En tuff match och sen politik - starkt Paolo...

Jag kan inte vara annat än imponerad av Paolo Roberto.

Han går tolv stenhårda ronder där bara viljan ser ut att hålla honom vid medvetande i några kritiska ronder. Men han står upp, han vinner, knappt men inte orättvist, och sen ställer han sig och pratar politik direkt i tv minuterna efteråt.

Fajterhjärta, karisma och intelligens. Hela paketet - klart att det kommer en stor titelmatch snart.

Hans boxning mot argentinske mästaren Raul Eduardo Bejarano var samma kamikazevariant som mot Armand Krajnc och spanjoren Javier Castillejo.

Paolo visade återigen för liten rörelse i sidled för att ha en för hälsan positiv defensiv, men även om Paolo var illa ute också i den här matchen blev han inte på något vis utboxad som de två andra gångerna.

Matchen kunde varit slut redan i första ronden då Paolo Roberto träffade med två hårda vänsterkrokar som nästan fick ner argentinaren.

Förmodligen blev det den för domsluten avgörande ronden eftersom majoriteten av de elva efterföljande var otroligt jämna och hårda.

Dags för Vernon Forrest

Med WBC:s Interkontinentalbälte (titeln som matchen gällde) avancerar Paolo Roberto på den stora organisationens rankning så att han nu är en utmanare som anses kvalificerad att möta suveräne världsmästaren Vernon Forrest. En 31-årig amerikan som vunnit samtliga 35 matcher han har gått.

Listan på welterviktare som vill mäta sig med Forrest är lång men Paolo Roberto har en backning som de flesta andra saknar.

Det är bara att titta på Tv 3:s satsning på Åland. Robert Aschberg som speaker, Fröken Sverigekandidater som rondflickor, direktsändning i en kanal som kan ses av miljonpublik till skillnad från de vanliga sändningarna i en betalkanal som bara når en bråkdel så många tittare.

Det är tv som styr i boxningsvärlden och med ett så engagerat bolag i ryggen - Paolo Roberto tillhör ju faktiskt vad som i praktiken är TV 3:s eget stall - är det inte omöjligt att locka Vernon Forrest till ett frivilligt titelförsvar.

"En arm bunden på ryggen"

Frivilliga titelförsvar är de storas sätt att tjäna extrapengar mellan de riktigt stora matcherna. Som tysken Sven Ottke sa innan han satte sin VM-titel i WBO-supermellanvikt på spel mot dansken Rudy Markussen i går:

- Frivilliga titelförsvar gör man mot såna man kan slå med en arm bunden på ryggen.

Trots att han använde bägge händerna fick Ottke ändå gå en riktigt tuff tolvrondare för att vinna på poäng.

Det intressanta med den matchen är den visade att Sven Ottke bör vara Armand Krajnc mål när han nu bestämt sig för att satsa på comeback.

Ottke är en betydligt större möjlighet för Krajnc än Joe Calzaghe som Armand i går i tv sa att han vill möta i en VM-match.

Den gamla fiendeskapen mellan Armand Krajnc och Paolo Roberto var som bortblåst när Armand satt som bisittare till Åke Unger i tv-sändningen.

Aldrig förr har en bisittare slängt ur sig så många "helvete", "jävlar" och "den får han fan inte gå på". Boxning är engagerande. Man väljer snabbt vem man håller på och sen är det svårt att inte ryckas med när det tätnar i ringen.

Efter matchen talade de båda som alltid för att proffsboxningsförbudet i Sverige ska hävas.

De fick oväntat stöd av idrottsminister Mona Sahlin, som i ett inspelat inslag sa att hon hoppades att den pågående utredningen skulle resultera i ett förslag om att förbudet ska hävas.

Frågan är nog inte längre om utan när proffsboxning blir tillåten i Sverige.

Åland är det närmaste hemma som Paolo Roberto har boxats. Hans karriär är annars rena geografilektionen.

Varken Paolo Roberto eller Armand Krajnc blickar längre i sina karriärer just nu än till nästa match. Frågan är om de fortfarande är aktiva den dag då det blir tillåtet för dem att utöva sitt yrke i sitt hemland?

Stefan Alfelt