Avslöjar: Talangen bryter med landslaget
Publicerad 2024-04-07
ÖSTERSUND. Tilda Johansson bryter med skidskyttelandslaget.
Talangen pausade karriären i januari och kommer nu göra en egen satsning till nästa säsong.
– Sättet som jag har varit på i A-laget har inte fungerat och jag har inte trivts med det, säger Johansson till Sportbladet.
Det finns inga tecken på att våren är på väg till Östersund när Tilda Johansson borstar bort snön från jackan innan hon sätter sig ner på fiket.
Förra säsongen vann 24-åringen totalen i IBU-cupen, steget under världscupen, tog tre medaljer på EM och är en av Sveriges största skidskyttetalanger. Det var en succésäsong som Johansson hade i ryggen inför året som skulle bli hennes stora genombrott i världscupen. Men bakom succén kämpade talangen med sitt mående och sin motivation.
I december gick det inte längre. Johansson satt på ett plan hem från en tävling i Italien och grät, hon hade bestämt sig för att nu fick det vara nog, avbröt säsongen och pausade karriären på obestämd tid.
– Det brast totalt efter distansloppet i Italien, jag var så trasig att det gick inte mer. Då var inte frågan om jag skulle bryta och åka hem utan bara när går flyget. Jag tror att jag grät från målgång till att jag somnade. Jag grät i flera dagar. Det var tårar för att det var en sådan lättnad att det var över. Det är självklart det jobbigaste och sorgligaste beslutet jag någonsin har tagit men det var samtidigt det mest självklara, säger Johansson.
Hjärnskakning efter krasch
Även om beslutet blev dramatiskt var det något som Johansson tänk på längre än hon velat erkänna för sig själv. Hösten 2022 lämnade skidskytten ett landslagsläger när motivationen inte fanns men kom tillbaka och vann första IBU-tävlingen.
I maj 2023 kraschade Johansson under ett cykelpass i Alperna, hjärnskakningen höll talangen borta från träning i fyra veckor. Under uppehållet från träning och press började Tilda känna igen sig själv igen.
– Nu i efterhand så är fyra veckor ingenting men det var då som jag fick perspektiv på livet. Jag fick nästan panik när jag kände att jag kunde börja träna igen för jag kände att jag egentligen inte ville tillbaka. Jag ville verkligen inte tillbaka, säger Johansson.
Även om hon försökte trycka bort det så försvann inte frågorna eller ångesten kring framtiden.
– Under de där fyra veckorna så kände jag, varför ska jag tillbaka? Hela hösten frågade jag mig själv, vem gör jag det här för. Jag gjorde det inte för mig själv, jag gjorde det för att inte någon skulle bli besviken på mig för då får jag skuldkänslor och då mår jag ännu sämre. Det var den där friplatsen i Östersund som gjorde att jag inte tog beslutet tidigare.
”Jag bröt bara ner mig själv”
Friplatsen till världscupspremiären i Östersund fick Tilda Johansson efter att ha vunnit IBU-cupen. I november stod 24-åringen trots allt tvivel på startlinjen inför en lyrisk hemmapublik men Johansson kunde inte njuta av det.
– Jag borde inte ha startat alls den här säsongen. Det känner jag här och nu. Jag bröt bara ner mig själv, jag gjorde mig själv ingen nytta. Men på ett sätt så var det Östersund som jag hade sett fram emot hela sommaren. Det låter kanske konstigt men för mig är det självklart, det var Östersund som gjorde att jag inte tog beslutet i somras, säger Johansson.
Har du kunnat prata om dina tankar i landslaget?
– Vi har varit väldigt öppna, alla vet om att jag har slitit. Det är ingen nyhet men samtidigt så är det inget som jag vill prata med dem om, för jag vill inte sprida den här negativa energin. Förbundet har varit stöttande, när jag väl berättade så var de accepterande och det var väldigt skönt. Sen ska jag vara ärlig med att jag inte har haft någon kontakt med dem sedan beslutet togs. Jag antar att det är för att jag har inte hört av mig heller, säger Johansson och betonar hur viktig hennes familj har varit för henne.
– Min familj har betytt allt och stöttar mig hela tiden. Jag känner själv att jag hellre pratar med min familj för att jag känner mig trygg med dem. Det är inte att man inte får prata om det, det är mer att jag pratar med de jag är trygg med.
Kommer lämna landslaget
Med karriären på paus så började pressen lämna kroppen, energin kom tillbaka och Johansson började tänka på att ställa upp i SM-tävlingarna som avslutar säsongen. Två brutna revben satte stopp för det men startade något annat – suget att komma tillbaka.
