I går var Stuart Baxter Judas, Sten-Inge Fredin Gud och Jesper Jansson Frälsaren
HELSINGBORG. Tog tidsmaskinen och morfade mig tillbaka till den sovjetiska duman under en av Bresjnevs mer applåderade utläggningar.
Sen vaknade jag till i min konserthusfåtölj och insåg att jag lyssnade på de uppskattande handklappningarna till ordförande Fredins triumf över skotten som raderats från HIFs historia.
I går kväll var Stuart Baxter Judas, Sten-Inge Fredin Gud och Jesper Jansson Frälsaren.
Om det betyder ett lugnt Helsingborg i februari har jag inte en aning om. Men kaos är ju som bekant granne till Gud så varför tro något annat än en fortsatt symbios?
Jag tror inte att Sten-Inge Fredin var Helsingborgs problem i år.
Jag tror inte att Stuart Baxter var Helsingborgs problem i år.
Jag tror inte att Bosse Nilsson var Helsingborgs problem i år.
Jag tror inte ens att Cotonouproblematiken var en nackdel för Helsingborg i år.
Jag vet att Henrik Larsson var en fantastisk tillgång och att varenda dag som han inte ger sitt svar om en eventuell fortsättning blir ett problem för Helsingborgs IF.
70 procent vill kicka Fredin
Jag vet att jag den närmaste månaden varje dag kommer att få höra tvärsäkra teorier i talade ord och mejl som förklarar för mig exakt vad som gick snett. Bovar kommer att pekas ut. Spelare, ledare, till och med gamla trotjänare, kommer att hängas ut för mitt beskådande som infiltrerande mullvadar med ett enda syfte – att driva HIF spikrakt ned i skiten.
Jag kollade Helsingborgs Dagblads omröstning på nätet innan jag körde upp till Helsingborg. Närmare 70 procent av de svarande såg helst att Sten-Inge Fredin röstades bort på det extra årsmötet.
Men som oftast på dessa offentliga möten, där ingen med åsikter kan gömma sig bakom anonymiteten av ett påhittat nickname, sa ingen någonting negativt överhuvudtaget. När Stuart Baxter tvingade fram sin uppsägning garanterade han samtidigt sin opponents odödlighet.
I nuläget finns ingen motkandidat till Fredin och jag blir oerhört förvånad om det skulle dyka upp någon till det ordinarie årsmötet i februari. Den maktkamp som pågått är vunnen av styrelsen men det är en vinst som inte varar längre än de positiva resultat som A-laget måste prestera.
Jesper Jansson valdes in i styrelsen för att göra verksamheten mer målinriktad och strukturerad, men han försvinner igen i februari för att då bli en sportchef vars ansvarsfördelning gentemot den nuvarande Bosse Nilssons inte är helt glasklar.
Bevis är svåra saker...
Jansson är en galjonsfigur vars stora kvalitet under hans aktiva karriär var förmågan att binda ihop laget och få alla att kämpa åt samma håll. Han kan säkert bidra med något liknande i styrelsearbetet men överlag är HIFs ledning märkligt fattig på erfarenhet.
Jämför man med exempelvis en klubb som Malmö FF där det kryllar av före detta landslagspelare på alla nivåer i organsisationen känns HIF tunt. Det behöver inte vara det, men det kan vara en anledning till problemen. Å andra sidan gick det ännu sämre för MFF i år. Bevis är svåra saker...