Alfelt: Mayweather var för skicklig
LAS VEGAS. Det var århundradets boxningsmatch – och ändå inte.
Floyd Mayweather Jr var för snabb, för skicklig, för bra.
Manny Pacquiao år 2015 är inte den tidigare superboxaren vars snabba händer skulle kunna slå knocken han behövde för att vinna.
Det blev tolv ganska likartade ronder. Pacquiao letade läge för ett avgörande.
Mayweather lät sig pressas in mot ringhörnorna och repen stenhårt litandes till sina snabba reflexer och fötter plus en lång rak irriterande vänster och en blixtrande snabb kontringshöger.
Pacquiaos offensiv blev en synvilla. Han öste på slag men de träffade mest Mayweathers täckande armar och ofta for de verkningslöst genom luften. Några långa vänsterslag träffade visst tungt men Mayweather fick in fler och bättre rena träffar.
Mayweather fick in 148 slag mot Pacquiaos 81.
Mayweather slog 267 jabbar varav 67 träffade där de skulle. Pacquaios siffror var 193 skickade och bara 18 som landade i Mayweathers ansikte.
När det gäller de riktigt tunga slagen, de som skulle kunna leda till knockout försökte Pacquiao betydligt oftare. Han skickade iväg 236 sådana, men bara 63 träffade.
Mayweather var även här betydligt effektivare med 168 försök och 81 träffar.
Iskall Mayweather
Statistiken bekräftar det mina ögon såg under matchen. En iskall Mayweather som behärskade händelserna i ringen i stort sett från rond ett till tolv. Visst såg det ut som att Pac Man pressade honom men det var bara i ett fåtal situationer som det verkligen var så.
Floyd Mayweather Jr dominerade med sin kyla och taktiska skicklighet.
I elfte rondens inledning skiftade han plötsligt taktik och attackerade med våldsamma högerslag. Väl medveten om att de attackerna skulle ge honom poängöverlägsenheten Pacquiao inte skulle kunna komma ikapp.
Man kan bara drömma om hur den här supermatchen skulle ha sett ut för fem-sex år sedan när man började att prata om den. Då Manny Pacquiao hade en högre speed och bättre träffsäkerhet i sina våldsamma attacker.
Jämnare för fem år sedan
Jag tror att det hade blivit en ännu jämnare match men då hade även Floyd Mayweather Jr varit lite snabbare och mycket mer knockoutsökande än han är i dag så det är något vi tyvärr aldrig kommer att få svar på.
Mayweather tänker nu bara gå en match till innan han avslutar sin karriär och frågan är om det kan bli en returmatch i september?
Manny Pacquiao gjorde sitt bästa för att få till en genom att direkt säga att han tyckte att han var segraren. Eftersom han träffade Mayweather så många gånger oftare, sa han, men det var ju inte sant.
En retur lockar säkert inte Mayweather sportsligt och det är nog omöjligt att få den att gälla så mycket pengar igen som det handlade om den här gången. Magin bröts av tolv rätt tama ronders boxning som inte direkt gav mersmak.
Var det här då verkligen boxningens räddning eller nytändning, som många velat ha supermatchen till, eller var det ett engångsvansinne? För hur ska man toppa hypen, penningrullningen och det globala megaintresse som hela tiden stegrats under månaderna vi väntade på fajten?
Hur spiller Mayweathers PR-geni över på resten av sporten?
Har kvar greppet
Vad fajten visat är att boxningen har kvar greppet om traditionell media och sponsorerna.
Fortfarande är det de stora matcherna i the noble art of self defence som lockar investerare och kändisar med stjärnstatus att lägga upp obegripliga belopp för att få synas i samband med matcherna.
Vad boxningsvärlden väntar på och har väntat på i många år är en amerikansk tungviktare med superstarutstrålning.
Skulle någon ta steget nu och besegra Vladimir Klytjko hade det gett omedelbar utdelning i form av enormt intresse.
Skulle USA få fram en Tyson eller Ali i dag kommer till och med pengarna runt den här megafajten att förvandlas till småsmulor, men det går inte att se att någon kan utmana den omöjlige Klytjko inom den närmaste framtiden.
Vi fick en drömupplevelse i Las Vegas även om drömmen inte blev den ljuvaste. Det enda vi kan vara säkra på är att detta var inte den sista match som kommer att kallas århundradets match.