Kappelin: På vilken planet bor italiensk fotbolls makthavare?
Napolis tränare Maurizio Sarri kan vara lugn.
Det ser inte ut att bli fyra månaders avstängning för att han kallade Roberto Mancini stjärtgosse och bög i slutet av kvartsfinalen i Coppa Italia mellan Inter och Napoli.
Fotbollsdomstolen som ska ta ställning i dag, väntas inte uppfatta Sarris ord som diskriminering, eftersom det är känt att Roberto Mancini är heterosexuell. Därmed förvandlas det verbala påhoppet till en enkel förolämpning och straffet reduceras till en eller två matchdagar.
På vilken planet bor italiensk fotbolls makthavare i vilket århundrade? Har de någon verklighetskontakt? Läser de tidningar, följer de med i sociala medier, känner de till att det finns en värld utanför Italien? Har de klart för sig att i de allra flesta civiliserade länder råder nolltolerans mot sådana gravt förolämpande, nedlåtande och diskriminerande uttalanden som hoppar som grodor ur munnen på framträdande personligheter i il calcio?
Ingen i fotbollsfederationen har ens gjort sig besväret att kommentera händelsen. Det är väl inget problem att kalla en äkta karlakarl för bög. Han kan ju visa att han vet hur det ska gå till. Han har ju barn!
Enormt problem
I själva verket är homofobin i il calcio ett enormt problem.
Damfotbollen för en tynande tillvaro inte minst på grund av de grundmurade fördomarna i gubbväldet som har styrt den. Federationen tänker inte ge någon finansiering till ”quattro lesbiche”, hette det i våras, ordagrant till fyra lesbiska.
I höstas klämde en man som arbetar med damfotboll i med att sporten domineras av en lesbisk lobby som håller ”vanliga” tjejer borta. Att italienska klubbar inte välkomnar flickor är lätt att se på antalet aktiva.
Idag finns det 1,2 miljoner registrerade damfotbollsspelare i Europa. Av dessa är 12 975 italienskor. Förhoppningsvis blir det bättre nu, när en kvinna har fått uppdraget att leda utvecklingen. Men Italien ligger långt, långt efter och inte för att det saknas underlag.
För det säger sig själv att en inkrökt, fördomsfull och ofta rasistisk miljö inte drar till sig talanger.
Att utländska fotbollsstjärnor allt oftare bortser från Serie A när de ska välja klubb, har säkert även med detta att göra. Vill en svart spelare utsätta sig för rasismen från läktarna och i klubbarna? Vill en homosexuell riskera att utsätta sig för förnedrande uttalanden och diskriminering? Den italienska fotbollsfederationen förstår uppenbarligen inte att problemet inte är att Sarri har kallat Mancini för bög.
Il Mancio kan försvara sig. Problemet är att ledningens tystnad visar att den inte försvarar alla dem i fotbollens värld som är gay och lesbiska.
Fortfarande tabu
Man föredrar att låtsas som de inte finns. Jag minns flera tränare och spelare som har bedyrat att de aldrig har stött på en homosexuell i omklädningsrummen, vilket naturligtvis inte är trovärdigt. Men utåt måste il calcio vara en plats för män, riktiga män. Allt annat är otroligt nog fortfarande tabu.
Och därmed håller man fördomarna vid liv och rättfärdigar underförstått mobbning, uteslutning, nollning och andra avarter i klubbar och föreningar på alla nivåer. Idrott i allmänhet kan vara ett fantastiskt sätt att integrera, bryta ner fördomar och skapa solidaritet och tolerans. Men det beror på ledarna om det ska lyckas.
Alltid något att Roberto Mancini berättade vad bråket handlade om.
”Män som Sarri har inte i fotbollen att göra”, sade il Mancio. Hittills har ingen i Serie A eller federationen öppet vågat hålla med honom.