Jag slutar om simmar-Sverige vill det

Förbunds-kaptenen Bergqvist beredd att ta konsekvenserna efter Sveriges sämsta VM

BARCELONA

Anna-Karin Kammerlings brons förändrade ingenting. VM i Barcelona 2003 går till historien som Sveriges sämsta genom tiderna.

- Vill simmar-Sverige att jag ska sluta så slutar jag, säger förbundskaptenen Hasse Bergqvist.

Det är en sliten förbundskapten som möter pressen efter ännu en misslyckad VM-dag. Den sjunde av sju möjliga.

- Det här är med råge det jobbigaste jag varit med om som förbundskapten, säger han.

Under lördagen missade Emma Igelström en finalplats på 50 bröst. Strax efter slogs Therese Alshammar och Anna-Karin Kammerlin ut på 50 meter frisim. Kammerling gick dessutom än en gång bet på att besegra Inge de Bruijn och Jenny Thompson. Gårdagens bronsmedalj på 50 meter fjäril var ingen hon gladdes över.

- Det är skit rent utsagt, det går inte fortare nu helt enkelt, säger Bergqvist.

Det enda lilla glädjeämnet var att damernas lag på 4x100 meter medley slutade sjua och fixade en OS-plats.

- Sammanfattningsvis är det ett av våra sämsta VM någonsin, säger Hasse Bergqvist.

Sett till antalet medaljchanser är det ingen tvekan om att mästerskapet i mäktiga Palau Sant Jordi är det största misslyckandet sedan det första VM:et avgjordes i Belgrad 1973.

Stjärnorna har svikit

Två gånger har Sverige blivit helt utan medalj i ett VM. I Cali i Colombia 1975 samt i Madrid 1986.

- Men inför de mästerskapen hade vi inte alls samma förväntningar på laget som vi haft nu, säger den före detta förbundskaptenen Hans Chrunak, numera sportchef på svenska simförbundet.

1975 befann sig svensk simning i en generationsväxling mellan Gunnar Larssons storhetstid och det sena 70- och tidiga 80-talets stora, Bengt Baron, Pär Arvidsson, Per Johansson och Pelle Holmertz.

1986 var deras tid över samtidigt som Anders Holmertz ännu inte tagit det sista klivet in i den yppersta världseliten.

Då handlade förhoppningarna om platser i finalerna, inte på prispallen. Inför VM i Barcelona var målsättningen att ta fler medaljer än i Fukuoka 2001. Då blev det sex stycken.

Nu blev det ett brons. Ett enda.

Ett år före OS har de stora stjärnorna svikit.

- Och vi kan inte direkt skylla på små marginaler. Vi har inte blivit uttochade - vi har blivit utskåpade, säger Bergqvist.

Guldhoppet Emma Igelström kom tolva på 100 meter bröst och misslyckades även på 200 och 50, Therese Alshammar simmade i mål som 27:a på 100 meter frisim och elva på specialdistansen 50, Lars Frölander blev tia på 50 meter fjäril, slutade på 20:e plats på 100 meter frisim och var på 100 fjäril en skugga av den simmare som vann OS-guld 2000 och VM-guld 2001. Efter sin 18:e plats var han djupt besviken.

Fiaskot analyseras

Hasse Bergqvist skyller inte på någon annan än sig själv.

- Jag är huvudansvarig. Går det åt helvete måste jag ta den största smällen, det står jag för, säger han.

- Vill simmar-Sverige att jag ska sluta så slutar jag, men jag tror inte att det skulle vara bra för svensk simning.

Efter hemkomsten till Sverige på måndag ska Hasse Bergqvist ta semester. Sedan ska VM-fiaskot analyseras. Inför OS i Aten ska eventuella missar i upplägget ändras.

Sverige ska komma tillbaka som simnation.

- Det finns en drivkraft som heter revansch. Nu är vi nedskrivna och borträknade. Det kan skapa en känsla av att "nu jävlar ska vi komma tillbaka". Och för att göra det måste vi inte bara hitta tillbaka till vår gamla nivå. Vi måste bli ännu bättre - det har våra konkurrentländer blivit, säger Hasse Bergqvist.

Sveriges VM och OS-medaljer sedan OS 1972

Martin Fransson