Parneviks ras

Rankas som nummer 40: Det är jobbigt mentalt

FARMINGDALE

Jesper Parnevik tittar på bollen i ruffen och suckar missnöjt.

80 slag på sista rundan i nyss avslutade US Open säger allt.

För några år sedan tillhörde Parnevik den yttersta världseliten. I dag är han nummer 40 på världsrankingen. Inte ens bäste svensk.

Säsongen hittills är hans sämsta på tio år.

- Har man slagits i toppen är det inte kul att kämpa om en 30:e plats, säger Parnevik till Aftonbladet.

helskärm

Parneviks utförsbacke går att belägga obarmhärtigt med statistisk från PGA-touren.

År 2000 var han åtta på penninglistan. Han hade nio placeringar bland de tio bästa på USA-touren. Jesper behövde 69,94 slag per rond. Han var bland de tio främsta puttarna.

I fjol slutade han 31:a på penninglistan. Han hade fyra topp tio-placeringar.

Två bland de tio bästa

Hittills i år har han bara två placeringar i topp tio. Han behöver i snitt 71,07 slag för att ta sig runt. Han är inte ens med bland de hundra bästa puttarna.

En solbränd Jesper nickar när jag drar statistiken för honom utanför Beathpage State Parks klubbhus under US Open.

- Helt klart var jag bättre för några år sedan, säger han självkritiskt.

Jesper har inget enkelt svar vad det beror på. Blicken söker sig bort i fjärran medan han funderar.

- Puttningen är en förklaring. Jag har tappat en del av självförtroendet. Då är det svårare att få dem att rulla i. Höftskadan gjorde sitt till.

Du är numera fyrbarnsfar. Är det så att allting runtomkring stjäl uppmärksamhet från golfen?

- Självklart är det svårare att få tid med allting med fyra barn hemma och affärsverksamhet vid sidan av. Så är det.

Hur känns det att inte längre vara bäste svensk på världsrankingen?

Jesper skrattar åt frågan.

- Det spelar inte så stor roll. Bara roligt om det kommer nya svenskar. Jag önskar att vi var 4-5 stycken bland de 50 bästa.

Tror du fortfarande du blir förste svensk att vinna en major?

- Om jag blir först vet jag inte men att vinna en major är fortfarande ett av mina viktigaste mål. Vinner jag är jag nöjd även om jag inte blir först.

Parnevik försäkrar att han trots många år på proffstouren har kvar motivationen att bli bättre.

Tränar lika hårt

- Jag tränar fortfarande lika hårt. Den dagen jag känner att jag vill dra ner på träningen då lägger jag nog hellre av. Att bara gå runt banan och vinka till publiken är inte så kul.

Det fanns en tid då Parneviks namn alltid nämndes när det var dags för en major. Numera harvar han ofta någonstans i mitten av fältet och förutom i svenska medier nämns han sällan i förhandsdiskussionerna. Populär är han dock fortfarande. Många amerikaner följde honom runt under US Open med uppmuntrande tillrop.

"Svårare att ta sig tillbaka"

- Mentalt är det jobbigt att ha slagits i den yttersta eliten varje vecka och sedan inte vara där. Det är svårare att jobba sig tillbaka än det var att ta sig dit första gången. Att slåss om en 30:e plats tar emot ibland men det är sånt man måste göra för att komma tillbaka.

Jesper kom hem till Sverige och familjen i går för välbehövlig vila. Men sommaren innehåller inte bara semester. British Open och Scandinavian Masters är inbokade.

Än har Jesper inte gett upp hoppet om att klättra uppåt i rankingen igen.

- Jag känner mig bättre än på länge. Det känns som spelet kan klicka till när som helst.

Wolfgang Hansson