Thorén: Det är förstås en skam

Petra Thorén

Graviditet är ingen sjukdom och en kvinnas idrottskarriär ska inte behöva ta slut efter ett berikande barnafödande.

Det är ledsamt, men föga överraskande att höra Susanna Kallurs ord.

Mycket beror på okunskap, brist på flexibilitet, rädsla och otålighet hos sponsorer och ledare.

Trenden är på väg åt rätt håll, men i den här frågan promenerar idrotten i alltför maklig takt.

helskärm

För ett drygt år sedan var jag inbjuden som journalist på ett sponsoruppdrag där Susanna Kallur var en av huvudgästerna.

Vi åt lunch och samtalade medan dottern Majken nyfiket tultade omkring bordet.

Titta in på häcklöperskans hemsida och du ser hur den nu aningen större Majken klättrar på mammas rygg när hon kör hemmayoga.

För friidrottaren Susanna Kallur är mammarollen naturlig.

Det borde den vara för alla som vill ägna sig åt sin idrott.

Att föda barn förändrar livet, det vet vi alla som har barn.

Vi vet också hur barnen berikar livet, hur perspektiven förflyttas, hur behoven förändras.

Du kan inte lägga all tid och all planering utifrån dina egna krav, men du kan med en god planering och hjälp skapa en fungerande vardag även om du spelar fotboll, handboll, åker skidor eller friidrottar.

Beror på en rad faktorer

Men i kvällens Skavlan berättar Susanna Kallur att det inte ens för hennes omgivning varit självklart.

"Jag tror att graviditet likställs med en allvarlig skada eller dopningskontrakt och man bryter kontraktet", säger Sanna Kallur som har för sig att hon haft klausuler i sina kontrakt som inneburit att sponsorn haft rätt att bryta avtalet vid en graviditet.

Det är förstås en skam att det finns kontrakt som dessa.

Inom näringslivet eller offentliga sektorn hade det varit oacceptabelt.

Varför ska inte idrottskvinnor känna att de har samma möjlighet som många kvinnor på bra arbetsplatser gör 2015?

Och varför ska de inte känna att de har samma möjlighet som män att kombinera föräldrarrollen med en elitsatsning?

Jag tror att det beror på en rad faktorer:

Den fysiologiska kopplingen:

Kroppen är den idrottande kvinnans arbetsredskap. När man blir gravid inträffar genast ett slags omhuldande av kvinnan. Omgivningens signaler är tydliga: ta det det lugnare, ansträng dig inte för mycket.

För vissa kvinnor är det nödvändigt att dra i bromsen och för vissa är komplikationerna under en graviditet svåra vilket man förstås måste ta hänsyn till. Men för många kvinnor fungerar graviditeten ganska smärtfritt och det finns faktiskt perioder under de här nio månaderna som man mår bättre än någonsin.

Idrottande kvinnor känner sina kroppar väl och lyssnar de bara på signalerna går det att träna och underhålla sin fysiska status på ett fint sätt.

Att de fysiska förutsättningarna förändras av en graviditet vet vi, men det behöver inte vara ett hinder med rätt träning och stark vilja.

Okunskap:

Maria Rydqvist, som inte bara är mamma utan skidåkare också..., driver den här frågan med all rätt. Det saknas forskning, kunskap och stöttning för idrottande kvinnor under graviditet och efter förlossning.

Om män hade fött barn, hade det sett likadant ut då?

I Norge pågår ett spännande projekt kring Marit Björgen. Världens bästa skidåkare ska bli mamma kring jul och expertis dokumenterar hennes graviditet och ser hur kroppen reagerar under träning.

Det är en god ambition och ett viktigt steg, men det är ändå inte så att Marit Björgen gör djupa medicinska kontroller och tester varje gång och när vi sågs i Oslo för ett par månader frågade hon om jag – som ställde ingående frågor om hennes träning under graviditeten – kände till någon forskning på hur mycket av kroppens mjölksyra som går över till fostret under träning.

Med mer kunskap kan kvinnorna träna och planera för sin comeback utan tvivel samtidigt som ledare kan vara stöttande och inte överbeskyddande.

Otålighet:

En modern sponsor skapar band och ett långt förtroende med sin stjärna. Ska en kvinna föda barn så får man förstås räkna med en längre tids uppehåll, men här krävs lite tålamod.

I Susanna Kallurs fall har sponsorerna prövats eftersom hon kämpat med sin långvariga skada. Men det är inte där vi landar just nu, det är Sanna Kallurs erfarenheter som är oroväckande.

Hur snabbt en kvinna kan komma tillbaka är individuellt.

Kanske får ny fart

Kanotisten Susanne Gunnarsson satte sig i en kanot bara dagar efter att hon fött sitt andra barn. Det dröjde bara veckor innan ett nytt VM-guldet var bärgat. För andra blir den fysiska förändringen i samband med bristande motivation inte rimligt.

Men det går att kombinera idrottande på världsnivå och föräldrarskap.

Vi ser trenden inom längdåkningen där allt fler kvinnor klarar (Maria Rydqvist är här i Kuusamo) eller ger sig an utmaningen (Marit Björgen och Kikkan Randall med flera) att försöka.

Marcus Hellner och Teodor Peterson har inte fått några funderingar kring hur de får ihop barn och skidåkning.

De kanske de borde få ibland.

Samtidigt som kvinnorna borde få samma frihet att satsa som männen.

De kvinnor som är beredda att fortsatt underkasta sig den belastning som en idrottssatsning kräver tar inte slut utan kanske får ny fart efter tillökning.

Se kvällens Skavlan (länk till SVT Play)