Vi vill alla bli berörda
Kristoffer Bergströms nyhetsbrev vecka 15
Publicerad 2023-04-13
Ett hembesök hos en förbannad marockansk målvakt. En simkurs med Hedvig Lindahl. Högläsning ur en blommig anteckningsbok med en cyklist som förlorat sin tvilling.
Det märkliga är inte att reportagen blir av.
Det förunderliga är att alla vinner på dem.
Sportbrevet skrivs av Sportbladets profiler och skickas ut en gång varje vecka via mejl – helt gratis! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial. Det här är ett smakprov, för att inte missa nästa brev – signa upp dig HÄR!
Om jag skriver några ord om sportjournalistik, orkar du läsa då? Eller är det lika motbjudande som att detaljbeskriva sin egen dröm och avföring?
Jag testar.
Sedan jag kom till Sportbladet 2007 har katastrofen alltid varit nära förestående. Vi har drivit på en flotte mot vattenfallet och den enda tillgängliga paddeln har kommit i form av... olika grejer. Ungefär en gång per år har en ny profet skådat framtiden och iklädd snygga byxor föreläst för oss om vikten av just hennes metod för att rädda våra medieliv.
Höj upplagan! Ge ut bilagor! Ragga klick på nätet! Gör en e-tidning för paddor! Satsa på spelreklam! Göm spelreklam i redaktionell miljö i något vi döper till branded content! Gå över till sociala medier! Starta viralsajter! Sänd jättelånga tv-program! Sno skakiga klipp på björnar som åker skateboard! Låt gamification leda arbetet (jag kan förklara vad det är, men då måste jag döda mig själv sen)! Köp rättigheter till lajvsport! Tiktoka skiten ur allt!
Först trodde jag på alla snyggbyxor. Med tiden beskyllde jag dem alla för att vara högfakturerande charlataner. Nu är jag 39 år gammal, har varit på Sportbladet i 16 år och hoppas ha förstått hur det fungerar.
Alla hade rätt. Till tio procent. Den enda vägen framåt är att se över publiceringsformer och vrida på format för att anpassa sig efter folk. Det finns inget värde i att styvnackat stå kvar på perrongen och vifta med sin rullade tidning.
Men det förrädiska är att vi ibland glömmer bort att prata om de nittio procenten som avgör framgången i sociala medier eller i papperstidningen. Historierna. Klacksparkarna och granskningarna, inzoomningarna och utblickarna, det grandiosa och det futtiga.
Det är underligt att så lite har förändrats från Per Olov Enquists ”Katedralen i München” 1972 och Sportbladet 2023. Samma iver att förklara och förvåna räcker.
Du kräver exempel?
Lägg en kvart på det här dramat från Marocko. Till formen är det nydanande att tittarna får rösta vart Linn Nordström och Erik Niva ska styra kosan, många konservativa personer tycker säkert att reportrarna sätter sig själva i fokus, men vad som gör filmen oemotståndlig är berättelsen som nosas fram. Det skulle vara en feelgood om målvakten Driss El Asmar som efter sin tid i Sverige öppnat ett Malmö FF-café i Casablanca, men mynnar ut i något mörkare och mer spännande.
Eller häng med Hedvig Lindahl på vuxensim i den sortens hybrid mellan text, foto och rörlig bild som vi internt kallar longread.
Sportbladet har alltid gjort den här typen av historier, men jag som börjar bli ålderman på redaktionen noterar ett skifte. Ett tag sågs reportagen som en slags belöning till reportern, eller som ett olönsamt prestigeprojekt som behövde backas upp med en himla massa klickisar – har vi ingen ny streakare att visa upp? Journalistiken levde upp till skådespelarnas devis, det är one for the money, one for the art.
Numera är det långa och oväntade berättandet kommersiellt gångbart också. För att just du kräver fördjupning. För att just jag, när jag är ledig, förväntar jag mig mer än matchbevakning och enstaka krönika på Sportbladet – hittar jag inget reportage eller en rejäl intervju blir jag sur och besviken.
Hit kom vi. Forsen brusar och flotten ska väl nå kanten snart, antar jag, men tills vidare njuter jag av färden nerströms. För jag vill vara så svulstig att jag tror att alla tjänar på en levande journalistik som tar sig ut och vrider på förutfattade meningar. Den som bevakas, den som skriver och den som tar del av resultatet vinner. Och vansinnigt nog tycks det någonstans också sitta ett ekonomiskt snille och göra tummen upp.
I dagarna har jag publicerat en text om mountainbikecyklisten Edvin Lindhs monumentala smärta efter att hans tvilling Vilgot dött i sömnen, blott 22 år gammal. Nu skriver jag nyhetsbrev på tåget ner mot Ubbhult där en helt annan historia ska berättas.
Jag lovar inte att just du kommer tycka om texten. Men vi som befolkning älskar att beröras och uppröras av personliga berättelser.
Det är sjukt att det är så. Att ingen modernisering har förändrat den saken, bara vridit på i vilket format vi vill få historierna serverade.
Ta hand om dig,
Kristoffer Bergström
Sportbrevet skrivs av Sportbladets profiler och skickas ut en gång varje vecka via mejl – helt gratis! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial. Det här är ett smakprov, för att inte missa nästa brev – signa upp dig HÄR!