För viruset är världscupssegrar ingen förmildrande omständighet
VAL DI FIEMME. Beskedet gav landslaget anledning att andas ut.
Men i väntan på Linn Svahns negativa covid-test fanns tid för eftertanke.
Vi lever i en pandemi, har idrotten verkligen rätt att stå över den?
Förmiddagen var för frisk för att vara sann. Solen slickade de klassiska spåren på skidstadion i Val di Fiemme, ingen vind och i grunden lika vackert om än aningen kyligare än den söndag för snart åtta år sedan då Johan Olsson skapade mästerverk just här.
Minnena var så starka, dagen likaså.
Pandemin finns mitt bland oss men just de här timmarna var den svår att ta in. Det sjuka uppvaknandet var brutalt.
Linn Svahn hade testats positivt för covid-19 när landslaget anlände till Val di Fiemme.
Omskakande och olustigt.
Men förvånande?
I grunden inte.
Alla förstod det på förhand
Pandemin lämnar inte idrotten utanför, atleterna är inga supermänniskor befriade från virusangrepp. SARS-CoV-2 är skoningslöst och gör inte skillnad på folk och folk. När det väl får grepp är världscupssegrar ingen förmildrande omständighet.
Tour de Ski-bubblan har flyttat sig från Schweiz till Italien, näsor har topsats och svar analyserats. Men precis som för Norge i premiären i Ruka visade det sig att de två positiva finländska testerna och Linn Svahns test var negativa.
Det säkrare PCR-testerna visade ett annat svar än snabbtesteterna.
Debatten kring säkerheten med snabbtesterna var uppe redan i Ruka. För kan det visa fel åt ena hållet, hur ser det ut åt det andra?
Omkring 400 tester är genomförda, hittills är två av dem positiva.
Väljer idrotten rätt väg?
Vad jag hörde från kontakter och källor med insyn i landslaget under torsdagen fanns det en viss oro bland åkarna. Allt annat hade varit förvånande. Men den gällde inte alla. ”Jag tror de är lugna och tror på ett negativt extratest. De är fullt inställda på att tävla i morgon” skrev Mia Karlsson som har haft kontakt med dottern Frida.
Linn Svahn var, enligt tränaren Ola Ravald, också själv balanserad och har mått bra under den långa väntan.
Det har varit några omtumlande timmar för svenska skidlandslaget. Till slut kunde de och Linn Svahn andas ut.
Själv har jag ägnat tiden åt eftertanke.
Allt är inte frid och fröjd, klappat och klart för masstart om det ”bara” är ett falskt svar.
Situationen ställer oavsett med all rätt sina frågor.
Väljer idrotten rätt väg i en kris som skördar liv och sätter vardagen på paus i många länder?
Jag vet inte.
Både meningslöst och meningsfullt
Själv kastas man mellan en olustig känsla av att bara göra fel till att försöka se sin roll i ”the show must go on”. Driven av vikten av att lyfta förebilder som kan inspirera de ungdomar som allt mer isolerats för att bromsa smittspridningen när planer och hallar är stängda.
Ena stunden tynger bilderna från den hårt belastade vården ens hjärta, nästa pågår den händelserika rapporteringen om pallplatser och dörrfoder. Det känns både meningslöst och meningsfullt
Vi spritar våra händer och vårt samvete, våra blickar möts ovanför munskyddens kant, vi drar oss snabbt tillbaka till våra hotellrum, vi skyddar oss och vår omgivning.
Men alldeles oavsett innebär ett kringflackande mellan orter i mellan-Europa att riskerna för att drabbas eller för att bidra till ökad smittspridning ökar.
FIS har stenhårt hållit fast vid sin plan att genomföra världscupen enligt plan fram till VM i Oberstdorf trots pandemin. Ett resande cirkussällskap som korsar fram i virusstormen.
Jag sade inför säsongen att det kändes absurt.
Det gör det fortfarande och fortsätter pandemin att galoppera känns VM avlägset.
Till slut spricker bubblan
Norge har valt att stå över allt efter världscupen i Ruka. För det har man fått kritik. Men beslutet går inte att kritisera.
Hur man agerar är var och ens ansvar.
Det jag kan sakna i debatten är att svaren ofta utgår från idrottarna själva och de risker de utsätts för, vilka är som konditionsidrottare höga.
Men sällan lyfts aspekten över ansvaret idrottaren tar till samhällsspridningen. Att skicka fotbollsspelare Europa runt, att låta skidåkare checka in och ut på nya hotell, att bubbla in sig är att avskärma sig från ett hårt drabbat samhälle.
Till slut spricker bubblan, den här gången höll den.