”Jag är helt trasig”

Erik Karlsson

Ekman klarade Vasaloppet – 14 månader efter stroken

helskärm

Mora. För 14 månader sen drabbades Nils Ekman av en stroke. 

I dag tog han sig hela vägen från Sälen till Mora. 

Men det var knappt. 

– Jag är helt trasig, säger den före detta Djurgårdsspelaren märkbart rörd i målfållan. 

100 kronor för varje kilometer. Det var dealen för de företag som stödde Nils Ekmans välgörenhetsinsats till förmån för Strokefonden. 

Och visst blev det 9000 kronor per företag när Djurgårdaren i sällskap med TV4:s programledare Kristin Kaspersen vid 16,56 i eftermiddags tog sig i mål. 

Efter målgång var det en helt utpumpad och väldigt rörd Nils Ekman som pratade med Sportbladet. 

Hur har loppet varit, jag hörde på tv-sändningen att du var trött redan i Mångsbodarna? 

– Jag är helt trasig, hade det inte varit för att man hade någon med sig (Kristin Kaspersen) och en massa pengar att dra in så hade jag skitit i det.

Du har elitidrottat hela livet, kan du beskriva tröttheten du känner just nu? 

– Det som gör det annorlunda är att jag är en annan person nu. Förut var ingenting omöjligt. då var det "ge mig en bra utmaning" så klarar jag den. Nu är det…jag mår dåligt. Då är det kul att känna att man har något i sig, jävligt kul! Man har saknat att känna sig stark, säger han samtidigt som tårarna börjar komma.

Specialtränat med Vasaloppsvinnare

Hur mycket pengar har ni samlat in genom att ta er hela vägen till Mora? 

– Ganska mycket, jag vet att det är över hundra tusen kronor och jag vet att det var över hundra tusen insamlat redan före loppet. 

Inför Vasaloppet har den förre Djurgårdaren specialtränat med Vasaloppsvinnaren Staffan Larsson. Men mer än fem skidtillfällen har inte kroppen orkat med. Och väl i mål var 35-åringen rädd för hur kroppen skulle klara sig efter kraftprovet. 

– Jag hoppas att inte kroppen reagerar för mycket. Jag hoppas att jag inte bara däckar nu. 

Är du rädd för en kraftig reaktion? 

– Ja, jätterädd. 

Vad kan hända? 

– Huvudvärk, illamående, yrsel och just nu ser jag inget på mitt vänstra öga, jag hoppas inte det blir ännu sämre.  Det kan hända mycket. Jag hoppas jag kommer upp i morgon. 

Var det värt det? 

– Ja.