Skellefteå och Färjestad som siamesiska tvillingar
SKELLEFTEÅ. Skellefteå och Färjestad är omöjliga att skilja åt.
Efter 55 grundserieomgångar och skiljde det en enda poäng mellan lagen. I slutspelet står det 2–2 i matcher och 12–12 i mål.
Snacka om SM-slutspelets siamesiska tvillingar.
Det enda som stört ritningarna i den här matchserien är Färjestads 5–4 i senaste matchen i Karlstad.
Annars har de tre övriga kvartsfinalerna slutat 3–2 till något av lagen.
I går kändes som om jag satt och såg en repris på någon av de tidigare matcherna den här säsongen där sex av nio möten slutat just 3–2 till något av lagen.
Och vis av slutspelserfarenheten hade jag tagit med mig en nattmacka för att stilla hungern inför den sudden death jag visste skulle komma. Jag har sällan upplevt en märkligare matchserie i ett slutspel.
En kvartsfinal som står 2–2 i matcher och där regerande mästarna Färjestad ännu inte vunnit en enda match på ordinarie tid.
Förbannelsen bröts
Jag trodde de skulle vinna igen när det gick till sudden för tredje matchen i rad här i Skellefteå i går, men den här gången bröt Skellefteå förbannelsen,
Efter en enda seger på tolv försök i förlängning den här säsong, studsade pucken äntligen rätt när Jyri Marttinens skott från blå tog på Yared Hagos skridsko och ställde Robin Rahm i Färjestads mål.
Nu räknar jag med sju matcher mellan de här två lagen och en fortsättning på min upptrampade hockeyrutt Skellefteå-Leksand-Karlstad.
Många mil blir det. Färjestad–Skellefteå i måndags, Leksand–Växjö i tisdags, Skellefteå–Färjestad i går.
Sedan vänder det söderut igen på samma rutt.
Jag känner mig som huvudpersonen i hockeyns motsvarighet till Arthur Millers klassiker ”En handelsresandes död”.
Nu är det väl i och för sig bara titeln som anknyter till vad jag själv håller på med just nu och jag räknar med att överleva tills slutspel och kvalserie är över.
Det kommer ju ett hockey-VM i maj också, en säsong då jag bevakat allt från OS-finalen till svenska allsvenskan.
Men aldrig har jag upplevt två lag som varit så svåra att skilja åt. Det kan ju bero på att samtliga fyra coacher i den här kvartsfinalen tränat just Skellefteå.
Hans Särkijärvi och Mats Lindgren står i samma bås som både Tommy Samuelsson och Perra Johnsson gjort succé i innan de återvände till Karlstad och Färjestad.
Jag tänker ändå stå fast vid mitt grundtips att Färjestad vinner det här.
Trots förlusten i går var det första gången som Färjestad var bättre än Skellefteå under ordinarie tid och jag tycker de vuxit för varje match som gått sedan första mötet som Skellefteå dominerade totalt (trots att det blev knappa 3–2 – naturligtvis).
Det enda jag tyckte var märkligt i går var att Thomas Andersson fick döma även kvartsfinal nummer fyra.
Han har inte särskilt populär i Skellefteå efter senaste matchen, där han var med och godkända Färjestads 3–3 som kom då Skellefteå-backen David Rundblad låg utslagen och blödande på isen efter en solklart hög klubba från Färjestads Kent McDonell.
Tomas Andersson möttes också av dånande burop från hemmapubliken när hans namn ropades ut inför matchen.
Borde inte ha dömt
Nu kan jag inte påstå att det påverkade honom eller den andre huvuddomaren Patrik Sjöberg, men det var en situation som kunnat undvikas.
Att Färjestads back Ari Vallin tycker att Andersson bör bytas ut inför nästa match, beror mest på att det var just han som satt utvisad då Skellefteå kvitterade till 2–2 i slutminuterna.
Men han borde inte ha dömt den här matchen. Och jag tror inte att han dömer på fredag.
Inte för att han är petad, utan för att det verkar bestämt på förhand att domarna ska skiftas efter två raka matcher med samma lag.
Det är en bra grundfilosofi i ett hockey-Sverige där alltför stort fokus hamnar på domarna.