Flinck: Behöver nå OS för att bättra på sitt sargade anseende

Johan Flinck

Det talas om gnäll och bortkuppade förbundskaptener

astrachan. Tre matcher på tre dagar.

Men det är på 60 minuter Sveriges OS-öde ska avgöras.

Inom loppet av tre veckor ska det avgöras om Sverige får med noll, ett eller två handbollslag i Rio-OS.

Det är damerna först i helgen här i Astrachan i södra Ryssland.

Andra helgen i april är det herrarnas tur hemma i Malmö.

De båda lagen går in i sina respektive kval från helt olika håll; ja, nästan motsatta håll.

Herrarna var borträknade från OS inför sitt mästerskap (EM) i vinter. Man kom dit med tidernas mest orutinerade niometersuppsättning, utan tre storstjärnor som inte ville spela i landslaget längre och tippades av många att i en tuff grupp få åka hem efter tre matcher utan att ha tagit en poäng.

I stället levererade man, bjöd på rysare efter rysare, hade ett osannolikt flyt med andra resultat och knep en OS-kvalplats som en av EM:s stora vinnare.

Därefter undvek man den tuffaste kvalgruppen, tilldelades hemmaplan i kvalet, viktige Jim Gottfridsson kom tillbaka från sin skada och Kim Andersson meddelade sin tredje, eller om det är fjärde, comeback.

Klappade igenom totalt

Damerna däremot. De kom till sitt mästerskap (VM) som regerande EM-bronsmedaljörer. Med undantag för en sargad Linnea Torstenson och en Ida Odén som lagt av var det samma lag som tagit EM-brons ett år tidigare. Den gyllene generationen var ett år bättre och gruppen var den, på papperet, kanske lättaste ett svenskt handbollslandslag någonsin lottats in i.

Förväntningarna på ett blågult handbollslandslag hade nog inte varit större sedan Bengan Boys inför deras EM 2002.

Man gick också igenom gruppspelet obesegrat men slutade tvåa på målskillnad bakom Nederländerna. Sedan klappade man igenom totalt i åttondelsfinalen mot Danmark och var plötsligt utslagna innan kvartsfinalerna ens börjat. Men OS-kvalplatsen hade man tack vare EM-bronset.

Direkt efter slutsignalen kritiserade Isabelle Gulldén, och i viss mån Sabina Jacobsen, indirekt (eller förtäckt) förbundskaptenen Thomas Sivertsson. En månad senare fick han sparken och med god hjälp av förbundet framstod det som att spelarna än en gång fått en förbundskapten avsatt, även om den historieskrivningen inte är korrekt.

– Vad kul med herrarna! Det känns som de har något nytt på gång och vilka matcher de bjöd på i EM.

Ungefär så har det låtit sedan januari när jag snackat med bekanta som följer handbollen på lite avstånd, varpå de lagt till:

– Men vad sysslar damerna med? De vek ner sig när det väl gällde. Hur många förbundskaptener ska de få avsätta innan de gnällt färdigt?

De går som sagt in i sina OS-kval från två helt olika håll, våra damer och herrar.

Men känslan är att båda lagen så här på förhand är bättre än i sina senaste mästerskap.

Linnea Torstenson, som är lika viktig som vägvisare som skytt, kan spela fullt framåt när det behövs och Nathalie Hagman som högernia känns spännande. Nygamla Helle Thomsens påverkan på det här laget ska heller inte underskattas.

Sverige spelar tre matcher på tre dagar, med start i morgon, här i Astrachan – en halv- miljonstad i deltat där Volga rinner ut i Kaspiska havet och där Silkes- vägen en gång drog fram. Jag läser att det bördiga deltat ska vara ”Rysslands köksträdgård” och att staden kallas ”Söderns Venedig”. Men när spelarna vaknade i morse efter femton timmars resa och sex timmars sömn på sitt hotell, som har som en av sina meriter att gamla tyska diskogruppen Boney M bott där, möttes de mest av en grå sörja. Snöslasket kom rakt från sidan och sovjetarkitekturens betongkolosser gick i fyra nyanser av grått.

Men arenan är fräsch och Rinat Dasajev, Sovjetunionens legendariske fotbollsmålvakt på 1980-talet, kommer härifrån. Det ska inte förringas.

En 50/50-match mot Polen

Tre matcher på tre dagar, alltså. Men troligen avgörs allt på 60 minuter mot Polen i morgon.

Sverige inleder nämligen mot Mexiko i kväll och det är en skrattmatch svenskorna ska vinna med minst 15 mål. Mexiko har bara behövt besegra Puerto Rico och Kanada för att ta sig hit.

Om Polen har förlorat mot favoriten Ryssland i matchen före, och vi utgår från att Sverige inte ska vara tvungna att slå ryskorna på söndag, så avgör 50/50-matchen mot Polen i morgon svenskornas OS-öde.

Sverige var favoriter mot Polen i VM-gruppspelet och vann planenligt. Men sedan skrällde polskorna mot Ungern och Ryssland, som så långt hade spelat bäst i hela VM, i kvarten och slutade fin fyra.

Det svenska damlandslaget behöver ta en OS-plats av många anledningar – för spelarna individuellt, för lagbygget, för hemma-EM i december och, inte minst, för att bättra på sitt ganska sargade anseende hos allmänheten.