Hanna Falk trivs utanför landslaget: ”Fick inte rätt hjälp”

Tränat mer än någonsin i sin nya satsning

Publicerad 2021-08-26

Hanna Falks nya satsning sker bort från skidlandslaget.

Hanna Falk njuter av sitt nya skidliv.

Beslutet att lämna landslaget och den traditionella skidåkningen för långlopp ångrar hon inte en sekund.

– Jag trivs bättre i den organisation jag är i nu än i den jag var i tidigare, säger 32-åringen.

Följ ämnen
Längdskidor

I vintras fanns det stunder som Hanna Falk, sprintspecialist i skidlandslaget, var övertygad om att hon skulle behöva lägga skidorna på hyllan för gott.

Ryggsmärtorna, som hade plågat henne en längre tid, hade släckt VM-drömmen. Hon fattade ett beslut, men slutade aldrig. Hanna Falk tog bara ny sats.

Fyra månader senare har hon tränat stenhårt. Målet är vinterns långlopp i Visma Ski Classic och en första koll på var hon står får hon i veckans rullskidtävlingar i Trollhättan Action Week där hon bland annat möter flera vänner från landslaget.

– Jag har lagt om ganska mycket i träningen och visste inte hur mycket jag skulle palla i början. Men jag har hittills i år tränat mer än jag någonsin tidigare gjort under en försäsong och det trodde jag inte i februari, mars då var jag beredd på att lägga av. Jag känner mig stark i kroppen igen, säger hon till Sportbladet.

Beskriv känslan av att vara smärtfri?

– Det är hur skönt som helst. Det blir så mycket roligare när man får perioder då man kan fokusera på att träna och utvecklas istället för att fundera på hur man ska klara vardagen, säger Hanna innan hon påpekar:

– Jag tar inget för givet ännu, det är långt till vintern. Men ännu så länge har jag njutit av att träna alla dagar det funkar. Jag har kört mycket uppbyggnad och rehab för att bli tillräckligt stark i mage, rygg och höfter för att hålla mot krafterna i stakning.

Ser fördelar med en liten organisation

Satsningen sker i Lager 157 Ski Team, där Hanna Falk är lagkamrat med långloppsstjärnan Britta Johansson Norgren. Teamet har sitt huvudkontor i Gällstad söder om Ulricehamn där Hanna bor vilket underlättar.

Skidåkaren ser efter elva säsonger i landslaget och flera mästerskap fördelar med att satsa i en mindre organisation.

– Det ger mer frihet och är mindre styrt. Det jag behöver för att åka fort har funnits i centrum och jag har kunnat bygga upp de förutsättningarna här hemma i Ulricehamn.

Du har aldrig ångrat ditt beslut?

– Nej, jag är skitnöjd med det beslutet, säger Hanna Falk som kände att hon inte fick tillräckligt med stöd i svenska skidlandslagets organisation.

– Jag tyckte inte att jag fick rätt hjälp, jag behövde mer support med ryggen. Det var frustrerande att ha gjort all träning och sen när jag kom till tävlingar var det mycket runtomkring som strulade. Jag upplevde inte att jag fick rätt hjälp. Det tog mycket energi från mig.

Det har tidigare framkommit från fler åkare att det saknats fysioterapeuter med på tävlingar under pandemin, är det närmast det som du tänker på eller vad fick du inte gehör för?

– Det var mycket så att vi ofta inte hade fysios alls på plats. Det var mer eller mindre omöjligt för mig att prestera under tävlingar för jag behövde lite extra hjälp med ryggen så som den var då. Det var mycket som föll mellan stolarna vilket jag tycker skylldes på pandemin.

Hur får du den hjälpen nu?

– Egentligen borde det vara bättre i ett landslag än utanför. Det gäller att lyssna på vad åkarna behöver och det upplever jag att Lager verkligen har gjort, man försöker lösa allt sportsligt. Det är härligt att ha den supporten.

Fick du inte samma stöd i landslaget?

– Nej, inte de senaste åren så jag tycker det är mycket bättre nu. Teamet har basen i Ulricehamn, vilket förstås i sig är väldigt lätt för mig. Sen har jag bra personer runt mig, jag har två bra fysioterapeuter som hjälper mig vilket gjort att jag kunnat träna hårt.

Stakade från Ulricehamn till Göteborg

Som en mental förberedelse på vad som väntar i vinter har Hanna Falk kört några extrema pass.

Hon har bland annat stakat mellan Ulricehamn och Göteborg.

– Jag tog inte den närmaste vägen så det blev tretton och en halv mil.  Rullande tid tog det sju och en halv timma, jag fick stanna och nödhandla lite på vägen....

Hon vet att konkurrensen i långloppscirkusen är hård. Att en av konkurrenterna heter Marit Björgen kan hon bara le åt.

– Hon försvinner aldrig, det var henne jag försökte slå i sprint och nu när jag satsar på långlopp finns hon där också....