En OSannolik framgång

Johan Flinck

För fyra år sedan fanns inget svenskt damlag i skidskytte – nu är de ett medaljhopp

helskärm

RUHPOLDING. I OS i Turin existerade inget svenskt damlag – Anna Carin Olofsson-Zidek var ensam tjej i truppen.

Mindre än fyra år senare vinner man OS-genrepet och blir ett stort svenskt medaljhopp.

– Jag minns vår första stafett – då var målet att inte bli sist, säger Helena Jonsson.

Det här är storyn om det osannolika laget.

När Magdalena Forsberg lade av efter OS 2002 tänkte Björn Bettner, förbundets blivande generalsekreterare, precis som hela lilla skidskytte-Sverige om sin framtid:

”Jaha, det var det det.”

Men Forsbergs tränare Wolfgang Pichler hade vid OS-uppladdningen i Sun Valley hittat ett nytt råämne att förädla: 29-åriga Anna Carin Olofsson, OS-reserv i längdåkning.

Aco hamnade redan samma vår i Pichlers ”våld” ihop med ett medelmåttigt herrlag.

2004 tilldelades Östersund VM 2008 och trots att skidskytteförbundet var väldigt fattigt bestämde man sig för att göra en damsatsning.

– Målet var att få ihop ett lag som kunde ställa upp i detta VM, berättar Bettner.

Ett modigt beslut

Förbundet sökte, och fick, bidrag av Internationella förbundet på drygt 100 000 kronor om året i ett par säsonger för att driva damprojektet som innebar att tre juniorer – Helena Jonsson, Anna Maria Nilsson och Johanna Holma – fick chansen att åka med och träna med herrlaget och Aco. IBU-bidraget blev grundplåten i satsningen som kostade drygt det dubbla att driva runt.

– Satsningen var ett av de modigaste besluten vår styrelse tagit, säger Bettner.

I världscuppremiären i Östersund 2005 ställde man för första gången upp med ett stafettlag.

– Målet var att inte komma sist, minns Helena Jonsson. Det klarade man då man blev 15:e av 19 startande lag.

Den gången var Anna Maria Nilsson den stora syndabocken med två straffrundor i stafettens allra första skjutning.

Några år senare sa Pichler till henne:

– Du ska vara glad att det var så dålig konkurrens när du började, annars hade du aldrig kommit med.

Det blev bara en stafett till för de unga tjejerna det året och till OS Turin fick Aco förstås åka ensam med herrlaget.

Aco tog både guld och silver i OS och det blev drag kring svenskt skidskytte igen.

Till säsongen 2006/2007 bildades så ett riktigt damlag.

Historiskt mixedguld 2007

Men Pichler var inte nöjd med det han såg och i samband med världscuppremiären avslöjade tysken att han funderade på att be Magdalena Forsberg göra comeback till hemma-VM för att få ihop ett någorlunda slagkraftigt stafettlag.

I VM i februari 2007 tog Sverige ett historiskt guld i mixedstafett och Helena Jonsson fick ett mindre genombrott. Men man fick inte ihop lag till damstafetten sedan både Aco och Holma blivit sjuka.

Holma skulle aldrig komma tillbaka utan lade av efter VM.

Men till hösten plockade man upp en ny tjej – 20-åriga Elisabeth Högberg och i den andra världscupstävlingen för säsongen klev damlaget bestående av Högberg-Aco-Nilsson-Jonsson upp på pallen för första gången när man blev trea i Hochfilzen.

Nu tystnade snacket om en Magda-comeback.

Men vid det stora målet, hemma-VM, var Aco gravid och sedan blev hon sjuk lagom till stafetten och åkte hem. Ett kraftigt försvagat svenskt lag slutade då åtta.

Till fjolårssäsongen valde landslagsledningen att satsa på Sofia Domeij i stället för Högberg och laget slutade som bäst tvåa i Ruhpolding sedan vinnaren Ryssland diskats på grund av dopning.

Helena Jonsson fick nu sitt totala genombrott när hon sensationellt vann den totala världscupen och drog upp de svenska damerna till en andraplats i nationscupen.

Till årets säsong var Högberg tillbaka som förstaval på startsträckan och med Jonsson och Aco i en sanslös form radade Sverige upp placeringsraden 4-3-5 i stafett.

Man sköt bättre än något annat lag och tvingades aldrig till några straffrundor.

”Jag hade aldrig trott dig”

När Helena Jonsson gick i mål i går i Ruhpolding i nådde damlandslaget så sin första triumf – blott 3,5 år efter att laget bildats.

Man gjorde det i den sista stafetten före OS och när alla de stora nationerna samlat sina bästa lag.

– Det här är det största ögonblicket i mitt liv som skidskytt, konstaterade Anna Maria Nilsson, den kanske största hjältinnan sedan hon hållit undan för Tyskland och kört om Norge.

– Hade du för tre år sedan sagt att vi skulle stå här som vinnare hade jag aldrig trott dig, sa Wolfgang Pichler.

Han har varit med om OS-guld, massor av VM-guld och flera totalsegrar i världscupen. Men den här kvällen hade han svårt att hålla tillbaka tårarna.

Sveriges första damstafettseger kom ju i hans älskade hemby Ruhpolding, där hans far Hans har byggt skidskyttestadion och hans lillebror Claus är borgmästare.

– Det här är en mycket speciell dag, sa Pichler.

– Ingen kan säga något annat än att det här laget har vi byggt upp från noll.

Och på rekordtid.