Misshandeln av Roberto - på gränsen till skandal

LÜBECK. Det blev en sensationellt bra match mellan Armand Krajnc och Paolo Roberto.

Och en sensationellt dålig.

Krajnc vann rättvist och efteråt började han prata om returmatch och det förstår jag att han gör för äntligen har han blivit stor och en smula folkkär i Sverige. Äntligen har han fått uppmärksamhet och äntligen har folk brytt sig om att vi har en svensk världsmästare.

Klart han vill ha en returmatch.

Det är ju tack vare Paolo Roberto han fått all uppmärksamhet.

Jag tycker dock att alla inblandade ska ta varandra i hand och lägga ner alla tankar på returmatch. Jag tror ingen egentligen vill ha en sån match. Paolo Roberto var för långt ifrån för att ha en verklig chans. Även om han startade sensationellt och faktiskt hade Krajnc i gungning i första ronden med en vänster som han sprang in och träffade hårt med.

Men han kunde inte fullfölja.

Det var ingen som kunde fullfölja den här kvällen.

Krajnc hade Roberto i gungningen i sjätte ronden.

Riktigt ordentligt i gungningen.

En fruktansvärd syn

Då var det en fruktansvärd syn att se hur domaren fullständigt struntade i att Roberto inte kunde försvara sig utan fick ta emot slag på slag mot ansiktet.

Hårda slag.

Långa stunder stod han bara och tog emot slagserie på slagserie och det såg otäckt ut. Riktigt otäckt.

Men Paolo var av ett annat virke än normala boxare den här kvällen som kanske skulle bli hans sista i boxningsringen.

Han tog emot slagen, såg ut som han skulle falla och vara medvetslös, för att bara resa sig och skaka Krajnc ifrån sig och - flina. Ja, faktiskt, ett elakt, skakande grin mötte Krajnc just när han trodde att knockouten var ett faktum.

Det var en omänsklig syn.

Jag tittade på domaren som inte reagerade.

Jag tittade på Robertos tränare Leif Carlsson som inte reagerade.

Jag tror båda tränarna hade uttryckliga order den här kvällen att vad ni än gör så kasta inte in handduken. Jag vet att Armands hade det. Jag tror att Robertos hade det. Det var för mycket som stod på spel.

För mycket ära.

Och kanske; för mycket dumhet.

Efteråt sa Roberto att Krajnc kunde slå honom men han kunde inte slå ut honom.

Så flinade han sitt elaka, lite hånfulla men mycket nöjda grin.

Är han en stor mästare?

-Ja, större än jag i alla fall.

Mer uppskattning än så fick inte Krajnc.

Andra halvan av matchen fick ett annat ansikte. Efter att ha varit en fantastisk boxningsmatch som gjorde publiken så upphetsad att den till och med glömde bort att vissla och skrika på de lättklädda rondtjejerna bytte den ansikte.

Då var det plötsligt bara en sak den handlade om;

Paolo Robertos kamp för överlevnad.

Paolo Robertos kamp för att inte bli utslagen. Det var ingen vacker syn.

Det var på gränsen till skandal.

Domaren som var så tafatt när Roberto blev misshandlad var nu lika pinsam när han lät Roberto stå och hänga på Krajnc.

Eller tydligare; stå och hänga, springa för att hänga, hoppa för att hänga, falla för att hänga, svinga för att hänga för att inte tala om den avancerade varianten att kasta sig över Krajnc för att hänga.

Det var ful boxning. Men det var nödvändig boxning för en kille som bestämt sig för att inte bli utslagen till varje pris.

Nu bör Roberto sluta

Krajnc och domaren lät honom hållas. Krajnc var stel och kunde aldrig dansa undan. Det spelade ju egentligen ingen roll annat än i den tvekamp som är dessa båda svenskars. Krajnc visste ju att han vunnit och den som är smart nöjer sig kanske med det.

Den här mediacirkusen är över nu.

Krajnc vann på den. Det var 1 000 skåningar i hallen som vrålade på honom och pratade om att nu skulle minsann Stockholm få spö av Skåne.

Det fick de. Roberto vann väl en del också. Pengar om inte annat.Han talade om att gå ner en viktklass eller sluta.

Valet borde vara enkelt; han ska sluta. Han har visat att han är mer tapper än en bra boxare. Det är inte nyttigt i längden.

I riksdagen behövs han bättre än i boxningsringen.

Krajnc har andra matcher framför sig.

Ska han ha en chans att försvara titeln måste han boxas betydligt bättre än i går.