Ett bevis på hur svårt Kallur kommer få det
Wennerholm: Finns bara två alternativ nästa torsdag
BIRMINGHAM. Förra häckdrottningen Sally Pearson gör comeback efter ett år och klockan stannar på 13,25 här i Birmingham.
Nästan en sekund från hennes personbästa på 12,28
Och jag tänker på Susanna Kallur som gör sin första tävling på nästan sex år på Stadion om en dryg vecka.
Vad stannar klockan på då?
Det är friidrotts-Sveriges hetaste fråga just nu.
Sanna behövs mer än någonsin för friidrotten denna OS-sommar som sannerligen inte rivstartat för svensk del.
Diskusbjässen Daniel Ståhl är den enda som platsar på Diamond League-galorna, men utan att riktigt få till det. I Birminghams Diamond League damp diskusen ner på 61,93 i hans längsta kast. Det är inte dåligt men det stavas inte succé och det gav en sjundeplats.
Längdhopparen Michel Tornéus var OS-fyra i London 2012, men har inte hoppat över åtta meter i en enda tävling i godkänd vind sedan han tog EM-guldet inomhus i Prag förra våren med ett jättehopp på 8,30. Nu är han tvungen att hoppa minst 8.15 för att ens klara kvalgränsen till OS i Rio.
Plötsligt har tiden blivit ytterligare en stressfaktor då EM i Amsterdam (den 6–10 juli) är sista chansen att kvala in till Rio.
Det är bara en dryg månad dit.
Och bland de friidrottare som SOK redan nominerat hittar jag inte en enda medaljkandidat.
Visar hur svårt det är
Nej, svensk friidrott behöver ett rejält glädjebesked för att väcka intresset igen.
Den behöver en succécomeback av Susanna Kallur som satsar allt på ett kort i Bauhaus-galan och gör sitt första riktiga häcklopp på sex år och mot tuffast möjliga motstånd.
Australiskan Sally Pearson, 29, står på startlinjen då också.
Jag såg henne falla och bryta handleden i Rom förra sommaren och hon hade inte tävlat sedan dess inför comebacken. På ett år och en dag.
Jämfört med hur länge Sanna Kallur varit borta från tävlandet känns det som en kafferast.
Ändå gjorde den regerande OS-mästaren från London 2012 sin sämsta tid på sju år.
Det visar hur svårt det är inte bara med comebacker, utan också hur tufft det är att starta i en Diamond League-gala med motstånd i världsklass.
Kroppen måste hålla
Nu verkade inte Sally ett dugg orolig. Hon var bara glad att vara tillbaka.
Och skillnaden är att australiskan redan är kvalificerad för OS i Rio. Hon behöver inte känna någon stress, utan bara långsamt sikta på att få tillbaka tävlingskänslan och självförtroendet.
Sanna är inte bara tvungen att klara officiella kvalgränsen på 13,00, utan måste också möta SOK:s egen kvalgräns på 12,80.
Dessutom måste kroppen hålla för ett maxlopp i internationellt motstånd, en påfrestning Sanna inte har utsatt sig själv för på sex år.
En kropp som sagt nej så många gånger att jag tappat räkningen.
Jag kan bara hoppas att den håller den här gången.
Hoppas på en historisk och oförglömlig upplevelse på Stockholms Stadion nästa torsdag.
Det finns egentligen bara två alternativ den kvällen.
En glädjefylld bragd eller nya tårar.
Sedan har vi amerikanskan Kendra Harrison, 23, som sprang hem häckloppet i Birmingham i överlägsen stil på 12,46.
Trots att hon slog i några häckar längs vägen.
Harrison som chockade världen med 12,24 i Eugene för en dryg vecka sedan, världens näst snabbaste tid någonsin.
En ung, glad och förväntansfull tjej som gör sin första säsong som professionell friidrottare och jag är inte helt säker på att bulgariskan Yordanka Donkovas snart 28 år gamla världsrekord (12,21) överlever den här säsongen.
Kendra Harrison kommer också att finnas med bredvid Susanna Kallur där på Stockholms Stadion, som är amerikanskans nästa tävling.
Det är bara att ta rygg på henne.