Vinnarna blir publiken och bredden

Johan Linderstam, Sportbladets STCC-krönikör, om hot och möjligheter under säsongen 2009

Ena sekunden njuter man av vårsolen med en kall och ett leende, ett ögonblick senare faller snön horisontellt och smakar som en knogmacka på Valborg.

Det enda man vet ibland är att man inte vet något.

Tur då att det är tro och förväntan som får oss att längta.

Det var mars igår. Snö blandat med regn och solsken, leenden varvade med tappade hakor, axelryckningar och krassa konstateranden.

Det var mars med en spegebild av april och vi har några saker att se och se fram emot och andra att vänja oss vid.

På söndag vaknar formel ett-monstret nere i Melbourne, och en fest som går sida vid sida med ett ekonomiskt stålbad väntar.

Det kallas ekonomisk självsanering.

Skenande utgifter som måste strypas och omsättningar som måste sättas i koppel, men alla nya problem kräver också nya lösningar och väcker kreativt tänkande.

Ett hårt klimat efterfrågar alltid ett taktiskt agerande, och när vi väl vadat genom kaoset blir utvecklingen en retroaktiv belöning.

Det är mars i dag också, snart är det april och sedan luktar det redan maj.

Vår och folkfest, men i en strypt version? På ett sätt, men ändå inte. Det är en dryg månad till det smäller här på hemmaplan, men STCC kände av framtiden så bra att de anpassade sig för krisen redan innan den var här.

Redan förra sommaren bestämde man sig för att skapa nya förutsättningar för att spara pengar och kväva hoten och när de nya reglerna nu träder i kraft kommer vi få se ett nytt STCC.

Vinnarna blir publiken och bredden.

Borta är de obligatoriska depåstoppen, och borta är då möjligheten för de stora stallen att investera miljoner för att tvätta bort några tiondelar i varje lopp. Nu blir det jämnare mellan rik och fattig, och lopputgången kommer ligga mer i förarnas händer än teamens. Samtidigt blir det två lopp i stället för ett, och det kommer bli viktigare att ge sig själv en bra startposition eftersom racen nu blir kortare. Det i sin tur kommer ge aggressivare åkning, och i det i sin tur kommer ge... ja, incidenter om ni så vill. Adrenalin, ilska, vinnarmentalitet och vansinne nedkokat i ett ögonblick där ingen vill erkänna sig ha gjort fel, där båda är övertygade om sin rätt men där två förlorare står med två olika verklighetsbeskrivningar av samma händelse.

Det kommer hända saker under säsongen.

Det kommer bli åka av från första sekunden till sista.

Sedan har också världen varit upp och ner på sitt sätt, med förare som bytt med någon som bytt med någon som bytt med någon. Richard Göransson är tillbaka i West Coast Racing efter en sväng i Flash Engineering, Thed Björk har tagit den tomma stolen i Flash efter ett år i Honda, och Fredrik Ekblom har lämnat tryggheten i West Coast Racing för en vända i det okända.

När världen redan passerat punkten för recession utan tecken på vändpunkt väljer nämligen biogas.se att investera och göra en spännande satsning på STCC, och den som vågar behåller åtminstone möjligheten att vinna. Och ett stall som kör på ren biogas ser det här som ett utmärkt tillfälle att äta marknad.

Med det i åtanke finns det anledning och känna optimism, men det går inte ducka för att det blir ett viktigt år för alla inblandade. Till nästa säsong löper många avtal ut och nya avtal kommer kräva nya förhandlingar och eventuellt snålare budgetar.

Men STCC står redan rustat.

Att man formerade sina styrkor tidigt i kampen mot den finansiella verkligheten kan bli viktigare än man kan ana, att kampen togs innan den behövde tas kan göra STCC till vinnare.

Men allt är egentligen spekulationer, och det enda man vet ibland är att man inte vet något.

Och det är ju just det som gör allt så förbannat spännande.