"Han har varit som en andra pappa"

Kristoffer Bergström

För tio år sedan träffades två personer som skulle komma att skriva idrottshistoria.

Carl Jenner har stått vid Sarah Sjöströms sida när hon varit en flaxig flicka, en åsiktsstark tonåring, en hyllad världsrekordslaktare och Sveriges första kvinnliga OS-guldmedaljör i simning.

Nu går de skilda vägar.

– Ibland har han varit som en andra pappa till mig, säger Sarah.

En dag i september satte sig Sarah Sjöström i bilen och svängde mot Eriksdalsbadet. Hon hade varit hemma från Rio ett par veckor och vilat ut, men tänkte att det var dags att börja träna igen.

Simhallen närmade sig utanför vindrutan, hon såg den röda byggnaden under Skanstullsbron.

Och så körde hon vidare.

– Jag kände inte för att simma utan åkte förbi och hem igen. Så blev det någon gång. Men de två-tre senaste veckorna åker jag nästan varje dag till badet. Det är kul varje gång.

Håller du strikta tider för när träningen börjar?

– Nej, jag dricker upp mitt kaffe på morgonen. Tar det lite lugnare, har ingen tid att passa. Det är inget koncept för att bli bäst i världen, men jag mår bra.

När vi pratar har en timme gått sedan 23-åringen publicerade en bild på sitt instagramkonto. Hon står på vad som verkar vara en terrass i morgonsol. Nedanför sträcker Rio de Janeiros stadsvy ut sig. Sarah har sin guldmedalj i vänsternypan och sin tränare Carl Jenners arm om axlarna.

"OS i Rio var givetvis kulmen på vårt samarbete. Jag har hela tiden sett just OS i Rio som en examen men även som ett avstamp på något nytt" skriver hon.

Bestämdes redan under OS

Tio års samarbete är över. Sarah Sjöström bryter med Carl Jenner och Andrej Vorontsov (som hon samarbetat med sedan 2013), men stannar i elitgruppen NEC. Jenner fortsätter i svensk simning med titeln landslagscoach. Sjöström behåller sin bas i Stockholm och ska hädanefter tränas av Johan Wallberg.

För många var det en uppseendeväckande nyhet, men Sjöström hade i princip kunnat ge beskedet för två månader sedan.

– Jag och Carl pratade om det i Rio. Jag sa "vad kul att vi kan avsluta det här samarbetet på topp". Det var så det kändes. Sedan sa jag att jag under hösten inte ville ha någon tränare över huvud taget. Jag kör själv, går till badet när jag känner för det, har ingen som står och väntar på mig vid bassängkanten. Slipper stressen att ha tider att passa.

Vad har du gjort?

– Jag har rest en hel del. Det har varit skönt att inte ha tränare som oroar sig över att jag inte tränar tillräckligt mycket. Skönt med eget ansvar, att få tänka lite. Det har jag behövt.

Har du kommit till några nya insikter?

– Nej, inte direkt. Jag har inte haft någon träningsplanering utan det har blivit lite time out. Jag kommer att tävla på SM i helgen, men annars blir det inte mycket förrän VM i juli.

"Sträng på ett bra sätt"

Som barn var Sarah Sjöström en otämjd urkraft. Hon var lång och hade vad som kallas vattenkänsla, den där svårförklarade fallenheten för att ta sig fram fort i bassängen, men tekniken och vändningarna var inte många steg över nybörjarens.

Som tolv-trettonåring träffade hon för första gången engelsmannen Carl Jenner.

– Då var han tränare för elitgruppen i Södertörns SS. Jag ville steppa upp träningen så han tog ansvar för att jag kunde träna fler pass. Jag tränade mycket mer än tjejerna i min ålder. Och sedan blev det EM-guld 2008 (då Sarah var 14 år gammal). Då fick han mer och mer ansvar för mig.

Var han sträng?

– Ja, han var sträng på ett bra sätt för mig när jag var tonåring. Kollade han på mig och pekade så visste jag att jag skulle hoppa i vattnet. Inga mer diskussioner. Han var ett väldigt bra stöd på det sättet. Ibland har vi inte ens behövt prata, för jag ser när det är dags att lyssna. Sedan blev jag mer och mer vuxen och ville bestämma själv. Det var lite rörigt ett tag, speciellt efter 2012.

Sjöström kom till OS i London med två färskt bärgade EM-guld, men levde inte upp till förväntningarna. Hon blev som bäst fyra och kände efteråt att lusten att fortsätta sipprade ur kroppen. En spricka revs upp mellan henne och Carl Jenner.

