvarande ägaren.
– Då var All In sju år gammal, men enligt mig var han redan då en av världens bästa hästar, säger den färske europamästaren.
Resten av historien är en saga, som inte på långa vägar är över ännu.
– Du vet självklart aldrig med en sjuåring hur han kommer att utvecklas, men All In har gått till att vara en superhäst. Alla frågor som jag har ställt till honom har han svarat fantastiskt på. Han har en speciell karaktär, kan vara både väldigt lat, och väldigt het.
Men den som besöker Fredricsons gård i Skåne en vanlig dag ska inte räkna med att känna igen en världsstjärna.
– På en vanlig träning är han inget speciellt, det är först när han börjar hoppa som det smäller till. Det vet han verkligen hur han ska göra. I ringen gör han alltid sitt bästa, han är snabb och modig, och han lär sig snabbt. Och han har möjlighet att förlänga och förkorta galoppsprången, han kan ta dem på två och en halv meter, och på fem och en halv meter. Och ändå hoppa på samma sätt.
OS-silver och EM-guld på ett år
På ett år har duon nu tagit OS-silver och EM-guld.
– Jag gillar den här valören bättre, säger Fredricson och håller upp sin nyvunna guldmedalj.
Resan mot den startade för snart ett år sedan, efter att han förlorat OS-guldet med 53 hundradelars marginal, trots att han var felfri genom hela tävlingen. Han visste att EM på hemmaplan väntade, och han tänkte inte förlora på tid en gång till.
Resan mot tävlingarna i Göteborg fick dock ta sig en paus i höstas, då All In vid ett flertal tillfällen drabbades av kolik. En grundlig veterinärskontroll visade att en tarm då och då hängde upp sig på ett ligament mellan njuren och mjälten. Det krävdes operation. Väl tillbaka igen i vintras satte både Fredricson och All In full fart, bokstavligt talat, mot EM-titeln.
– Jag var jätteglad för OS-silvret, men jag visste att jag måste bli snabbare. Det har varit mitt mål hela det här året. Jag har sagt till mig själv och teamet att i år ska vi vara en sekund snabbare.
Det gav resultat i EM, då Fredricson vann tidshoppningen i onsdags. En vinst som gav honom greppet genom hela EM-tävlingen.
– Ja, efter all träning var det kul att få vinna första klassen och sen hålla ledningen. Det visar också att ständig utveckling är givande. Vi har jobbat på många sätt med snabbheten, men framför allt har jag tränat mentalt. Jag har bara bestämt mig. Det mesta sitter ju mellan öronen på en själv. Sen har jag även tränat på det lite under tävlingar i våras. Försökt vinna fler klasser, inte vara nöjd med att komma tvåa, trea eller fyra. Jag vill vara snabbast och vinna.
Tränade med sin bror
Med sig har han hela tiden haft sin fru Lisen Bratt Fredricson. Hon som från början var anledningen till att han övergav sin karriär som fälttävlanryttare för att i stället satsa helhjärtat på hoppningen.
Fredricson var med redan i OS 1992, då i fälttävlan.
– Min bror Jens som är fem år äldre än mig höll på med hoppning. Jag ville utveckla mig själv där också, så jag åkte och började träna med honom. Och där mötte jag min blivande fru, som också höll på med hoppning. Så då ville jag ju träna ännu mer hoppning… Till slut insåg jag att om jag någonsin skulle bli bra på det så var jag tvungen att sluta med fälttävlan och börja träna hoppning på heltid.
Det är ett beslut som varken han eller Lisen har ångrat. Numera är hon kvinnan bakom makens framgångar och har på närmast möjliga håll, All In möjligen undantagen, fått uppleva hans EM-planering.
– Jag kunde nästan tycka det var jobbigt i våras när Peder började snacka om EM. Han vill ju gärna sätta mål, men du ska också leva med det. Samtidigt behövs det nog för att man ska få stå på prispallen, säger hon.
Att Fredricson gick in som ledare när finalhoppningen inleddes var ingen tillfällighet. Varje steg har planerats in i minsta detalj.
– Jag tycker att han har ridit fantastiskt bra, rent tekniskt också, vilket är jävligt svårt. Men han har hållit sig fokuserad hela vägen, han har blivit den här roboten som han liksom blir. Det som han är på banan är egentligen inte hans riktiga personlighet. Det är en roll man får ta, fortsätter Lisen.
Hur mycket förvandlas han?
– 100 procent till något annat. Det går bra, jag vet ju om det. Det är ett nerkok av en massa erfarenhet och mästerskap. Han lägger upp en plan, där det till och med ingår vad han ska säga till er i media. Allting han gör inför och under ett mästerskap är förutbestämt. Det är skönt, han slipper gå och fundera på det hela tiden. Han går på någon slags autopilot. Men jag tror att många idrottsmän på hög nivå gör så.
”Jag är lite tagen”
Det är med andra ord inte så konstigt att Fredricson är helt slut efter EM-guldet. Efter prisutdelning, hyllningar från de 15 000 åskådarna på Ullevi och en lång presskonferens sjunker han ihop på stolen framför journalisterna.
Hur mår du?
– Bra. Jag är lite tagen. Omställningen från att vara fokuserad till att släppa allting.
Pressen på honom har varit enorm, kanske ännu större än omvärlden har förstått. Varenda dag sedan i mars, då All In var tillbaka i träning igen efter operationen, har varit inriktad på en enda sak. Och nu har han vunnit det.
– Just nu känns det helt tomt. Det har varit mål, mål, mål, och nu har jag gjort det. Jag är jätteglad så klart, men jag är lite trött och tom liksom.
Segern kom med minsta möjliga marginal. Holländaren Harrie Smolders red fenomenalt bra under avslutningsdagen och klättrade från nionde till andra plats. Men Fredricson hade ändå råd att riva ett hinder på sin finalrunda. Han gjorde det, och kostade dessutom på sig ett extra fel i tidstillägg. Men vinner med 0,52, Fredricsons 5,00 jämfört med 5,52 fel för Smolders.
– Jag är så glad att jag inte har tappat fokus någonstans. En bom ramlar så lätt och då hade jag varit femma. Och då hade jag inte varit så glad kan jag säga…
Du kände pressen inför EM, men efter OS-silver och EM-guld lär inte pressen minska inför VM nästa år, och OS 2020. Hur tacklar du det?
– Haha, jag vet inte. Jag har inte hunnit tänka på det ännu. Just nu är jag bara glad för det här.
Hur långt framåt planerar du? Kan du planera för VM och OS, eller är du orolig för att All In kan säljas efter de här framgångarna?
– Nej, han ska förhoppningsvis inte säljas. Och jag har ju andra hästar också. Vi är i en ständig utveckling framåt. Men nu ska jag vara nöjd eller dag eller två, sen börjar jag jobba framåt mot andra grejor. Men just i dag ska jag bara vara nöjd.
Vad betyder EM-guldet för svensk ridsport?
– Jag hoppas att det betyder väldigt mycket. Att det kan inspirera unga hoppare att sätta höga mål och drömma stort.
Det känns som att ni har ett bra lag på gång inför VM och OS också?
– Absolut, Sverige är bra på hoppning nu, jag hoppas att det blir blir bra på OS också.