Daniels lugn är hela Blågults
MADRID. En harmonisk spelare i ett leende landslag.
Med kritik och stormar bakom sig.
Daniel Anderssons sköna lugn är en spegelbild av stämningen i blågult just nu.
Nu undrar ni kanske vad som hänt. Om ni just läste fel. Om något är fel. Men, nej, det är så läget är i vårt svenska landslag, i skrivande stund.
Vi bevakare har aldrig dragit oss för att skildra stormarna och leta efter bristerna. Nu blåser dock bara milda vindar, nu råder enbart blidväder i den trupp som före Spanien-mötet för ett år sedan var så orolig.
Ett välmående landslag
På pressträffen i går eftermiddag, på Sveriges superba hotell, var det slående hur väl vårt landslag tycks må för tillfället. Trots ett sämre kvalår än vanligt. Trots den stora svåra uppgift som väntar. Trots att vi inte är i EM än.
Lagerbäck skojade med Zlatan och Zlatan, han visade att han börjar bli snudd på lika bra på att hantera presskonferenser som på att spela. Han gav långa, eftertänksamma, kloka svar och utstrålade samma lugn som verkar genomsyra hela det svenska lägret.
De andra spelarna var inte sämre de. Kennedy, Allbäck, Dorsin, Anders Svensson & Co stod alla tålmodigt kvar och svarade på samma frågor hundra gånger.
När presschef Saleteg till och med okejade att vi rosa stannade kvar och drack café con leche i ett hörn, på slängkyss-avstånd från Zlatan, då förstod vi att något har hänt. Vårt svenska landslag mår bra, mycket bra.
Det kan vara lugnet före stormen, men i så fall är det ett gott lugn. Ett sånt lugn som Daniel Andersson visade när jag pratade med honom. Ett laddat lugn.
Den 30-årige MFF-spelaren vet att han troligen får en av nyckelrollerna på Bernabéu. Med Linderoth borta lär Daniel Andersson ta plats bredvid Anders Svensson. Daniel som – likt landslaget – stundtals varit så ifrågasatt och kritiserad. Men som aldrig låtit sig knäckas, som alltid kommit igen.
I motsats till kritiken mot blågult så har den mot Daniel dessutom ofta varit orättvis. Han spelade 162 matcher för klubbar som Bari och Chievo i serie A och gjorde 17 mål.
Stoppad av konkurs
Hade inte konkursen kommit emellan och han fått komma till Fiorentina och växa under Roberto Mancinis vida vingar hade facit blivit ännu mycket bättre. Jag pratade för några år sen med Mancini om Daniel och Zlatans nuvarande tränare hyllade den skånske mittfältaren.
Sammalunda gjorde Chievos dåvarande tränare Luigi Del Neri, då jag besökte klubben hösten 2002: ”Daniel har en mycket bra karaktär och stor potential”.
Kunde nått högre
I mina ögon är Daniel Andersson en spelare som snubblat på en del dumma småstenar på sin väg. Han har haft och har ännu en fin karriär, absolut. Men jag är övertygad om att han kunde nått högre, med lite mindre oflyt i avgörande lägen. Till oturen räknar jag även misstag på planen, som när han så ödesdigert tappade bollen mot Italien i EM 2000. Hur många avgörande tabbar gör inte en forward? Men de glöms bort och förlåts.
Därför var det så skönt att se Daniel stå lugn och leende i går, höra honom prata om hur han är beredd att springa och jaga mot Spanien, om vikten av att inte gå bort sig, av att inte tappa tålamodet.
När en reporter frågade vad han vill hälsa de som ifrågasatt honom, om han får spela mot Spanien, kom svaret:
”Vad jag vill hälsa dem? Att jag ska göra mitt bästa”.
Sagt med ett lätt inåtvänt leende och ett stillsamt lugn.
Det där sköna, orubbliga, laddade, svenska lugnet.