– Efter OS i London var vi inte jätteöverens, simning var inte roligt, vi visste inte om vi skulle fortsätta samarbetet då.

"Fokuserar på finliret"

Vad gjorde att ni fortsatte?

– Jag tyckte att det vore tråkigt att avsluta när det inte hade gått så bra. Tråkigt att avsluta när det känns tråkigt, så vi kämpade vidare och visste att jag hade kapacitet att simma mycket snabbare.

Många hade nog varit mer otåliga och efter en besvikelse rivit upp allt det gamla för att förändra något.

– Ja, men jag visste att jag kunde mer. Det kunde bli bättre. Då ville jag fortsätta med Carl, ge det en chans till. Tio år är lång tid med samma tränare. Jag var 13 när vi började och är nu 23. Ibland har han varit som en andra pappa till mig. En vuxen som har varit väldigt tillgänglig.

Kan det vara så att du har behövt en strukturerad och sträng tränare över tonåren?

– Ja, skulle jag ha haft en för snäll tränare kanske jag inte hade orkat göra den tuffa träningen som krävs för att lyckas. Carl var strängare än många tränare, men sträng på ett bra sätt. Han var snäll också.

Vad vet du om Johan Wallbergs träningsfilosofi?

– Det enda jag vet är att han är ny tränare i NEC. Jag har hängt på Therese Alshammar (Wallberg har varit hennes tränare) och kört några simpass med honom. Tessan är en sådan som alltid har fokuserat på finliret, på detaljer, och Johan Wallberg verka också sådan. Det blir spännande att ta nästa steg.

Ett sätt att förlänga karriären

Gör du tränarbytet främst för att lägga om ditt upplägg eller för att hålla hjärnan fräsch och sugen på att tävla vidare?

– Det handlar om ny motivation, att lära sig nya saker på träningen. Med Johan har jag märkt att man får tänka väldigt mycket mer än vad man brukar göra. Annorlunda övningar. Den biten har jag saknat. När man kör med samma tränare i tio år vet man hela tiden vad som ska göras. Därför känns det naturligt att byta tränare och utmana sig själv.

Hur har Alshammar påverkat beslutet?

– Hon har varit en inspiration. Hon har kört med flera olika tränare i sin karriär. Det är därför hon har hållit på så länge, hon har hittat ny inspiration. Det har jag försökt lära av.

Så nu förlänger du karriären?

– Ja. Och jag är så jättetaggad. Jag har börjat träna mycket och kör till badet när jag vill. Jag ser fram emot att köra ett hårt träningsprogram.

Hur är Johan som person?

– Väldigt lugn. Man märker att han verkligen tycker att det är kul att lära sig nya saker som tränare. Han har rest mycket tillsammans med Tessan och sett många olika träningsgrupper i Australien och USA. Han har mycket erfarenheter.

Ska åka till Sydafrika

Det är lätt att bara rikta in sig på din förändring. Hur tror du det blir för Johan Wallberg att få träna världens snabbaste fjärilsimmare?

– När Andrej kom in 2013 var det en utmaning. Det kommer det säkert vara den här gången också. Båda måste tänka mer, man känner inte igen allting. Det brukar vara extra jobbigt, men det behöver jag.

Wallberg är inte din personliga tränare utan leder NEC. Betyder det att du numera är mer självständig?

– Jag vet inte riktigt. Jag har alltid varit ganska självständig, speciellt de senaste fyra åren. Så kommer det säkert vara nu också. Ju äldre man blir desto mer får bestämma själv. Det är bara jag som vet hur det känns när jag simmar. Det senaste året har jag lärt mig att lita på den känslan.

Ska du öka träningsdosen? Eller kanske minska?

– Jag har inte planerat någonting. Jag reser till Sydafrika på söndag och blir borta tio dagar, sedan ska jag komma hem och planera träningen.

Du har tagit det lugnt ett tag. Vad gör du för tid om vi kastar in dig på hundra fjäril i dag?

– Jag har simmat lite testlopp med dräkt på träning och kan leva på OS-formen ganska länge. På femtio går det fort. Inte världsrekord, men jag är inte långsam. På hundra går det nog väldigt bra till sjuttiofem, sedan får jag kämpa mig i mål.

Vi måste runda av. Kan du tänka igenom de tio senaste åren och välja ett favoritögonblick med Carl Jenner?

– Det är så mycket, men när jag träffade Carl efter OS-guldet är det starkaste minnet. Först hade jag gått genom mixed zone och pratat med er, sedan träffade jag Andrej och Carl och såg hur stolta de var. Deras blickar. Det var häftigt.