Holm: Klubbkänsla betyder något igen
Uppdaterad 2015-09-17 | Publicerad 2015-09-16
VETLANDA. Guldhjältarna komma från öst och väst, men de komma också från bygden.
Elit Vetlanda måste vara världens mest hemvävda superlag.
En kväll som denna är det svårt att inte glädjas med Tomas H. Jonasson, Kenny Wennerstam och Peter Ljung.
Grattis till SM-guldet!
Indianerna vann den första semifinalen med 50–40 och åkte till Vetlanda med stärkta gulddrömmar. Problemet är att tio poängs försprång är en marginell fördel på Vetlanda motorstadion, där hemmalaget bara har förlorat fem matcher under de fyra senaste säsongerna.
Visst, hemmaförarna lurade av Indianerna den där höjda stridsyxan som om det vore en godisklubba i händerna på en treåring.
Redan efter sex heat hade Elit Vetlanda hämtat upp underläget och kopplat greppet om SM-bucklan.
Om de släppte det?
Det är troligare att du blir biten av en grävling och får den att låsa upp käkarna genom att erbjuda marshmallows doppade i sötstark senap.
Indianerna hade förlorat de två senaste matcherna i Vetlanda med 33–57 (fjolårets SM-final) och 31–59 (grundserien i år) och åkte på en ny smäll, 56-28, 96-78 totalt.
Supertrion gjorde 61 poäng
Klubben som inte kunde vinna två SM-guld i rad gjorde just det. Bengaliska eldar brann på läktaren och i depån sken lagets världsstjärnor med samma intensitet: Tai Woffinden, britten som blir världsmästare i år, Emil Sajfutdinov, ryssen som blir världsmästare ett annat år, och Bartosz Zmarzlik, polacken som blir världsmästare ett tredje år.
Supertrion bidrog med 61 av Vetlandas 96 poäng i finalserien, men jag är övertygad om att publiken gladdes mest med Tomas H. Jonasson, Kenny Wennerstam och skadade Peter Ljung, som peppade sina lagkamrater i depån.
I tisdags, före den första SM-finalen i Sannahed, sprang jag på Henry Stein i depån. Han var Vetlandas lagledare i ungefär 280 år och någon gång, det måste ha varit i början 1990-talet, vill jag minnas att han drömde om att bygga ett lag med enbart svenska förare och så många som möjligt från bygden.
klubbkänsla betyder något igen
Jag funderade på det där efter matchen, när kväll blivit natt och jag rullade genom natten, Närke och Östergötland. Elit Vetlanda och många andra klubbar, slog det mig, jobbar lite i samma anda 2015. De senaste åren har få svenska speedwayförare varit intressantare än sina personliga ingångssnitt, men det är uppenbart att rötter och klubbkänsla betyder något igen.
Fredrik Lindgren, från Örebro, återvände till Indianerna inför fjolårssäsongen och har där fått sällskap av Hardemo-kanonen Joel Andersson. Andreas Jonsson hittade hem till Rospiggarna, bröderna Davidsson, Jonas och Daniel, återförenades i Piraterna,och Oliver Berntzon, från Anderstorp, återvände till Lejonen. och, ja, titta på årets guldlag. Jag hoppas att det fortsätter så, och utgår från att Avesta-killarna Antonio Lindbäck och Linus Sundström kör för Masarna om klubben tar klivet till elitserien.
Lär köra vidare nästa år
Elit Vetlanda måste vara världens mest hemvävda superlag.
Peter Ljung, 32
Växte upp i Åseda, men bor sedan många år i Vetlanda och har promenadavstånd till motorstadion. Inför säsongen återvände han, efter fem år i Västervik, till moderklubben och blev bättre än någonsin. Lag-VM-guldet och tredjeplatsen i den individuella SM-finalen är bevis på det.
Tomas H. Jonasson, 26
Grand Prix-föraren bor också i Vetlanda och inledde karriären med att köra cykelspeedway i den klubb han har blivit ett med i dag.
Kenny Wennerstam, 19
Reserven, från Häggatorp utanför Sävsjö, tänkte satsa på motocross men provade på speedway i Vetlanda, fastnade för sporten och är i dag given på reservplatsen.
Trion lär köra vidare i Elit Vetlanda nästa år, men det här var förmodligen tack-och-avskedsföreställningen för någon av klubbens utländska stjärnor.
Ändra nya reglerna
Ny säsong betyder ju nya regler. Att 2016 införa en slutspelsserie för de fyra bästa lagen i elitserien, och låta de två bästa göra upp om SM-guldet, är lika briljant som beslutet att sänka taksnittet från 10,250 till 9,500 är förhastat.
För det första går den matematiska ekvationen inte ihop, för det andra misstänker jag att den besparing klubbarna gör på minskade förarkostnader kommer att ätas upp av publikbortfallet, och för det tredje är det väldigt, väldigt fel att straffa de få välskötta föreningar som har råd att presentera laguppställningar som är så stjärnfyllda att man får ta på sig svetsglasögon för att studera dem.
Gör om, gör rätt. Det finns tillräckligt med tid för det.