"Det var ett PR-jippo, som en stor cirkus"

Ludmila Enquist i fokus i ny dokumentär

helskärm

Den 4 november 2001 åkte häcklöperskan Ludmila Engquist fast för dopning.

Snart tolv år senare ger flera av Ludmilas gamla landslagskollegor nytt sken till historien.

– Jag kände att de ägde mig 24 timmar om dygnet, säger Ludmilas bobpartner Karin Olsson i en dokumentär gjord av P1.

Ni känner till historien. Ludmila Engquist, en gång i tiden världens snabbaste häcklöperska, åkte fast för dopning i slutet av 2001.

I det tidsskedet hade Enquist lagt ned sin häckkarriär och i stället startat upp en bobsatsning tillsammans med maken och tränaren Johan Enquist samt partnern Karin Olsson. En satsning som förhoppningsvis skulle mynna ut i en OS-medalj i Salt Lake City 2002.

Nu berättar Karin Olsson, 37, för första gången om hur overkligt allting var.

– Jag upplevde det aldrig som att det var jag som satsade mot OS. Det här var Ludmilas projekt. Det var hon som var fixstjärnan, säger Karin Olsson i en dokumentär som sänds i P1 på söndag.

– Det var ett PR-jippo, som en stor cirkus, och vi hade stora sponsorer som ville ha sin del av kakan.

"Tom i blicken"

Karin berättar vidare om en kväll på ett träningsläger i Lillehammer när dopningsmisstankarna mot Ludmila Enquist tog fart på allvar.

– Under middagen kom det någon från hotellet och sa att någon sökte Engquist. Då blev det väldigt påtagligt att något var hotande. Ludmila blev väldigt tom i blicken och Johan bara släppte sina bestick och gick i väg, berättar Karin Olsson.

Det var dopningspolisen som kommit på besök och några dagar senare kom beskedet att Ludmila varit dopad.

– Hon hade tagit ett oerhört korkat och dumt beslut. Det var förödande för henne själv och till viss del för friidrotten, säger den före detta medeldistanslöparen Maria Akraka i dokumentären.

"Styrde med järnhand"

Tiden tillsammans med Ludmila och Johan Enquist knäckte bobpartnern Karin Olsson. Det var framför allt Johans domderande som gjorde att Karin mådde dåligt mentalt.

– Han (Johan) styrde med järnhand. Det var hans projekt kan man säga och Ludmila var en stark ingrediens i det projektet. Jag kände att de ägde mig 24 timmar om dygnet. De stressade över hur jag värmde upp och när jag värmde upp och jag fick inte prata med någon under träningarna utan skulle hålla mig för mig själv.

Och Karin Olsson önskar inte någon den upplevelsen hon själv tvingades gå igenom.

– Det var ingen som såg att jag började tära sönder inifrån. Det jag fick vara med om hoppas jag att ingen annan behöver vara med om.

Dokumentären i sin helhet sänds i P1 på söndag.