– Nu springer jag – frivilligt
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-04-19
Barbro hittade lyckan i jogging: ”För ett år sedan hade jag hånskrattat”
När Barbro joggar fram i vårsolen fylls kroppen med energi – och lycka.
– För ett år sedan var jag ett slött matvrak. Och nu springer jag. Frivilligt. Haha. Det hade jag ALDRIG trott.
Och när Sportmiljonen dyker upp med bra löparskor skrattar hon glatt.
– Fantastiskt. Nu är det bara att fortsätta hålla igång.
Att hålla igång är aldrig för sent. Det vet alla, och ändå är det så svårt att få tid, lust och ork att sätta igång.
– Jag har gjort som de flesta. Börjat stort och duktigt och sedan fallit tillbaka i gamla vanor, berättar Barbro Howe, 54, från Solna.
För Barbro kom vändningen när semesterkorten från förra sommaren var framkallade. Var den där svullna tanten på bilderna verkligen hon?
– Det var droppen. Och när min man försökte trösta mig med vi ju inte är några ungdomar längre, blev jag ännu mer förbannad.
Promenad blev jogging
Slut på soffmys, chips och pizza. Fram med grönsaker, frukt och tallriksmodellen. Samma procedur som så många gånger förr.
– Men det här gången testade jag också något nytt; att motionera.
Det började lugnt med lite styrketräning och promenader. Orken kom tillbaka och kroppen ville ha mer. Barbro började ta ut stegen och promenaderna blev joggingturer.
– För ett år sedan hade jag hånskrattat åt att jag skulle guppa omkring i ett löpspår. Jag som alltid hatat att springa.
Men för Barbro blev motionen ett sätt att må bättre – och att få egen tid. Plötsligt hände det saker. 12 kilo försvann. Maken började följa med till gymmet.
Arbetskompisarna hängde på med nyttigare luncher.
– Och jag slängde alla mina mediciner. Min läkare och jag märkte att de inte behövdes längre. Min kropp mådde bra och skötte sig själv.
”Glappar och skaver”
Det var bara det där med skorna.
– Jag har så smala och långa fötter. Det är inte kul att springa när det glappar eller skaver.
Men det fixar Sportmiljonen. Så klart.
Nya skor ska hålla fart i Barbro – och få henne att inspirera andra att göra likadant.
För hennes del förde vikt- och träningsresan med sig fler positiva överraskningar; självförtroende – och kärlek.
– Tänk att jag blev kär igen. Nykär. I min gamla gubbe. Visst är väl det häftigt!