och nu vill vi se världsrekord

Först då kan Lasse Frölander bli vår störste simmare genom tiderna

Ännu en minnesvärd simmardag tack vare Lasse Frölander, den målinriktade mästersimmaren från Boden, Borlänge, Dallas, Sundsvall och Årsta.

Med sina nu totalt 43 OS-, VM- och EM-medaljer vore det frestande att utnämna Lasse Frölander till tidernas främste i svensk simning.

Alltså gör jag inte det.

Räcker så bra med att ”Frölle” just nu är den bäste.

Alla listor av denna typ är egentligen omöjliga att göra, och det märktes väl tydligt, när Lasse Frölander och Gunnar Larsson i gårdagens tv-efterskörd skulle hylla varandra och försöka bestämma vem som egentligen var tidernas störste.

Trots att bara 30 år skiljer de båda, handlar det ändå om två olika epoker i simsportens historia.

Frölander hyllade Gunnar – men nog märkte man att han egentligen tyckte, att han själv var den störste.

Larsson hyllade Lasse – men nog märkte man att han egentligen tyckte, att han själv var den störste.

Inget konstigt i det. Två av våra största idrottsmän genom tiderna, alltså inte bara simmare, är de tveklöst.

Saknar frisimsguld

Att jag själv fortfarande sätter Gunnar Larsson främst och även kommer dragandes med en gammal stofil som Arne Borg före Frölander beror på att det saknas två detaljer i den frölanderska meritlistan:

1) ett världsrekord på lång bana – Gunnar satte tre, Borg-mästarn 32;

2) att han visserligen har ett lagkappsguld på 4x200 fritt från VM 1994 men att han saknar individuella frisimguld på lång bana.

Det är med simmarkungar ungefär som Per Elofssons roll bland övriga skidkungar: att man måste ha vunnit en stor femmil – eller översatt till simspråk: att man måste ha vunnit något stort i fritt simsätt, som det en gång hette, och på LÅNG bana.

I denna utvärdering får ingen dra nytta av några kortbanemeriter.

Lasse Frölander har varit nära – EM-silver 1997, EM-brons 1999 och 2000, VM-brons 1998, OS-sexa 2000 – så visst är han en frisimmare av världsklass även om pricken över i:et saknas.

Gunnar Larsson var alltså inte bara en medleysimmare som man kan lätt förledas tro efter hans dubbla men hårfina medleyguld 1972. I september 1970 tog Gunnar tre EM-guld i Barcelona och vann bland annat 200 meter fritt på 4.02,6, ett världsrekord som stod sig tills Tom McBreen året därpå simmade 4.02,1.

Arne Borg var definitivt en frisimmare, och hans OS-guld på 1500 meter fritt 1928 är fortfarande Sveriges enda individuella OS- eller VM-guld i detta simsätt.

Så var det med den listan? – och det var men den verkligen inte min mening att förringa Lasse Frölanders bedrift därborta i sydjapanska Fukuoka.

Själv verkade fjolårets bragdmedaljör lite besviken just över att han inte lyckats rå på Michael Klims världsrekord på 51,81.

Arbetar alltid metodiskt

Sett i ett längre perspektiv – han har ju lovat oss att hålla på över Aten-OS 2004 – var världsrekordmissen kanske bara bra.

För en målmedveten kille som Lasse Frölander är det nämligen oerhört viktigt att hela tiden ha nya mål att beta av.

Nu finns fortfarande världsrekordet kvar som drivkraft, liksom att han först (eller samtidigt) måste ta sig under 52-sekundersgränsen.

Så metodiskt har Lasse Frölander alltid arbetat.

Som han berättade för Sportbladets Simon Bank häromdagen:

– Det är hela tiden ens egna förväntningar som är högst. Så kommer det alltid att vara, så länge som jag är hungrig. Den dag det inte är så, då är jag ingen tävlingsmänniska längre.

1991 simmade han som 17-åring tredjesträckan i lagkappslaget som precis missade finalen på 4x200 i Aten-EM.

2001 är han 27 år och bäst i världen.

2004 har han tänkt knyta ihop denna sannsaga vid OS i Aten.

Så alla grekiska sagor är faktiskt inte tragedier

?