Barndomsvännernas långa resa mot OS
Publicerad 2018-02-24
Knochenhauer: Så glad att få stå här med min ”syrra”
Se allt från OS i Pyeongchang på Kanal 5 och Kanal 9 eller streama på Eurosport.se
GANGNEUNG. Agnes Knochenhauer och Anna Hasselborg har tillhört samma lag sedan tolv års ålder.
Nu ska de spela OS-final i Sydkorea.
– Jag är så glad över att jag får stå här med min ”syrra”, säger Knochenhauer.
Det här är berättelsen om två tjejer med stenhård vilja.
Sverige har precis besegrat Storbritannien och säkrat en plats i OS-finalen. När spelarna har kramats färdigt på isen måste de passera den så kallade mixade zonen för att komma till omklädningsrummet i Gangneung curlingcenter.
Det står de, reportrar från när och fjärran.
Skippern Anna Hasselborg svarar professionellt på alla frågor men är förbannad när hon närmar sig fållan med skrivande reportrar.
– Vad fan, folk tror ju att jag är dum, muttrar hon.
Det är lätt att förstå irritationen. En tv-reporter har sagt att Sverige ska möta Sydkorea i finalen och när Anna har kommenterat motståndarlaget inser hon att matchen mot Japan inte är slut.
Reportern borde ha ställt frågor om hennes bästa kompis i stället.
– Hur är det att ha gjort den här resan med Agnes?
Anna och Agnes, Agnes och Anna. De delar födelsedag, 5 maj 1989, och har har genom sin långa vänskap utvecklat ett slags systerskap.
Föddes in i sporten
Anna är dotter till de förra elitspelarna Pia och Mikael Hasselborg och växte upp i landets curlinghallar. Hennes bror Marcus har också spelat på elitnivå, farbrodern Stefan är aktad som både spelare och ledare och kusinen Mio har vunnit dubbla EM-guld.
Agnes hade ingen naturlig ingång till sporten men provade på curling genom skolan och bestämde sig för att fortsätta.
Hon var elva år då, men satsningen mot de stora mästerskapen höll på att ta slut innan den hann börja.
– Ett gäng från min klass började spela men många droppade av och jag var också på väg att sluta. Mamma hade till och med köpt blommor som jag skulle ge till tränarna som tack för den här tiden, berättar Agnes Knochenhauer.
Blommorna blev aldrig överlämnade för under det som kunde ha blivit hennes sista besök i curlinghallen i Sundbyberg fick hon frågan om hon ville spela med Anna Hasselborgs lag.
De behövde en reserv till ett möte med Falun i yngre JSM eftersom en av spelarna var upptagen med en fotbollsturnering.
– När jag blev tillfrågad om jag ville börja spela med Anna sa jag tvär-ja direkt. På den vägen är det. Ja, det är väldigt slumpartat och nu är vi här. Det är jättehäftigt.
”Fantastiskt bra”
Minnena får Anna att börja skratta.
– Det var mina lagkompisar som frågade Agnes. Jag blev nästan lite irriterad för att de inte hade kollat med mig först. Ha, ha, ha. Nej, det var fantastiskt bra att de gjorde det. Agnes och curling är ”meant to be”.
Under åren som har passerat sedan dess har de hunnit med mycket på världens curlingbanor. Som 16-åringar, 2006, tog de SM-brons med Sundbyberg och fyra år senare blev de juniorvärldsmästare med ett lag som även omfattade Sara McManus och hennes syster, Jonna. Deras far, Stuart McManus, var med som lagledare och Annas pappa Mikael tog på sig rollen som coach.
Kanada, med en viss Rachel Homan som skipper, besegrades i finalen. Då visste de inte att de åtta år senare skulle möta samma kanadensiska lag på ringmärkta isar i Gangneung curlingcenter.
Tittar på Youtube
Titelmatchen i junior-VM 2010, från början till slut, finns på Youtube.
– Jag har sett den några gånger, säger Agnes Knochenhauer.
Anna lyser upp när jag berättar att jag också har gjort det. Eller rättare sagt sett delar av guldmatchen.
– Du såg min trippel, va? Den är jag väldigt stolt över. Det var en grym sten i ett viktigt läge. Om jag missat den hade vi inte vunnit junior-VM. Vi var solklara underdogs men det är inte över förrän det är över, säger Anna Hasselborg.
