Laul: Blåvitt Sveriges bäst fungerande lag
GÖTEBORG. Jag tippade 3-1 till AIK i dagens tidning, och ingen behöver vara orolig, jag håller på att tugga i mig det.
AIK exploderade aldrig på Gamla Ullevi, de blev överkörda.
IFK Göteborg leder allsvenskan, och de gör det som seriens bäst fungerande fotbollslag.
Fjärde största hemmajublet den här 3-0-kvällen kom när speakern meddelade att Häcken hade gjort 1-0 på Malmö FF. Den matchen slutade också 3-0 och därmed är Blåvitt fyra poäng före regerande mästarna MFF, och sju poäng före AIK.
Elfsborg och Djurgården är närmast bakom Blåvitt.
Andreas Alm hade valt ett försiktigt 4-2-3-1, bland annat för att bli övertaliga centralt på mitten, samt hitta Johan Blomberg i ytan bakom. Där rörde Blomberg sig fint men sedan kom Gnaget inte mycket längre, anfallen var inte samlade, attackerna individuella.
Perfekt ihopsatt
Då var IFK Göteborgs defensiv (som vanligt får man säga numera) perfekt ihopsatt.
Hjalmar Jonsson vikarierade klokt för Mattias Bjärsmyr och utöver att han skickade första uppspelet i pannan på Dickson Etuhu hanterade Hjalmar uppgiften lugnt och klokt.
Då led AIK mer av att Nabil Bahoui saknades. Ebenezer Ofori är en fin fotbollsspelare men någon vänsterytter är han inte. I stället spelade Dickson Etuhu centralt, och gjorde en direkt svag (och vårdslös) insats. Gustav Svensson och Sebastian Ericsson vann mittfältskampen klart trots det numerära underläget.
Det var ett möte mellan två välorganiserade lag, och chanserna gick oftast att spåra till motståndarens misstag (AIK:s backlinje stod för en hel del, Göteborgs för knappt något).
Men målet som fick Gamla Ullevi att explodera i 38:e minuten var ett klassanfall.
Det kom efter att Göteborg satt Per Karlsson och Nisse Johansson under uppspelspress, Sebastian Ericsson fått tag på bollen när AIK var på väg framåt, Jakob Ankersen flög förbi Nisse och inlägget till Lasse Vibe var perfekt.
Bytet dröjde...
Jag trodde att Alm skulle ta ut Etuhu i paus, flytta in Ofori centralt, sätta Mohammed Bangura eller någon av fartspelarna Niclas Eliasson/Sam Lundholm till vänster men han avvaktade. Bytet dröjde till det återstod knappt 20 minuter.
Istället klev AIK framåt lite modigare men utan att överhuvudtaget lyckas skaka Blåvitt som efter en tredjedel av säsongen är allsvenskans mest välfungerande fotbollslag, nyblivna cupmästare och allsvenska serieledare.
Att plocka ut en enskild spelare från segern mot AIK är egentligen inte rättvisande, det här var ett lag, en trupp och en tränare som levererade inför knappt 15 000 åskådare, ytterst symboliserade av Gustav Svenssons enorma arbetskapacitet, bollvinster och positionsspel.
”Guldet det ska hem till Göteborg” sjöng en taggad IFK-klack och just nu ser de ut att få rätt.
Att AIK har betydligt mer att jobba med behöver knappast påpekas för någon som såg kvällens toppmöte på Gamla Ullevi.