”Det vore perfekt att vinna femmilen”

Kristoffer Bergström

Anders Södergren laddad för karriärens sista VM-lopp

FALUN. 2001 plågade sig en ung kille runt sin allra första femmil.

Fjorton år senare har spolingen fyllt 37 och gör i dag sitt sista mästerskapslopp.

– Det vore perfekt att gå in och vinna femmilen, säger Anders Södergren.

Anders Södergren har tvivlat.

I vinter har veteranen fyra starter i världscupen och resultatraden är förfärlig. 106, 73, 65, 27. Det var fem år sedan senaste individuella pallen i världscupen, ett år sedan han lämnade landslaget, ändå har säsongens stora mål varit att få köra femmilen på VM i Falun.

Det vore en fin slutpunkt på mästerskapskarriären, har han tänkt, och glatt sig när han kom med till VM som reserv.

Tvivlen har hela tiden funnits med, men de skingrades i fredags kväll, då Marcus Hellner meddelande att han avstår femmilen och låter Södergren köra i stället.

Ett par timmar senare är det lördagsmorgon och en lättad Södergren talar från hjärtat om sitt avsked till en sport som utvecklats till att passa honom allt sämre.

– Det kommer att bli en extremt häftig upplevelse. Det kommer säkert vara lite känslosamt under loppet och i målfållan, men samtidigt skönt också.

Har två VM-silver

Du sa förut att du inte har varit bra nog att förtjäna mer än en reservplats till VM. Hur har den insikten varit?

– Det är frustrerande att man inte kan göra sig själv rättvisa. Spelets regler är sådana, man måste visa resultat för att vara med.

Anders Södergren har under sin femtonåriga landslagskarriär tagit två individuella VM-silver och fem stafettmedaljer, varav OS-guldet 2010 glimrar mest. Bredvid dem rankar han sina två segrar i Holmenkollens klassiska femmil som karriärens höjdpunkter.

Hans första femmil var på VM i Lahti 2001. Han var på plats 15, men slogs med drygt sex minuter av den senare dopningsfällda spanjoren Johan Mühlegg.

Inte konstigt att minnet är lite splittrat.

– Då var man ny i gemet och njöt av att få vara med. Jag minns att det var sjukt kallt och kärvt det där loppet. Det passade Mühlegg ganska bra, hans stapplande, springande skejtteknik. Det gick fortare att saxa i backarna än att försöka skejta. Det var väldigt tråkigt, det som hände med dopning, men jag var inne i min bubbla och njöt.

Få saker verkar vara så häftiga som när allt stämmer som elitidrottare. Du har satsat sedan du var barn, nästan. Hur många sådana dagar har du haft?

– Det är inte många dagar per år, definitivt inte. Johan (Olsson) har haft två sådana här, det är få förunnat att få till det på mästerskap.

Är det fem? Två?

– En solklar sådan dag var Holmenkollen 2008 när jag vann med 2.32 före Lukas Bauer. Det var en sådan dag jag kunde ha kört fem mil till. Men det är inte lätt att få in exakt det loppet på rätt dag.

"Helt andra distanser nu"

Vad är det för skillnad på den sport du sysslade med som parvel 2001 på VM, och den du utöver nu som 37-åring?

– Det har hänt extremt mycket vad gäller distanser och discipliner. Tyvärr för min del. Min favoritdistans, fem mil individuell start, har försvunnit. Vi kör sällan mer än 15 kilometer på världscupen. Sprinten har kommit in för fullt. Sprintstafett har kommit till.

Är det ledsamt?

– Ledsamt och ledsamt, man är uppvuxen med den typen av skidåkning. Och det är den man har satsat på. Helt plötsligt när man börjar närma sig toppen blir det helt andra distanser. Man ser att dagens skidåkare har en annan karaktär än det var då.

Han verkar tappa sugen av sitt eget resonemang, men bara för ett ögonblick, för sedan fortsätter han:

– Men det lönar sig fortfarande att vara stark och orka.

Du har skojat om att bli testpilot, alltså skidtestare, för landslaget om du saknar mästerskapen. Finns något allvar i det?

– Det vet man aldrig, men det ska bli extremt skönt att resa mindre framöver. Det är jobbigt när man har familjen hemma, Lisa, frun, får slita när jag är ute och gottar mig. Det tär både på henne och på mitt samvete. Jag ser fram emot att vara hemma och stötta upp mer.

Gotta dig?

– Ja.

Gottar du dig just nu?

– Det är en låtsasvärld man är ute i. När man är hemma med barnen är det fullt ös hela dagarna. Här är man ute och tränar ett par timmar på förmiddagen och ligger på hotellet och gör inte ett skit.

Var sjua på OS

Du ska köra långlopp någon säsong till, men är du redo för verkligheten?

– Ja, definitivt.

Många idrottsmän identifierar sig med sin prestation. När den försvinner är det svårt.

– Nej då. Klart att det blir en extrem omställning att lägga av med det här, men jag tycker mig ha tagit flera kliv. Man är i verkligheten när man är hemma.

Har du en tanke på ett civilt yrke?

– Na. Tankar har jag, men inget jag känner att jag ska göra. Det får bli sen.

Femmilen blir Södergrens avsked till mästerskapen, men det betyder inte att han går in med en blygsam målsättning. Han tänker inte dra runt och vinka. Han ska inte hålla sig i mitten och vårda frisyren och le.

I fjol var han bäste svensk på OS-femmilen, sjua, femton sekunder före Johan Olsson. Nu hoppas han på en sista framgång.

– Det vore perfekt att gå in och vinna femmilen, eller åtminstone ta en medalj. Jag kommer att kriga så långt in i väggen som jag kan.

I Val di Fiemme 2013 var han en av lagkamraterna som bromsade fältet när Johan Olsson ensamkörde hem guldet i tre och en halv mil.

Om det blir så igen?

– Vi år se vad det blir för scenario, vad man kan hjälpas åt med. Det kanske är jag som får hjälp i morgon.

Du brukar vara i täten i masstartslopp. Kan du garantera att du kommer någon gång leda femmilen?

– Det kan jag inte garantera, men min ambition är att sätta prägel på jobbet. Sedan får vi se om jag drar eller om någon annan tar den rollen.

Du vill att det ska gå fort?

– Ja. Jag hoppas det.

Du kommer inte fega, ligga i klungan och sluta i klungan?

– Nej. Känner jag mig pigg och fräsch kommer jag köra.

Påverkas prestationen av att det är ditt sista mästerskapslopp?

– Jag tror att det kommer att hjälpa mig mycket. Man kommer inte vika ner sig i första taget med den där publiken i ryggen.

"Jag hade klivit ut på månen"

Petter Northug hade en gång tanken att lägga ner karriären här och sedan bränna skidorna på Lugnet. Var ska du elda upp dina?

– Jag behöver dem till kommande tävlingar också.

Hur blir ditt avsked då?

– Nej, jag har inget planerat alls.

Känner du vemod?

– Absolut inte. Det ska bara bli kul.

Min kollega Simon Bank bryter in med en fråga. Svaren kanske är signifikativa för Anders Södergrens inställning, eller så är de bara rymdnonsens.

Simon: Om du hade varit med vid månlandningen, hade du varit Neil Armstrong som var först på månen, Buzz Aldrin som var andra mannen på månen eller Michael Collins som var kvar på rymdskeppet och aldrig fick gå på månen?

– Jag hade klivit ut på månen.

Först?

– Ja, det hade jag nog.

Femmilen sänds i SVT1 i dag 13.30.