Mickelson får marken att gunga – låt det fortsätta

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-04-11

AUGUSTA. Det kändes lite som förra veckans jordbävning.

Mullret i marken var en ”Phil-quake”.

Publiken var som tokig när Phil Mickelson tog över Masters i natt.

Nu kan han vinna sin tredje gröna kavaj och det får gärna gunga under marken igen.

Alla följer Phil Phil Mickelson är populär på Augusta. I natt han han chansen att vinna sin tredje gröna kavaj. FOTO: REUTERS

I dag vaknar vi till ”Sunday at the Masters”, en välkomstfras i amerikansk tv som är klassisk. Efter månaders turbulens i skuggan av en sexskandal är det äntligen dags för jakten på en stor titel.

Äntligen.

Men känslan av klassisk Masters-nerv en söndag fanns där redan i går. Det var fläckvis drömgolf på ett Augusta National från sin bästa sida, med flaggplaceringar som under ett avslutningsvarv. Och publikvrål vi saknat de senaste åren.

Och under en knapp halvtimme mitt under varvet gungade marken, nästan som under det jätteskalv vi upplevde i Rancho Mirage vid avslutningen av förra veckans Nabisco Championship. Skalvet där mätte 7.2 på Richterskalan, i sitt centrum, och det gungade rejält. I natt mullrade det på nytt – när Phil Mickelson på hål 15 var centimeter från att göra sin tredje raka eagle. Publikvrålet var så enormt att tv-kameror skakade. Och det var bara minuter efter ett lika stort vrål på hål 14, då ”Lefty” sänkte ett inspel från 125 meter.

Det bländande spelet måste värmt

Vid repen fanns Phil Mickelsons familj, förstås. Det måste ha värmt, med tanke på att både Phils kärlek Amy och hans mamma Mary kämpar mot cancer.

Det är svårt att undvika jämförelsen med Tiger Woods, som igår för första gången på länge hade problem och upplevde en stundtals mörk lördag helt ensam, utan sin egen familj. Den enda tröst ha hade med sig var mamma Kutilda, som tillsammans med fyra säkerhetsvakter fanns med för att stötta.

I dag går Phil Mickelson ut i ledarboll för att försöka vinna sin tredje Masters, i sällskap med Lee Westwood, England. Lefty upplevde enorma publikvrål i går och går idag ut med bra drag i alla cylindrar. Woods däremot får jaga och det spel som tidigare i veckan såg så lugnt och vältajmat ut stämde inte alls lika bra igår. Han hade problem med svingen, hade tre treputtar och fem bogeys. Men har Woods bara fyra slag upp till ledning och kan förstår inte räknas bort en söndag – han kan fortfarande vinna Masters.

Hur nattens drama slutar är förstås omöjligt att gissa – men vinnaren brukar finnas i ledarbollen. Mickelson eller Westwood, alltså.

Tveklöst populäraste spelaren

Jag har ett svagt hjärta för Mickelson, kanske för att jag själv spelar vänster och för att han har ett lufsande kroppsspråk med ögon och leende som har en äkta kontakt med publiken. Vi kan alla identifiera oss med Mickelson, som skulle kunna vara grannen du delar en bira med. Tiger Woods berör inte på samma vis. Precis som jag skrev igår är Mickelson utan tvekan den populäraste spelaren hos den breda amerikanska allmänheten.

Det har faktiskt varit svenskt firande i Augusta. I helgen är det 20 år sedan Fanny Sunesson bar bagen åt dåvarande världsettan Nick Faldo. En smått fantastisk merit.

I år firas inget svenskt, tyvärr. Robert Karlsson vek ner sig den tredje rundan. Till slut hann verkligheten ikapp. Körtelfebern och brist på bra träning gjorde att han inte var så skärpt som Augusta National kräver. Nu är chansen till en topplacering borta och det känns tomt.

Karlsson är inte den ende som saknas på tavlan när det här dramat får sin upplösning idag. Många bra namn finns inte ens här, efter att ha missat cutten. Många tidigare major-vinnare knäcktes redan i början på turneringen. Vem som hittar ytorna bäst när det nu blir ”Sunday at the Masters” återstår att se.

Men jag ser gärna att det blir killen som stöttat både sin fru och sin mor i kampen mot cancer.

Låt det mullra på nytt, jag är redo.

Följ ämnen i artikeln