De håller sig fast vid minnena, minns JVM, schweiziska Flims, lägenheten som var deras tillfälliga bostad, Waldhaus arena och restaurangen intill curlinghallen.
– Vi åt nästan alltid där. Ost. Ja, det blev mycket ost och pasta, berättar Agnes.
Såg Norberg vinna OS-guld
Hon och Anna blev tidigt oskiljaktiga och gick på curlinggymnasiet i Härnösand tillsammans.
Det var där de satt bänkade när lag Anette Norberg 2006 tog sitt och Sveriges första OS-guld i curling.
– Det är ett minne som betyder något. Hela gymnasiet satt i ett klassrum och tittade på tv. Det var en väldigt härlig stämning, minns Agnes.
– Min farbror var förbundskapten så jag var extra nervös, säger Anna.
De var 16 år vid tillfället och hade mött den svenska landslagsskippern i elitserien.
– Vi var sjukt taggade när vi skulle mötas. Vi var på gränsen och trodde att vi skulle kunna slå dem, berättar Agnes.
Åtta år senare, i Sotji, fick hon själv göra olympisk debut men det är inte många som minns det. Agnes Knochenhauer var ju reserv, den som provspelade stenarna åt medlemmarna i lag Margaretha Sigfridsson när publiken gått hem och tv-kamerorna slocknat.
– Det kom ett fult turistkort från Sotji, säger Anna Hasselborg.
– Vadå fult? Jag valde med omsorg, skrattar Agnes.
– Det har suttit på mitt kylskåp. Nu vet jag inte var det är. Jag har letat som fan men hittar det inte. Det måste ha kommit bort i flytten, fortsätter Anna, som sedan OS 2014 har flyttat till Stockholmsförorten Hägersten med pojkvännen Mathias.
Anna må ha synpunkter på motivet men hon älskar textraden på baksidan:
”Nästa gång är jag här med dig, syrran.”
Agnes, avsändaren, fick inte lägga en enda tävlingssten under OS-debuten men insåg att det kommer fler vinterspel, som i Sydkorea 2018.
– Jag fick sjukt mycket inspiration och vilja att åka till OS med ett eget lag. Det var så att det kröp i skinnet. Shit, vad jag vill göra det här, ta mig till OS på egen hand, berättar hon.
Under OS ringde även Agnes till sin ”syrra” för att berätta om planerna.
– Hon sa att vi måste göra något. ”Nivån på OS är så himla hög och om vi ska göra ett seriöst försök att ta OS-platsen 2018 måste något hända”, minns Anna.
Ringde konkurrenten
Barndomsvännerna började skissa på ett eget dream team och kontaktade Sara McManus, lika delar kompis och konkurrent i Gävleklubben CK Granit.
– Jag och Sara har alltid respekterat varandra väldigt mycket. Vi spelade ju JVM 2010 tillsammans och har alltid velat lira ihop igen. När hon såg att det var jag som ringde förstod hon direkt: ”Ja, nu är det dags!”
– Ja, jag kände också att något måste hända och var på väg att ringa till Anna. Då ringde hon mig i stället, så det stämde jättebra, säger Sara som fick med sig Sofia Mabergs från CK Granit.
Det var så det gick till när två av Sveriges bästa lag slogs sönder för att skapa något ännu bättre och i dag kan ingen ha synpunkter på det.
Tävlingsdebut 2015
Den nya upplagan av lag Hasselborg spelade sin första tävling 2015, i kanadensiska Oakville.
Svenskorna åkte ut i kvarten men har sedan dess gått längre och längre i turneringarna.
Mästerskapsdebuten i EM 2016 slutade först i finalen, VM-debuten med en fjärdeplats och i höstas tog de sig till EM-final på nytt.
Nu har de chansen att vinna sin första stora titel.
OS.
Lag Anna Hasselborg slog Storbritannien med 10–5 och två bästisar som växte upp med Sundbybergs curlinghall som fritidsgård fick ytterligare ett minne att bära med sig genom livet.
När Agnes Knochenhauer kommer till de skrivande reportrarna får hon inte en enda fråga om Sydkorea.
Hur är det att ha gjort den här resan med Anna?
– Det är helt otroligt, fantastiskt kul. Jag är så glad att jag får stå här med min ”syrra”.
Curlingfinalen Sverige-Sydkorea avgörs 01.05 natten till söndag!
