”Jag blev skallad i den 5:e ronden”
Publicerad 2013-08-08
Frida Wallberg i tårar berättar om vad som kan ha varit orsaken till skräckskadan
Knappt två månader efter knocken.
Nu talade Frida Wallberg, 30, ut om den omskakande tiden efter matchen som kunde ha kostat henne livet.
Då avslöjar boxaren att hon skallades redan i den femte ronden.
– Jag var helt borta, säger Wallberg på en presskonferens.
Hon har flyttats runt mellan olika sjukhus och kämpat med sin rehabilitering.
Men i förmiddags mötte Frida Wallberg för första gången en samlad presskår i hemstaden Åtvidaberg, och pratade om vägen tillbaka efter skräckknocken den 14 juni som kunde ha tagit hennes liv.
"Jag tappade allt"
Det har spekulerats om varför knockarna kunde orsaka en sådan svår skada. Nu avslöjar Wallberg själv att det kan ha berott på en smäll redan i den femte ronden.
– Jag blev skallad i den femte ronden och blev helt svag i benen. Efter det var jag helt borta. Jag tappade allting och blev yr i huvudet, säger boxaren.
– Jag har ingen aning om jag funderade på att bryta matchen, jag var helt borta. Jag har inte tittat på matchen, men kommer väl ihåg den där skallningen, fortsätter hon.
Börjat rehabiliteringen
I den sjunde ronden avslutades matchen mot Diana Prazak och Wallberg fick föras akut till Karolinska sjukhuset i Stockholm, där det visades att hon drabbats av hjärnblödning.
Därefter har hon opererats och legat nedsövd i respirator.
Nu har vägen tillbaka börjat och Wallberg har startat rehabiliteringen.
– Jag försöker räkna, läsa och tränar minnet. De tror att jag kan bli helt återställd, men värken kommer att sitta kvar. Det är det jag måste kämpa med, man tappar humöret.
"Vaknar av fruktansvärd värk"
Fortfarande har hon kraftiga sviter efter den otäcka smällen.
– Det svänger från dag till dag, ena dagen känner jag mig jättebra och andra dagen vaknar jag av så kraftig värk och vill inte kliva upp ur sängen. Det är väldigt frustrerande att det svänger så mycket.
– Men jag försöker ta en promenad varje morgon, det är vad läkarna rekommenderar. Och så vilar jag mitt på dagen. Även när jag har fruktansvärd värk försöker jag ta mig upp ur sängen.