Rafflande strid – men jag räknar inte bort mästarna

Elfsborg eller Kalmar? Samma poäng, samma målskillnad, nästan samma motståndare kvar. Mer rafflande blir inte en guldstrid.

Vem vinner?

Det går inte att tippa längre. Kanske Göteborg.

I dag tycker säkert många att Kalmar har pressen på sig eftersom Nanne Bergstrands lag varit serieetta så länge och nu kan tappa det som för bara några omgångar sen såg ut som ett givet guld.

Jag vet inte. Kalmar leder ju trots allt fortfarande i kraft av sina många gjorda mål. Så länge som Rydström och Elmarna gör vad de ska kommer de att behålla sin serieledning.

Elfsborgs fördel är att det ligger mindre press i att jaga än att vara jagad. Men Elfsborg har två matcher som spelas dagen efter Kalmars i samma omgångar. Har Kalmar vunnit hamnar då i stället pressen på Elfsborgsspelarna under två speldagar. Att halka efter med tre poäng igen tror jag inte att Elfsborg har råd med när bara fyra omgångar återstår och att vinna när man är tvungen är alltid besvärligt även för bra lag.

Att slå Trelleborg med 4–1 är mycket bra. Tom Prahl och Alf Westerberg har skapat ett stabilt allsvenskt lag med de små resurser som Trelleborgs FF har.

Det är fascinerande hur ofta myter lever kvar trots att verkligheten visar något helt annat. Trelleborg spelar i år som man gjorde i första halvlek mot Elfsborg. Bollhållande med Jonas Bjurström som passningsskicklig bollfördelare bakom finurlige Andreas Drugge och ständigt djupledslöpande Fredrik Jensen. Ändå hör och läser man ofta om tjongande och defensivfotboll.

Gå inte diskutera rättvisan

TFF var länge det bättre laget. Erik Sundin skapade övertag på sin kant och blev farlig när han ryckte mot straffområdet. Försvaret var stabilt fram tills att Trelleborgs vänsterback Max Fuxberg ramlade när han inte hängde med i Joakim Sjöhages ryck in från högerkanten. På inlägget hade sen Marcus Sahlman dubbel otur att först styra det på en egen back och sen inte hinna få grepp på den tillbakastudsande bollen innan Daniel Mobaeck kunde styra in den i mål.

När Jensen kvitterade med magen såg Elfsborg inte ut som ett blivande mästarlag men efter paus blev det ett helt annat spel. Elfsborg klev upp och satte press på Trelleborgs mittfältare. Utan att egentligen göra en riktigt bra match tog man över och när en match slutar 4–1 går det självklart inte att diskutera om segern var rättvisande eller inte.

Varningarna en riskfaktor

Att vinna så klart över en formstark motståndare utan Anders Svensson, Stefan Ishizaki, James Keene och Fredrik Berglund är ett styrkebesked men matchhjälten var oväntad.

– Ett av de skarpare dragen det här året, sa Magnus Haglund om att ha flyttat upp Johan Karlsson till mitt-fältet.

Tanken med det var snarare att få defensiv balans på mitten än att Johan skulle göra två mål. Karlsson verkade faktiskt mest chockad själv efter fullträffarna.

Elfsborg är tungt skadedrabbat. En annan riskfaktor är att båda mittbackarna Teddy Lucic och Andreas Augustsson står på två varningar var. Augustsson borde fått en till redan i går för sitt vårdslösa armviftande som knockade Drugge.

Daniel Mobaeck och Emir Bajrami var genomgående bäst i Elfsborg. De var också hjärnorna bakom det enormt fina anfall som resulterade i Johan Karlssons friläge och 2–1-mål. Lasse Nilsson försvann emellanåt i matchen men visade också kreativitet. Han kan mycket väl bli ett vinnarvapen i guldstriden.

Göteborg?

Ja, än räknar jag inte bort mästarna. Visserligen är det ganska osannolikt att Blåvitt ska plocka in sju poäng på två så stabila lag som Kalmar och Elfsborg, men det är inte omöjligt. Hemmamatchen mot Elfsborg blir en nyckelmatch på många vis.