– Det var under SM-veckan som jag kände att jag väldigt gärna hade velat vara där men inte kunde. Det var då jag kände att jag inte var klar med skidskyttet.
Du tänker inte avsluta din karriär?
– Nej, jag vet att jag vill åka fort nästa vinter, jag vill prestera bra men vägen dit vill jag inte ska se ut som innan. Jag vill inte tillbaka till det livet jag hade som skidskytt. Jag har tagit ett beslut att stå utanför landslaget och förbundet kommande säsong. Jag ska köra min egen satsning i Ö-vik och Sollefteå. Inte vara här i Östersund utan att bara få göra det jag vill och det jag tror på, det jag känner att jag mår bra av. Kunna vara mer flexibel och inte känna att jag måste vara i en grupp, vara på ett visst sätt eller vara med på ett specifikt läger eller intervallpass, säger Johansson och utvecklar:
– Självklart kommer jag att ha hjälp av en tränare och hela den biten men jag vill inte vara bunden till något och jag vill kunna vara min egen coach och bestämma vad jag vill träna, vad jag tror på. Istället för att bara gå efter en i princip grovplan som man gör i ett landslag.
”Vill inte skapa något drama”
I längdlandslaget har elitåkare lämnat landslaget tidigare. Frida Karlsson, Maja Dahlqvist och Linn Svahn möttes av kritik när de under en säsong valde att köra ett eget upplägg.
Är du rädd för hur ditt beslut kommer tas emot?
– Ja, det är jag. Det handlar inte om att det är något fel på A-laget eller förbundet, jag har fått väldigt fin stöttning och de väl tack vare dem som jag tog mig dit jag tog mig och fått de resultaten som jag gjorde. Jag trivs inte här i Östersund, jag trivs inte med att varje dag behöva jämför mig i en grupp. Jag måste få göra det jag tror på och det har inte alltid varit den planen som är i landslaget.
– Jag hoppas att landslaget och förbundet ska kunna ta det på rätt sätt, jag vill inte skapa något drama. Samtidigt som jag vet att stå utanför ett landslaget inte är det populäraste. Vi har sett många som stått utanför landslaget och varit väldigt bra men det har svidit och det är tråkigt att det är så. Det är mitt mående det handlar om och jag tror att de kommer att förstår att jag tror att jag kommer att må bättre av ett annat upplägg. Klart att jag skulle vilja vara med i ett lag men jag känner att jag inte kan begära det om jag vill köra ett helt annat upplägg, säger Johansson.
Känner du att det varit för mycket press från landslaget?
– Jag tror att elitidrott är så överlag. Så här ska det vara som elitidrottare, så här måste du göra för att lyckas. Det är klart att man måste träna hårt, sköta sömnen, kosten och allt det där. Men för mig har det bara blivit en press och en stress. Om jag vill jag åka och äta glass med kompisar mellan träningspassen så har det känts fel av mig för jag borde ligga hemma och vila och då har jag fått skuldkänslor. Det har inte varit ett problem men jag har får skuldkänslor om jag går utanför boxen, säger Johansson.
”Jag har alltid sagt OS 2026”
Det är ett nytt liv som tagit form efter att tårarna rann på flyget hem från Italien. Tilda har börjat jobba som tränare på skidskyttegymnasiet i Sollefteå och det vill 24-åringen fortsätta med parallellt med sin satsningen mot världseliten.
– Jag trivs väldigt bra med det och får mycket energi. Jag har pratat med min arbetsplats och känner jag under vintern att jag vill tävla så tror jag att vi löser det. Det är den bilden jag har fått, det är många dörrar öppna och jag ser verkligen fram emot vad det kan leda till.
Vad har du för drömmar nu?
– Jag har alltid sagt OS 2026. Det är bara två år kvar, det är fortfarande ett mål som jag inte känner att jag vill kasta bort. Det är fortfarande något som jag ser fram emot. Det är klart att jag vill åka världscupen, jag vet att VM går i Lenzerheide där vi åkte EM (tre medaljer) och där trivs jag så det är klart att det lockar. Drömmen är att kombinera jobbet och fortfarande vara en skidskytt på hög nivå, jag vill inte enbart vara en skidskytt.
Om vi hade gjort intervjun i januari och du fått en fråga om OS 2026 då?
– Då hade jag sagt aldrig i livet. Det är skönt att att känna att det var tre månader sedan jag var riktigt riktigt nere, jag lämnade Italien, grät hela vägen hem och grät i flera dagar och nu kan jag sitta här och kan säga att jag inte känner mig klar men vägen ska se annorlunda ut. Jag får panik av tanken att komma tillbaka till Östersund och vara med i ett lag igen men det finns väl många vägar som leder till Rom, säger Johansson med ett leende.