Garpenlöv: En lång och jobbig FBK-vinter
”Jag är förvånad över hur Jönsson byggt laget”
Färjestad är jumbo i SHL och det finns en oro för lagbygget.
Jag är inte ute efter att såga Färjestad, redan efter två omgångar, men med kraven vi har på Färjestad kan det bli en lång och jobbig vinter i Värmland.
Färjestads tradition har alltid varit att spela ett tajt, strukturerat och fysiskt försvarsspel.
Färjestad har inte fått nidbeskrivningen, eller rubriken/epitetet, ryggsäckshockey för intet.
Man brukar alltid ligga rätt i banan och vara nära sina motståndare för att återta pucken och vända spelet snabbt med sina spelskickliga backar.
Just spelvändningar har varit ett av Färjestads adelsmärken genom åren där man vill skapa numerära överlägen i anfallsspelet.
När Färjestad spelar på det sättet har man framgång och är jobbiga att möta. Men det krävs skicklighet i spelartruppen.
Därför är jag förvånad hur sportchefen Jörgen Jönsson har byggt laget till denna säsong.
Har nonchalerat i sin rekrytering
När jag tittar på Färjestads trupp saknar jag spelskickliga backar och smarta och kreativa centrar.
Det är av tradition vad Färjestad har haft en uppsjö av i sina lag som prenumererat på SM-finaler på 2000- talet.
Här tycker jag att Jörgen Jönsson har missat eller nonchalerat det i sin rekrytering inför den här säsongen.
Jag ser ingen Chris Lee eller Magnus Nygren på backsidan, som kan delta i det offensiva spelet från egen zon eller dundra in mål från blålinjen i powerplay.
Jönsson har i stället satsat på tyngd, kraft och tuffhet i form av Garret Stafford och Shawn Belle.
Centersidan är alldeles för tunn och oskicklig.
Det saknas fart och kreativitet – men framför allt klass.
Man har ingen center som är tilltänkt för Tre Kronor. Färjestad lever på Rickard Wallin, som har sina bästa dagar bakom sig, och en defensivspecialist i form av Anders Bastiansen, som ska vara ryggraden i det Färjestad som ska utmana om SM-guldet.
Det är inte bra.
Håller inte.
Det här laget är Jörgen Jönssons första lagbygge.
Han har fått sätta sin prägel på det Färjestad som vi ser i år.
Det är han som är ansvarig.
Jag tycker det är ett lagbygge som kan ifrågasättas.
Varför har inte Jönsson ersatt Chris Lee och Magnus Nygren med en skicklig offensiv back?
Varför är centersidan så tunn och oskicklig?
Bor i stort sett i arenan
Jag får en känsla av bekvämlighet hos Jönsson där han inte lägger ner den tid som behövs för att göra ett bra jobb.
Att vara sportchef i SHL är en syssla som pågår 24 timmar om dygnet och man ska vara tillgänglig hela tiden. Det är ett konstant ringande i telefonen och man bor i stort sett i arenan.
Sportchefen måste se och ha koll på sitt eget lag, men även vara ute och scouta andra lag och spelare.
Det tar tid, massor av tid.
Jag vet – jag har haft samma roll i både Tre Kronor och Djurgården.
Familjelivet blir lidande och det är ett pris som man måste betala om man ska vara sportchef i SHL.
Är Jörgen Jönsson beredd att betala det priset?
Tränarna är lagets trygghet
Färjestads bästa lagdel är numera ledarteamet som jag tycker är ett av SHL:s bästa.
Vi har den trovärdige och saklige huvudtränare Leif Carlsson som har det övergripande ansvaret.
Leif kompletteras bra av backtränaren Radek Hamr, som är en motpol till energifulle Andreas Johansson, som jobbar med individuell utveckling på forwards.
Sist men inte minst så har vi målvaktsgurun Erik Granqvist, som sätter nivån på träningarna med sitt sätt att vara.
Han utvecklar målvakter på löpande band, men är även delaktig i försvarsspelet.
Tränargruppen är aldrig nöjd utan strävar hela tiden att utveckla och utbilda spelarna och laget.
Den här gruppen är väl sammansatt och Färjestads trygg- het.
De kommer få ut max av spelarmaterialet och klättra i tabellen och hamna på den övre halvan av SHL när säsongen är över.
Men vi kan konstatera att Färjestad inte är den maktfaktor i svensk ishockey som man en gång varit utan är numera en medelmåtta.
14.00: Chatta med Johan Garpenlöv
Ställ dina frågor i chattfönstret till Sportbladets expert