Visst kan Malmö åka ur allsvenskan i år
MALMÖ. Jag har inte trott det tidigare, men efter derby-
förlusten är jag absolut inte lika säker längre.
Gefle och Ljungskile kan gå om.
När Daniel Andersson direkt efter derbyförlusten mot Helsingborg pratar om att MFF definitivt inte är på säker mark än tycker jag att han är överdrivet pessimistisk. Men så kikar jag på tabell och restprogram och inser att MFF kan ha Superettans finaste arena nästa år.
Förnuftet har sagt mig efter höstens floppar att även om MFF förlorar varenda match som är kvar kan ”di blåe” inte åka ut. Lagen under tar inte tillräckligt många poäng.
Har jag tänkt – och förmodligen väldigt många med mig.
Det omöjliga kan bli möjligt
Men tänk så här:
Två nya MFF-förluster mot formstarka Örebro och svårspelade Gais samtidigt som Gefle tar två absolut troliga segrar mot Ljungskile och Sundsvall. Efter de två kommande omgångarna blir då skillnaden mellan MFF och Gefle bara två poäng.
Säg sen att Ljungskile tar två inte alls orimliga segrar mot Norrköping och MFF och vi har ett läge där det kan vara lika poängmässigt mellan Ljungskile och MFF med två poäng ner till Gefle när det är sex poäng kvar att spela om för att slippa kvalplatsen.
Jag påstår inte att det blir så. Min poäng är att det omöjliga då och då blir möjligt i idrott. Ingenting drabbar förmågan att prestera så illa som upprepade förluster för ett lag som trott alldeles för gott om sig självt.
Sanningen är ju – nu när syndabockar ska jagas fram – att MFF 2008 inte är ett särskilt bra lag och heller aldrig har varit det den här säsongen. Det leds dessutom av ett tränarteam som inte anpassat sig till den nya tiden utan närmast verkar styras av något romantiskt drömmande om den gamla tiden då man verkligen kunde bygga långsiktigt.
Andretränaren Hans Gren skrev så här i MFF:s programtidning inför derbyt mot Trelleborg:
”Kanske skrivs det någon gång i framtiden i Real Madrids programblad att i allsvenskan spelar Malmö FF. Det är laget från de södra delarna av Sverige som spelar en fotboll som känns igen av fantasifyllt vägvinnande passningsspel, enorm löpvilja för varandra, effektivt och stabilt försvar som är taktiskt medvetet och ett glädjespridande lag som älskar att vinna … (jag drömmer inte).”
Drömmer? Hallucinerar! Mina chefer hade begärt drogtest om jag skrivit något liknande.
Roland Nilssons värvningar har floppat
MFF:s kris är tränarens kris. Roland Nilsson har fått de spelare han har velat ha och de har samtliga floppat. Den förföljelsekampanj gentemot ordföranden Bengt Madsen och sport- och marknadschefen Hasse Borg som vi kan följa i stort sett varje dag är direkt snuskig i sin okunnighet.
Precis som i alla andra svenska klubbar är det tränaren som avgör vilka spelare som är intressanta att köpas, vilka som ska spela i matcherna och hur laget ska spela. Det enda styrelsen i MFF och Hasse Borg rimligen kan lastas för är att de valt att anställa först Sören Åkeby och därefter Roland Nilsson som tränare.
Men handen på hjärtat – hur många hade något negativt att säga mot dessa anställningar innan resultaten krossade förväntningarna?
På planen gjorde MFF sin bästa match på mycket länge mot Helsingborg men matchen blev ännu ett bevis på att individuell genialitet numera nästan alltid besegrar organisation.
Henke Larsson var skillnaden mellan lagen. Hans mål var enormt snyggt – förspelet till supertalangen Rasmus Jönssons 2–1 höll världsklass.