Bjurman: Det kan ha varit ett omen
Vinner inte SHarks i kväll – då är det goodbye
SAN JOSE. I går sjöng Andrea Bocelli brottarhiten ”Time To Say Goodbye” i SAP Center i San Jose.
Det kan ha varit ett omen inför den tredje Stanley Cup-final som ska spelas i samma hall i natt.
Om inte San Jose Sharks vinner den är det definitivt morsning och goodbye.
Det har, som den new yorkska sportfilosofen Yogi Berra brukade uttrycka det, blivit sent tidigt för San Jose Sharks i den pågående Stanley Cup-finalen.
De ligger under med 2-0 efter två halvdana framträdanden i Consol Energy Center Pittsburgh och bara måste – måste! – vinna den första matchen hemma i Sharktank i natt.
Eljest är San Francisco-buktens hyllade hockeyhajar fångade, avlivade och filéade med fin kniv.
De har inte större chans att vinna fyra raka mot ett formidabelt Pittsburgh än snögubbe skulle ha att överleva en eftermiddag i den 35-gradiga värmen i det idylliskt solsvedda San Jose just nu.
Kopplat dödsgrepp
Det blir dock inte lätt att vrida sig ur pingvinernas dödsgrepp (håll med om att DEN bilden är lite komisk...).
Huvudproblemet i de inledande två duellerna – långt ifrån så jämna som siffrorna indikerar – var inte i första hand att Joe Thornton & co inte kom upp i normal standard.
Det verkligt svåra och frustrerande var att det var motståndarna som hindrade dem från att göra det.
Med den snabbaste och ettrigaste forechecking jag kan erinra mig att jag bevittnat såg Penguins till att de nästan aldrig fick komma ur egen zon på ordnat sätt – och de gånger de ändå tog sig norrut och faktiskt satte igång sin patenterade snurr i offensiv zon lyckades de bara undantagsvis trycka in meningsfulla puckar genom den veritabla mur det förbryllande starka Penguins-försvaret, så ifrågasatt på förhand, hela tiden reste runt Matt Murray.
Samtidigt hade de förtvivlat svårt att freda sig när de oförskämt snabba hemmaspelarna, med Nykvarn-geparden Carl Hagelin i spetsen, kom i sina ursinniga rusher.
Har sista bytet
Nu har Silicon Valleys hopp i hockeyvärlden USA:s mest högljudda publik, vid sidan av den i Chicago, i ryggen och coach DeBoer får fördelen att byta sist, varmed han kan matcha som han önskar och skicka in defensiva geniet Marc-Edouard Vlasic mot Sidney Crosby lite oftare.
Det måste ge resultat.
Annars blir det som den italienska operans främste såskopp, Andrea Bocelli, sjöng i Sharktank kvällen innan matchen.
Con te partioro.
Alltså:
Time to say goodbye.